The True Reformation

Brödundret Kap 6:1-14
Båtfärden Kap 6:15-25
Förklaringen av brödet Kap 6:26-71

Det börjar med att Jesus säger att de skall ge dem bröd! Jesus pekar troligen på Jes 55 som handlar om Pengar och Bröd som inte kan mätta.

Jes 55:2 Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd, era inkomster för det som inte kan mätta? Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat. 

Så detta övernaturliga brödunder är en bild av att Messias kom med Jesus Kristus som Kungen över Davids hus som kan förbarma sig över oss och ge oss nåd.

Jes 55:3 Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta med er ett evigt förbund: Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David. ⁴ Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och ledare för folken. ⁵ Du skall kalla på ett folk du inte känner, ett hednafolk som inte känner dig skall skynda till dig för HERRENS, din Guds, skull, för Israels Heliges skull, ty han har förhärligat dig. ⁶ Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. 

Detta bekräftas av NT
Apg 13:34 Och att han har uppväckt honom från de döda, så att han inte mer kommer att vända tillbaka till graven, det har han sagt med dessa ord: Jag vill ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick. ³⁵ Därför säger han också på ett annat ställe: Du skall inte låta din Helige se förgängelsen. ³⁶ När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. ³⁷ Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen. 

Jesus går på vattnet lärjungar åker båt

“Enligt Mar_6:45 ‘tvingade’ (anankazo) Jesus sina lärjungar att gå ombord och gå tillbaka över sjön; Kanske såg han att de smittades av folkmassans upphetsning.” (Bruce)

Att ha Jesus som en slags välsignelsemaskin eller så vart de populära eftersom de var nära denna välsignelsemaskin. Men denna falskhet försvinner hos oss när Gud verkligen uppenbaras i vår prövning och Gudsfruktan kommer.

“Galileiska sjön är känd för att kunna blåsa upp snabbt för den ligger långt under havsytan, i en skålformad sänka bland kullarna. När solen går ner svalnar luften; Och när den svalare luften från väster rusar ner över bergssluttningen, rör den resulterande vinden upp sjön. Eftersom lärjungarna rodde mot Kafarnaum var de på väg mot vinden. Följaktligen gjorde de få framsteg.” (Tenney)

Nu kommer Jesus gående på vattnet och lärjungarna blev rädda. Vet du att de bad inom sig Jesus hjälp oss på detta sätt kommer vi att prövas också det kommer se ut som om vi kört fast och inte kommer framåt. Men så fort vi är i nöd och ropar i vår svaghet så är Jesus där och båten kommer fram till den bestämda hamnen.

Psa 46:2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.³ Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet ⁴ om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror. Sela. 

Jesus gör levande vem han vill genom sitt ord

Så ingen kan komma i mål än den som tar emot Jesus Kristus och upplever i hjärtat att vi kan inte frälsa oss själva. Vi äter och vi tar in det levande brödet i våra hjärtan oftast när vi prövas för att göra köttet svagt för det fungerar som en mur emot det Anden vill göra i våra liv. Så det kan bli en hel del båtfärder på stormigt vatten innan vi börjar lära oss vad det levande brödet verkligen är och hur oerhört väl vi behöver det.

Den som skall predika om Jesus måste ha det levande brödet i sin korg och ge ut om han ständigt är beroende av Jesus och kommer till honom garanterar hans uppståndelse ett ständigt flöde av levande bröd i vår korg att mätta andra människor med.

Jesus Kristus offrar sig själv och den som äter honom måste också offra sig själv så det verkligen blir levande och Jesu Liv vi berör andra med. Vi kan inte ståt där och försöka piska upp en rörelse i köttet det är dödsdömt.

En sann väckelse kommer alltid av ett genomslag skapat av det levande brödet som skänker liv Jesus Kristus själv. Vi betackar oss för falska ”pyjamasprofeter” och kavajsvingande ”högmodsnissar” vi vill ha en äkta väckelse och Gud har lovat detta vi släpper honom inte med mindre än att han välsignar oss med detta.

Joh 6:47 Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv. ⁴⁸ Jag är livets bröd. ⁴⁹ Era fäder åt manna i öknen, och de dog. ⁵⁰ Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. ⁵¹ Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.” 

Janne Ohlin – Göteborg

Apg 24:16  Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor. 

Många ser samvetet som en dörr eller en kanal eller ett fönster mellan anden och själen. Är det stängt där eller om fönstret är smutsigt så kan inte ljuset lysa från anden in på vår själ bildligt talat. Så Gud använder alltså vårt eget samvete när han talar till oss genom sin Ande som bor i vår ande.

Guds befallningar till oss kommer alltså ifrån Guds Sons liv i oss. Naturligt så vill vi inte lyda det är faktiskt köttets natur. Men när Gud får börja arbeta med oss inifrån och igenom vårt samvete genom tuktan och helgelse så blir vi villiga att lyda honom. Det är därför det står att Nåd och Frid föröka sig hos er.

Rom 15:13 Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. 

Så Gud talar alltså till oss och när vi lyder och böjer oss för hans instruktioner som övergår våra förstånd och kan endast uppfattas av vår tro så påverkar det vår själ.
Vilja
Förstånd
Känslor

Det är alltså samvetets rening som öppnar dörren eller renar ögat eller fönstret så Guds inspiration till mig genom samvetet blir min nya lag kallat Livets Andes lag.

Rom 8:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. 4 Så skulle lagens krav (Samvetet – Intuition) uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. 5 De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.

Samvetet är alltså själens öga som Gud ger en allt större förmåga att kunna se och skåda Herrens Härlighet och se honom så som han är utan fördömelse men med Gudsfruktan. Den som håller sitt öga öppet han tar sig tillvara för att sätta sitt öga och skåda efter den förbjudna frukten som Eva gjorde. Anden samarbetar alltså med människans samvete renar detta samvete och uppenbarar sig för din själ och den sanningen är det som gör dig fri.

Joh 8:31  Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 

Anden uppenbarar alltså Jesus Kristus för vår själ genom ordet och detta är ljuset.
Ef 5:14 ty allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: “Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig.”

Så sann väckelse är öppnandet av ögonen som börjar påverka samvetet och genom detta själen. Anden kommer då att upprätta en ny standard i oss och i församlingen och överbevisa
1/ Synd
2/ Dom
3/ Rättfärdighet

Rom 12:1  Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud er andliga gudstjänst. 2  Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. 3  Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. 

Att kunna urskilja Guds vilja för ditt liv kommer alltså bara att kunna göras med det mått av tro Gud tilldelat dig. Det är alltså genom tron som han renar våra hjärtan i den processen som vi förklarat inifrån och ut som leder till vår befrielse och helande av vårt innersta.

Gud kommer alltså att föra oss in i olika saker för att låta hans fiende köttet att förlora sin kraft. Detta är det enda sättet som han kan få vår uppmärksamhet på och han vill öppna våra ögon så att vi kan skåda ljuset (Ef 5:14) det är Jesus Kristus uppenbarat för oss genom Anden i vår ande genom vårt samvete för att kunna beröra vår själ att göra Guds vilja.

Heb 4:12  Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. 13  Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. 

Yttre svårigheter som orsakar att jag vänder mitt öga till Gud för att kunna ta emot nåd till hjälp. Det är så att den Jesus Kristus som tagit sin boning i dig genom tron han är allt ing du behöver för att nå målet…Öppna dina ögon för den sanna väckelsen den är väldigt personlig för den börjar med dig.

Mvh Janne Ohlin – Göteborg

Ge oss ödmjuka hjärtan

Predikan Elvor Ohlin
Parousia Mission
2024-05-12

Centrum för ett ödmjukt hjärta är naturligtvis Jesus Kristus /Messias.
Matt 11:28  Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. 29  Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. 30  Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” 

Vi kanske har en bild av att den som är ödmjuk aldrig blir arg eller höjer rösten, utan alltid är lugn och diplomatisk. Men det kan vara falsk ödmjukhet och t o m feghet. En del av oss har istället svårt för att tiga och får be till Gud:

Ps 141:3  HERRE, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. 

I vilket fall ska vi inte gå i ok med den här världens Agenda, som går emot bibelordet och “kallar det onda gott och det goda ont”. Vi ska inte vara rädda för att bli impopulära och få ”en tönt-stämpel”, när vi står upp för Guds ords sanning och rättfärdighet. Jesus var mycket upprörd över orättfärdighet och hyckleri när han rensade templet och det hände ett par gånger. Världens ande hade förts in i Guds tempel med allt vad det innebär.

Mark 11:15  De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, 16  och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. 17  Han undervisade dem och sade: “Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” [Jesus var lika ödmjuk i hjärtat här som i Matt 11. Här uttrycker han helig vrede.]

Jesus citerade profetian i:
Jer 7:11 (1917 års översättn.)  Hållen I det då för en rövarkula, detta hus, som är uppkallat efter mitt namn? Ja, sannerligen, också jag anser det så, säger HERREN. 

Guds tempel hade i princip gjorts till ett vinstdrivande företag och var fullt av orättfärdighet och girighet, ockult andlighet och mycket annat.

När vi läser om Jesu ok kan vi dra slutsatsen att en del som lärs ut inte kommer från Gud.
Lagok och lagiskhet kan yttra sig på många sätt: Som när det läggs krav att ”ni måste ut, ni måste vittna”. Evangelister (oftast) som bildligt talat försöker sparka ut kristna ur kyrkan, fast medlemmarna är ”där ute” hela veckan! Det kan felaktigt uppfattas som att bönerna där hemma och de personliga samtalen om tron, inte har något värde om det inte sker utifrån en kyrkas verksamhet. En verksamhet som måste kunna räknas i siffror och antal och synas(?) (… säger Rick Warren och andra falska lärare, för det som Gud gör i det fördolda räknas inte).
”…du måste engagera dig i församlingen och du måste förbinda dig att betala tionde”.
Lagok, för att man saknar förmåga att förklara hur man tar på sig Jesu ok.
Eller när Jesus bara ses som ett exempel som vi ska efterlikna: ”…du ska gå ut och göra mirakler, precis som Jesus”.
Många ungdomar vittnar om förkastelse och skuldkänslor när det inte fungerar. Det fungerar inte för att vi inte kan styra Gud eller försöka tvinga Gud att göra under.
Vi måste ingenting! Du måste ingenting!

Bibelns mening med ödmjukhet är att föra oss in i rätt relation med Gud och med varandra. Guds vilja uppfylls inte genom att vi gör en massa saker för Gud. Den uppfylls genom att Jesus får ge oss ödmjuka hjärtan genom den Helige Ande, så att han kan verka genom oss. Det avgörande är vårt förhållande till JESUS och hans påverkan på våra liv.

Ödmjukhet i Bibeln står som motsats till högmod (och stolthet).
Ords 18:12  Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet föregår ära. 

Synden är orsak till högmod: själviskhet, självtillräcklighet, självupphöjelse, upproriskhet och trots mot Gud. Att likställa sig med Gud eller att förneka sin Skapare. Högmod och stolthet går tillsammans och leder till övermod.

Ps 10:2  Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida. Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut. 3  Ty den ogudaktige skryter över sina själviska begär, den girige välsignar han och föraktar HERREN. 4  I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud, i alla hans tankar finns ej plats för Gud. 

Det är inför Gud vi ska ödmjuka oss. Ödmjukhet är att böja sig under Guds vilja, att underkasta sig Guds vägar, Guds ledning och Guds ord. Hur är det möjligt utan tvång?
Jag vill nog säga så här:
Ödmjukhet är Guds påverkan på oss och vårt gensvar till hans kärlek i Jesus Kristus och hans fostran i kärlek.

Det vanligaste hebreiska ordet för ödmjuk är Anav – det betyder också att vara nedböjd, svag och behövande.
Det motsvarande grekiska ordet för ödmjuk är Tapeinos – det betyder också förödmjukad (under omständigheter), lågt liggande och av låg rang.
-Både anav och tapeinos [tapeinofrosune – ödmjukhet] betyder lidande.
-Både anav och tapeinos betyder att vara böjd och ringa (i position).

Ords 16:18  Stolthet går före undergång och högmod går före fall. 19  Bättre vara ödmjuk bland de ringa än dela byte med de stolta. [Här krävs ju helt klart en förändring i vårt sinne, för att inte följa det som är för ögonen: bytet, vinsten, människors acceptans osv.] 20  Den som ger akt på ordet finner det goda, lycklig är den som förtröstar på HERREN. [(KJ) har sin förtröstan i HERREN]

Det är en trygghet att kunna lita på någon som aldrig sviker. Den tryggheten som du har i Herren, den märker andra. Den lyser igenom och kan väcka avund på din gudstro.

Det är intressant att läsa om ödmjukhet historiskt:
”Den antika världen såg på ödmjukhet som en sak att förakta… Tapeinos användes uteslutande på ett hånfullt sätt, oftast om en slav. Nedvärderande.

John Wesley konstaterade att “varken romarna eller grekerna hade ett ord för ödmjukhet.” Själva konceptet var så främmande och avskyvärt för deras sätt att tänka att de inte hade någon term för att beskriva det. När hedniska författare under de första århundradena av kristendomen lånade termen (tapeinophrosune), använde de det alltid nedsättande – ofta av kristna – eftersom ödmjukhet för dem var en ynklig svaghet.”

Man kan läsa vidare: Den underliggande betydelsen av det hebreiska ordet för ödmjuk är en beskrivning av en person som är drabbad eller har upplevt lidande. (slut citat)

Det grekiska ordet för ödmjuk [tapeinos] har alltså sitt ursprung i Bibeln. Hebreiskans Anav uttrycker det önskade moraliska och andliga resultatet av lidande.

4Mos 12:3  Mose var en mycket ödmjuk [anav] man, mer än någon annan människa på jorden. [(1917) Mose var mycket saktmodig…]

Mose hade blivit ödmjuk genom lidande. Gud använde lidandet för att böja Mose. Både självförvållat lidande och utan orsak, kan vi tillägga. Mose hade ju en bakgrund som inte enbart var positiv och som tvingade honom på flykt. Innan han dödade egyptiern för att försvara sin landsman var han ”undervisad i egyptiernas hela visdom, mäktig i ord och gärningar” (Apg 7:22) med den här världens mått. När Gud kallade Mose till tjänst 40 år senare svarade han: ”Vem är jag? …jag har en trög tunga… Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.”
”Den tröga tungan” var inget problem för Gud men hans falska ödmjukhet väckte Guds vrede.

Mose lärde sig att gå till Gud med allt och han litade på att Gud skulle strida för sitt verk. När vi söker Jesus i ödmjukhet, är han alltid där för att hjälpa.

Ps 10:17  Du, HERRE, hör de förtrycktas [anav – ödmjukas] längtan, du ger deras hjärtan mod, du vänder ditt öra till dem.. 

Ödmjukhet handlar därför om att vi inser och erkänner vår egen hjälplöshet och beroende – och samtidigt erkänner Guds suveränitet. För det stannar inte med insikten om oss själva. ”Jaget” måste underordna sig Jesus, den gode herden.
-vi går till Gud när vi misslyckas och vi bekänner när vi syndar.
-vi går till Gud för att söka hans vilja.
-vi visar vår tillit genom att gå till JESUS med allt.

Vi läser om Jakobs förvandling, han som hade satt upp villkor och kämpat med Gud. Han vann seger när ”han grät och bad om nåd” (Hos 12:4).
1Mos 32:10  Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. 

Guds fostran hade gett resultat! Herrens ängel [Jesus] måste slå Jakob på höften – där han var som starkast – för att han skulle ödmjukas och kunna ta emot Guds nåd och välsignelse.

Vi läser om Davids ödmjukhet. Han förstod att allt berodde på Guds nåd.
1Krön 29:13  Så tackar vi dig nu, vår Gud, och lovar ditt härliga namn. 14  Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig. [Guds oförtjänta gåvor. Nåd är Guds kraft att göra hans vilja.]

Här beskrivs när människor lever i uppror mot Guds ord:
Ps 107:10  De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor, 11  ty de hade varit upproriska mot Guds ord och föraktat den Högstes råd. 12  Han ödmjukade [böjde ned] deras hjärtan genom lidande, de kom på fall [(Hebr) de snubblade och föll] och hade ingen hjälpare. [Gud låter oss bli hjälplösa] 13  Men de ropade till HERREN i sin nöd och han frälste dem ur deras trångmål. 14  Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor. 15  Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, 

Vi har ett annat drastiskt exempel i Nebukadnessar, när Gud grep in mot hans högmod. Guds profet Daniel fick uttyda hans profetiska dröm: ett stort, väldigt och vackert träd som syntes över hela jorden – en bild på hans världsrike Babylon.
Dan 4:10  Vidare såg jag i den syn jag hade på min bädd, hur en helig väktare steg ner från himlen. 11  Han ropade med hög röst och sade: Hugg ner trädet och hugg av grenarna, riv bort lövverket och strö ut frukten, så att djuren som ligger under trädet flyr sin väg och fåglarna flyger bort från grenarna. 12  Men stubben med rötterna skall lämnas kvar i jorden bland markens gräs, bunden med kedjor av järn och koppar. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del med djuren bland markens örter. 13  Hans hjärta skall förvandlas så att det inte mer är en människas hjärta, och ett djurs hjärta skall ges åt honom. Sju tider skall gå fram över honom. [14 år]
…23  Men att det gavs befallning om att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du skall få tillbaka ditt rike när du har besinnat att det är himlen som har makten. 

Ett år senare uppfylldes drömmen när Nebukadnessar gick omkring på taket på sitt palats i Babel och ropade ut: “Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära!”  Nebukadnessar hade erkänt Guds existens men han hade inte ödmjukat sig inför Gud.

Dan 4:31  Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, upp mina ögon till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet. Hans välde är ett evigt välde, hans rike varar från släkte till släkte. 32  Alla som bor på jorden räknas för intet, han gör vad han vill med himlens här och med dem som bor på jorden. Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: “Vad är det du gör?” 33  Vid samma tid återfick jag mitt förstånd och jag fick tillbaka min härlighet och glans, mitt rike och min ära. Mina rådsherrar och stormän sökte upp mig, och jag blev på nytt insatt i mitt rike och fick ännu större makt. 34  Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar, himmelens Konung, ty alla hans gärningar är sanning och hans vägar rätta, och han kan ödmjuka dem som vandrar i högmod. 
Vilken ”resa” han fick göra… Nebukadnessar hade insett att Gud är Gud och nu var han villig att ödmjuka sig och ge Gud äran. Vi kan med facit i hand säga att det var korsets verk till frälsning och befrielse från högmod och undergång. Gud förödmjukade hans högmod – men mötte sen med sin nåd. Det bästa är om vi själva väljer att ödmjuka oss inför Herren

Jak 4:10  Ödmjuka er [KJ ödmjuka er själva] alltså inför Herren, så skall han upphöja er. 

När vi accepterar Guds väg och böjer oss för den, kommer han att gottgöra och upprätta. När Gud gottgör då gör han det i överflöd, av bara nåd. Ödmjukhet går tillsammans med gudsfruktan och den lönar Gud.

Ords 22:4  Lön för ödmjukhet och HERRENS fruktan, är rikedom, ära och liv. [Det handlar inte om pengar och makt eller att bli ärad av människor. Sann rikedom är andlig: att lära känna Jesus och få det eviga livet.]
Kol 2:3  I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. 
Ps 149:4  Ty HERREN gläds över sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning. 
Matt 5:5  Saliga [överlyckliga] är de ödmjuka, de skall ärva jorden. 

I förhållande till varandra ska vi ikläda oss ödmjukhet, alltså “inget som vi har naturligt”.

1Petr 5:5  …Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. 6  Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. 7  Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er. 
Rom 12:16  Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka. 

Ödmjukhet handlar om hjärtats inställning, inte om fasad och yta i ett visst beteende. Att vara ödmjuk i hjärtat betyder att vår strävan är att förstå Guds ord och att lyda Gud. Man kan ha en hög ställning i samhället och ändå ha ett böjt och ödmjukt sinne.
-vi söker Guds vilja för att vi vill lyda.
-vi vill förändras av Guds Ande så att vi kan leva helt för Jesus.
Ödmjukhet visar sig i att vi underordnar oss Guds ord. Vi älskar Bibeln.
All vägran att lyda Gud kommer ur högmod och stolthet. Alltså när man har kännedom om Guds vilja men ändå inte lyder.

Tapeinos [ödmjukhet] “representerar en persons korrekta uppskattning av sig själv i förhållande till Gud och till andra”. Ordet finns inte med i den här versen men den beskriver ändå just det:
Rom 12:3  Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. 

Det måste betyda att vi förstår att allt från Gud är av nåd och att vi är satta att tjäna varandra med den utrustning av nåd som vi har fått. Gud vill befria oss från den här världens måttstock: som brukar vara pengar, makt och status. När världens ande tas in i Guds församling kommer högmod in. Människor tar sig höga positioner som anses glamorösa. Många går in under deras ”auktoritet” för att räknas till ”eliten” och få del av “upphöjelsen”. Andra tror felaktigt att det är ”ödmjukt” att underkasta sig sådana ledare. Där passar bibelordet in:
1Kor 7:23  Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. 

Istället för att böja sig och ödmjuka sig, upphöjer sådana ledare sig själva och leder på en väg förbi korset. Där korsets verk saknas, där saknas ödmjukhet. Jesus sa:

Luk 14:11  Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig (själv) skall bli upphöjd.”

Den upprättelsen kan bara Gud ge. Därför vet vi att det är värt att acceptera Guds fostran och gå korsets väg. Jag tänker ofta att Jesus tillåter motgångar för att jag ska be och ödmjuka mig inför honom, så att han kan möta med sin nåd, för han vill göra gott. Därför ska vi också be om ett ödmjukt hjärta, en ödmjuk ande.

Jes 57:15  Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter “den Helige”: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan. 

Det kommer en slutpunkt och ett domslut, en räkenskapens dag, när Jesus kommer tillbaka.

Ps 76:9 Från himlen låter du din dom höras. Jorden förskräckes och blir stilla 10 när Gud står upp till doms för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela. 
“Sela” betyder stanna upp och tänk på det.

Rom 8:31 Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? ³² Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? 

Jesus Kristus utlämnades för din och min skull
Guds kärlek och Guds rättfärdighet samverkar han vill ge nåd
Genom kunskapen om Gud lever vi alltså i ett levande hopp

Rom 8:24 Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? ²⁵ Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. ²⁶ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord.

Vi hoppas alltså genom tron på det vi inte kan se och uppfatta med våra naturliga sinnen.
Tron
Hoppet
Guds Kärlek mötte Guds Rättfärdighet på Korset

Vi är alltså redan under Guds Rättfärdighet om Guds Kärlek bor i våra hjärtan genom Jesu offer på Golgata. Detta underbara tillstånd kallas helt enkelt för att vandra i Nåden som alltid är vår svaghet men Guds oerhörda kraft. (Nåden föraktas av världen)

Det grekiska ordet som står för svaghet i Rom 8:26 betyder: Sjukdom eller Svaghet vet att det finns både själisk och kroppslig svaghet mitt i dessa verkar Gud idag med sin Ande. Paulus sa att Guds Nåd har lett honom överallt så svagheten är egentligen en förutsättning att höra Guds röst. (2 Kor 1:12)

LEDD TILL GENOM GUDS NÅD

För bara några veckor sedan hände detta Elvor Jobbade det var en av de härliga vårdagarna med högsommarvärme upp till 25 grader varmt. Ni som känner mig vet att jag har Menieres sjukdom som ibland gör att jag ibland blir liggande helt utslagen. Med fotoutrustning och stativ blir det ganska tungt men jag gick en lång promenad i Hisingsparken ända till Volvo i Björlanda. Jag hade inget vatten med mig och började bli ganska törstig och svag men tänkte att jag klarar mig nog tills jag kommer hem.

Jag vet exakt vart jag var på vägen då en tanke kommer från ingenstans gå till Elvors jobb. När jag började gå dit så tänkte jag att det är väl kortare dit än hem. När jag kom dit startade ”anfallet” så jag fick lägga mig på en soffa så Elvor fick arbeta med att vara assistent för 2 personer. Anfallet upphörde exakt då Elvor slutade, såna här saker sker bara för ofta för att vara en slump. Detta är hjälparen i nöden väl beprövad!

STYRKAN KOMMER ALLTID PÅ SKAM MEN DET KAN TA TID

Sven Reichman sa en gång att det som startar igenom mänsklig styrka och kraft kommer förr eller senare explodera och gå sönder eftersom det inte är bibliskt hållbart. / Slut Citat /

Att svaghet (Korset-Ande) besegrar styrka (Kött) är bibliskt därför att Gud ger sin kraft och nåd till den svage som behöver honom. Det tog tid även för Paulus att fatta och den läxan lär vi oss hela livet. (Guds Rike = Kraft alltså Guds Nåd 1 Kor 4:20)

Det här är orsaken till att Gud tillåter ökenperioder som kan innehålla allt möjligt ”Trevligt” för att göra oss svaga för att kunna uppenbara sin härlighet för och i (Bräckliga lerkärl) Gud tillåter alltså prövningar de är inte alls roliga men mitt i dem finns ett underbart löfte. Han är oerhört mäktig eftersom Gud berett en dörr in i prövningen bereder han också en dörr ut ur prövningen. (Exakt vad grekiskan beskriver i Rom 8:28-30)

1Kor 10:13 Ingen annan frestelse (Prövning) har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas (Prövas) över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut. 

När jag höll på att göra i ordning den här predikan kom ett ord till mig: Herren skall välsigna din ingång och din utgång. Vad tröga vi är att höra om inte Anden uppenbarar saker för oss förstår vi ingenting om det himmelska. Före en Gudstjänst i Hällevadsholm talade Herren på natten och gav mig dessa ord och de står faktiskt i versen före: Välsignad skall ditt baktråg vara!

Jag var tvungen att slå upp detta ställe och vi läser följande:
5 Mos 28:5 Välsignad skall din korg vara och välsignat ditt baktråg. (Maten) ⁶ Välsignad skall du vara när du kommer in (I Prövningen) och välsignad skall du vara när du går ut. (Ur Prövningen) ⁷ När dina fiender reser sig upp mot dig, skall HERREN låta dem bli slagna inför dig. På en väg skall de dra ut mot dig, men på sju vägar skall de fly för dig. ⁸ HERREN skall befalla sin välsignelse att vara med dig i dina förråd och i allt vad du företar dig. Han skall välsigna dig i det land som HERREN, din Gud, ger dig. (Jesus Kristus vårt löftesland)

Vad är välsignelsen? Att omvända oss från onda gärningar (Apg 3:26) Gud är en verklighet han bekräftar vad han säger du kan lita på honom. Han talade alltså på natten i Hällevadsholm: Välsignad skall ditt baktråg vara! Efter predikan kommer en syster fram till oss med 5 nybakade limpor och en profetisk hälsning: Herren väckte mig kl 5 och sa: Du skall baka 5 limpor och så skall du ge Elvor och Janne dem efter mötet och hälsa från mig.

Nu har det varit jobbigt ett tag med sjukdomen så kom dessa ord: Herren skall välsigna din ingång och din utgång det räcker för mig att predika om. Halleluja! Välsignelsen gäller alla som tar Korset på och följer honom.

Om nu Andens omskärelse kommer genom Korset så är ju detta det centrala i evangeliets förkunnelse. Det är exakt vad Apostel Paulus predikar i sitt Evangelium….

Gal 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium.

Korsets kraft är en välsignelse (Heb: Böja Knä + Inympning – Ta emot)
Utan det Korset en förbannelse (Heb: Förhärda + Hugga av – Förkasta)

Obs! Ta emot här och läs villkoren då måste du dra dig undan gnosticismen och de falska lärorna.

2 Kor 6:16  Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? (Kommer av demoniska läror) Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. 17 Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, (Välsigna er = Pröva och Tukta er) 18 och jag skall vara er Fader (Uppfostra er genom Tuktan) och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige. 

Så den som vandrar med Korset vandrar alltså i ett välsignat tillstånd. Håller ni med om det att detta är den enda vägen att finna Guds vilja för ditt liv på? Att bli välsignad är alltså att göra Guds vilja och finna mat säger Jesus (Joh 4:34) Vår mat är Jesus Kristus (Joh 6:27 + Joh 6:55)
Det betyder alltså att hans välsignade får tillåtelse att gå in igenom en port eller passage. Kungen själv i Riket tar emot de välsignade och ger dem nåd och vägledning och mat. (Guds vilja i ord och gärning) Bruden skall alltså göras iordning och välsignas genom att Anden verkar genom Korsets Kraft i våra liv.
1/ Vi skall böja knä (Ödmjukas Försvagas)
2/ Vi skall inympas (Komma in i ett Rike genom en smal port)
3/ Vi skall tas emot av Kungen (Då skall du få se hans härlighet)
4/ Vi skall då fyllas (Mättas med feta rätter)
5/ Vi skall då sändas (Ge dem ni att äta)

Så är det verkligen detta man lär idag på ledarskapskonferenserna? När Jesus sa att Fadern gett honom mat så talade han sedan om att han såg skörden vara mogen (Joh 4) Då kan jag direkt säga att det är därför vi inte har någon väckelse att tala om. Tror ni att fadern skulle skicka de här ”skrytnissarna” till hans skörd?

Luk 10:2 Han sade till dem: “Skörden är stor, men arbetarna är få. Be (Gk: Deomai) därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. (Det man kallar väckelse) ³ Gå ut! Se, jag sänder er som lamm (Svaga i sig själva) in bland vargar. (Falska starka ledare)

Här ser vi återigen ett intressant ord för att bedja detta ord är liknande ”Aiteo” och även detta grekiska ord ”Deomai” pekar på vår fullständiga otillräcklighet. Om vi skall få skörda eller inte har alltså med vårt hjärtas inställning att göra. (Lamm eller Varg)

Lammet eller Fåret dör om det inte har en Herde
Vargen är självgående och lever på Lamm eller Får.

Joh 10:9 Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in (I Prövningen och gå ut (Ur Prövningen) och finna bete. (Mat = Guds Vilja)¹⁰ Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.¹¹ Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.¹² Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden.¹³ Den som är lejd bryr sig inte om fåren.¹⁴ Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, 

Det finns massor av rivna får som irrar omkring som Herren kallar på till sin hjord igen. Det är förunderligt men just tillsammans med det ordet om att Herren skall sända arbetare till sin skörd så står det hur deras hjärtan skall vara för att få skörda. Vi repeterar!

Mat 9:36 När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde.³⁷ Och han sade till sina lärjungar: “Skörden är stor, men arbetarna är få. ³⁸ Be (Gk: Deomai) därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” 

Janne Ohlin – Göteborg

Joh 5:1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. ² Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, ³ och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. ⁵ Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. ⁶ Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: “Vill du bli frisk?” ⁷ Den sjuke svarade honom: “Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig.” ⁸ Jesus sade till honom: “Stig upp, ta din bädd och gå!” ⁹ Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen ¹⁰ och judarna sade till mannen som hade blivit botad: “Det är sabbat. Du får inte bära din bädd.” ¹¹ Han svarade dem: “Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!” ¹² Då frågade de: “Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?” ¹³ Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen. ¹⁴ Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: “Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.” ¹⁵ Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk. ¹⁶ Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat. ¹⁷ Men han sade till dem: “Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag.” ¹⁸ Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud. ¹⁹ Jesus svarade dem: “Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. ²⁰ Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. ²¹ Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. ²² Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, ²³ för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. ²⁴ Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. ²⁵ Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. ²⁶ Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. ²⁷ Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. ²⁸ Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst ²⁹ och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. ³⁰ Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. ³¹ Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. ³² Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. ³³ Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴ Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. ³⁵ Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus. ³⁶ Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. ³⁷ Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, ³⁸ och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ³⁹ Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. ⁴⁰ Men ni vill inte komma till mig för att få liv. ⁴¹ Jag tar inte emot ära av människor. ⁴² Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. ⁴³ Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. ⁴⁴ Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? 

⁴⁵ Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. ⁴⁶ Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. ⁴⁷ Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?” 

Johannes Kapitel 5 med kommentarer av Janne Ohlin

Det första vittnesbördet som Jesus åberopar är Johannes Döparen. Judarna hade
frågade Johannes uttryckligen vad han sade om Jesus, och Johannes hade vittnat. Han hade sagt att Jesus var en man från Gud, en man som var mycket större än han själv, Guds Lamm som tar bort världens synd se Joh 1:6-15,19-36; 3:22-31).

Johannes vittnesbörd kanske inte helt beskriver Jesu storhet, men det skulle säkert visa att Jesus var från Gud och var mycket större än så. Eftersom Johannes var en profet, bör vi betrakta honom som ett vittne som bekräftade att Jesu påståenden är sanna.

Han bekräftade att det finns ett ännu starkare vittnesbörd än Johannes. På sätt och vis behövde Jesus inte någon människas vittnesbörd för att bevisa vem han var. Han var den han var oavsett vad människor tycker om det. Sanningen är sanning, oavsett vem som tror på den eller inte. Men för att människor att bli övertygade om sanningen så att de kunde bli frälsta, de behövde bevis. Jesus räknade därför upp Johannes som ett vittne.

Johannes var mer än bara en människa. Han var en profet och predikade i det uppenbarade ljuset från Gud som en lampa som brinner och lyser i mörkret.

Men Joh 5:36 – Jesus hade ett starkare vittnesbörd än Johannes. Hans gärningar vittnade om att Fadern sände honom. Han gjorde exakt de gärningar som profeterades att Messias skulle göra när han kom och detta var också hans budskap till Johannes döparen när han satt i fängelset.

Luk 7:22 Han svarade dem: “Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. 

Syftet med mirakler var att bekräfta läran och ge människor bevis för att den genom vilken miraklet utfördes verkligen var Messias. (Mark 16:20; Joh 5:36; 20:30,31; Apg 2:22; 14:3; 2 Kor12:11,12; Heb 2:3,4; 1 Kings 18:36-39; 2 Mos 4:1-9; 7:3-5; 14:30,31). Detta lärdes ut i både Gamla och Nya testamentet dessa judar borde ha förstått detta klart från Mose, Elia och andra profeter i Gamla testamentet.

Joh 5:17 Där är en proklamation från Guds Son att han var likvärdig fadern de gjorde gärningarna tillsammans. Dessa mirakel Jesus gjorde bevisade alltså att han var Messias Guds Son och uppfyllde skrifterna.

Det var ju precis detta som Johannes döparen vittnade om när det gällde Guds Son att fadern själv vittnade om honom. Han såg Anden förbli över Jesus Kristus vid dopet i Jordan. (Luke 3:22)

Jesus tillrättavisade Judarna skarpt för att de förkastade både miraklen som den lära som Jesus förkunnade. De hade klart och tydligt hört sanningen och de mirakler som bara Gud kan göra och ändå förkastade budskapet. Jesus som visste allting sa att de inte hade Guds ord eller hans kärlek inom sig.

Dessa Judar trodde att eftersom de hade skriften så hade de evigt liv i dessa men Jesus sa att skrifterna vittnade om honom som är det eviga livet själv.

Lagen var bara förebild på honom som skulle komma fläckfri och syndfri Lagen skulle bara bevisa för oss människor hur djupt i synd våra liv är. Sedan skulle Anden med skriftens hjälp överbevisa oss och dra oss till Jesus Kristus som ger fullkomlig förlåtelse från Synd och Skuld.

Att förhärliga människor istället för Gud är en av syndens verkliga kännetecken. Vi är faktiskt födda för att bli födda på nytt genom Anden och ordet och uppfyllas för att just förhärliga Jesus Kristus. Den som missar detta mål han syndar och det betyder just: Att missa målet!

Vårt mål är alltså att uppfyllas av Jesus Kristus i oss för att vittna för vår nästa att finna samma mål i livet som vi själva funnit. Om vi har det motivet så verkar Anden i oss genom det vi säger så att det påverkar vår omgivning på ett övernaturligt sätt.

2 Kor 13:8 Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen. 

Paulus säger vidare att påverka människors samveten är precis vad Anden och Guds ord skall göra = Sanningen

2 Kor 4:1 Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet.² Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete. 

Att stå emot Jesu lära och förneka de tecken som Jesus gjorde bevisar bara att de ingen kärlek hade till Gud. Judarnas ärande av varandra istället för Gud bevisade synden och otroheten mot Gud. Det går inte att ljuga för en Allsmäktig Gud som vet varje tanke du tänker och säger från barnsben till vuxenlivet.

Att Jesus kom I sin faders namn betyder också att han är som den som sänt honom. Den som har sett mig sa Jesus han har sett Fadern. Men det innebär samtidigt att han kom och uppträdde med en auktoritet och kraft som hans fader givit honom. Vi vet att det var Fadern som gett honom i uppdrag att utföra alla de gärningar som Jesus gjorde.

Mose hade förutsagt Messias och berett folket för hans kommande. Jesus hade uppfyllt dessa förutsägelser; Så, genom att förkasta Jesus, förkastade man också Mose. Se t.ex. 5 Mos 18:15-19 och Petrus kommentarer i Apostlagärningarna 3:22ff.

Tänk också på löftet Gud gjorde till Abraham, nedtecknad av Mose i 1 Mos 12:1ff, och fullbordad av Jesus (Apg 3:25,26). Hebreerbrevet visar också hur Jesus uppfyllde grundligt Gamla Testamentets förebilder och skuggor.

Det var vad Jesus menade när han sa att Moses skrifter vittnade om honom (Joh 5: 39). För att verkligen acceptera Mose måste vi därför alla ta emot Jesus, eftersom Jesus uppfyllde dessa profetior om den kommande Messias, profet etc. Men om man, som judarna, påstår sig tro på Mose och ändå förkastar Kristus, då står en sådan fördömd, inte bara genom vad Jesus säger, utan också genom Moses vittnesbörd.

Janne Ohlin – Göteborg

Jesus kom till den samaritanska staden Sykar, som låg nära berget Gerizim. Det var också nära Sikem, där Jakob hade köpt mark (1 Mos 33:19).

Jesus var trött när han kom fram till denna brunn och satte sig. Det var ungefär den sjätte timmen eller klockan 12.00. Han var ensam då, eftersom lärjungarna var i staden och hämtade mat (v8). Observera att det faktum att Jesus var trött visar att han upplevde fysiska problem vi har. Han var verkligen en man såväl som Gud.

Samariterna var ett bland folk resultatet av inbördes äktenskap mellan judar och andra människors. Det verkar troligt att de var ättlingar till folket som assyrierna förde in i landet, när de förvisade många Israeliter. Ingifte med judar framkallade sedan samariterna. Judar umgicks inte med dem, som om de inte umgicks med hedningar.

Så en kvinna som var Samarier och känd för att vara en ganska lösaktig sådan uppenbarar sig alltså Gud för. En sån som Judarna aldrig i livet skulle ens tilltala på den här tiden.

1 Kor 1:27 Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam ²⁸ och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, ²⁹ för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. 

För henne uppenbarade sig alltså Gud själv genom Jesus Kristus vi får aldrig reda på varför för Gud handlar helt efter sin plan. Han kallar och utväljer efter sitt eget beslut han behöver inte fråga oss först. Observera att vi också bör ha Jesu kärlek och ta hand om människor från alla nationaliteter och raser, Gud önskar att alla ska bli frälsta.

Jesus lovade henne att få det levande vattnet som är livet i Jesus Kristus genom Anden. Detta uppfylldes sedan när Evangeliet senare predikades i Samarien av lärjungarna. Jesus sa efter sin uppståndelse att de skulle predika evangeliet i Judeen Samarien och till Jordens yttersta gräns.

Profeten Joel sa att Anden skall utgjutas över allt kött det vill säga även över hedningarna.
Apg 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. ³⁹ Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta (Allt Kött) så många som Herren vår Gud kallar.” 

Den Samaritiska kvinnan är en bild på att Gud har makten att förvandla vem han vill och kunna använda oss trots alla våra misslyckanden i livet. Samarierna hade även väldigt förvriden teologi men Gud har makt att riva ner alla tankebyggnader som står emot kunskapen om Gud (2 Kor 10:4)

Kvinnan frågar egentligen Jesus när hon förstår att han är en profet: Vart och hur skall vi då tillbe Gud? Vart går vägen? Jesus svarar: I Ande och sanning! Hur får vi tag på detta då? Hur skall visdomens och kunskapens Ande komma i mitt liv.

1/ Jesus sa åt Kvinnan att förstod hon gåvan skulle hon be och så skulle hon få
2/ Paulus bad för de Kristna i Efesus att Fadern ville ge dem detta (Ef 1:17)
3/ Gud ger villigt åt alla som ber av ett ärligt hjärta om visdom från ovan (Jak 1:5)

Denna kvinna blev nu överbevisad om att Jesus Kristus var den Messias alla väntade på. Hon blev löst från alla bojor och vittnade om Jesus Kristus för hela staden som nu trodde på honom. Detta låg till grund för hela den väckelsen och skörden som senare kom i Samarien. Jag tror att för den som tror och följer Jesus Kristus har han på samma sätt berett en skörd åt oss.

Gal 6:9 Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden (Kairos – En bestämd tid) är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. 

Joh 4:36 Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång.³⁷ Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar.³⁸ Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete.” 

Sedan vänder Jesus tillbaka igen till Kana i Galilleen där han gjorde vinundret och troligen var det så att detta under som öppnade vägen till tron på honom. En man var sjuk och hans tjänare bad honom komma Jesus talade levande ord och tjänaren gick i tro hem till sin Herre som blev helad.

Janne Ohlin – Göteborg

Villfarelse – Kenotism

Kenoticism, även känd som Kenosis Theory, eller helt enkelt som Kenosis, är ett kristologiskt kätteri som härrör från en feltolkning av Filipperbrevet 2:7, där det står att Jesus ”tömde sig själv, tog formen av en tjänare och blev till i människors likhet.” Denna uppfattning antyder att Jesus var tvungen att avstå från några eller alla av sina gudomliga egenskaper för att verkligen bli människa. Detta misstag har varit en stridspunkt inom den vanliga kristna ortodoxin, som konsekvent bekräftar att Jesus, medan han var helt människa, förblev helt och hållet Gud, med alla gudomliga egenskaper.

Men ur ett bibliskt perspektiv motsäger modern kenotism Skriftens tydliga lära, som hävdar att Jesus behöll sin gudomliga natur medan han var på jorden. Nyckelverser som Kolosserbrevet 2:9, “Ty i Honom bor all gudoms fullhet i kroppslig form,” avslöjar den eviga sanningen om samexistensen av Jesu gudomliga och mänskliga natur utan någon förlust av gudomlighet. Denna doktrin är känd som Hypostatic Union där fokus ligger på Kristi fullständiga och oförminskade gudom, inte på en tömd eller reducerad gudomlig natur.

Termen “tömd” i Filipperbrevet 2:7, översatt från grekiskan “ekenosen” (varifrån termen “kenosis” härstammar), förstås i den historiska, ortodoxa kristna kontexten inte att antyda att Kristus avstod från sina gudomliga egenskaper, utan snarare att han valde att inte alltid aktivt utöva sina gudomliga privilegier. Denna självtömning tolkas som ett tillägg av den mänskliga naturen, inte en subtraktion av gudomlighet. Med andra ord, Kristus lade till sig själv mänsklighetens begränsningar och erfarenheter utan att göra sig av med sin gudomlighet.

Förkastandet av Kenoticism överensstämmer med den historiska ortodoxa kristna synen på Jesu Kristi fulla gudom och mänsklighet (Hypostatic Union) och avvisar tolkningar som antyder en minskning av Hans gudomliga väsen.

Intressant nog har frågan om Jesu natur sett en mängd olika synpunkter inom vissa sekter av protestantismen själv, allt från traditionella ortodoxa affirmationer till mer radikala omtolkningar. Men begreppet kenotism, med dess specifika teologiska implikationer, förblir utanför den vanliga kristna ortodoxin.

Intressant nog har frågan om Jesu natur sett en mängd olika synpunkter inom vissa sekter av protestantismen själv, allt från traditionella ortodoxa affirmationer till mer radikala omtolkningar. Men begreppet kenotism, med dess specifika teologiska implikationer, förblir utanför den vanliga kristna ortodoxin.

Nyckelsatser i läran om kenotism:

Jesus avstod från några eller alla av sina gudomliga egenskaper under sin inkarnation.
Denna självtömning var nödvändig för att Jesus till fullo skulle kunna uppleva mänskligheten.
Denna förändring antyder ett tillfälligt upphörande eller förändring av Hans gudomliga form eller attribut.

Moderna förespråkare av kenotism:

Även om det inte är traditionellt mainstream, har läran om Kenoticism främjats av den karismatiska New Apostolic Reformation (NAR)-rörelsen inklusive människor som Bill Johnson från Bethel Church och den välkända charlatanen Todd White.

Andra anmärkningsvärda figurer och rörelser förknippade med karismatiska metoder fortsätter att utforska och undervisa om variationer av kenotisk teologi, och betonar dess implikationer för förståelsen av Jesu mänsklighet och gudomliga begränsningar under hans jordiska verksamhet:

Bill Johnsons Bethel-kyrka
Kenneth Copeland
Jesse Duplantis
William P. Young (The Shack)
Leonard Sweet
Todd Whites livsstilskristendom
Olika ledare inom rörelsen New Apostolic Reformation (NAR).

Och även om dessa åsikter inte är allmänt accepterade – belyser de den pågående relevansen av ortodoxa kristologiska debatter i samtida kristen tanke. Kenotism förblir en betydande teologisk divergens inom bredare kristna diskussioner.

För att få ihop Trosrörelsens teologi behövs följande rötter avslöjar du dem faller hela trädet ner för det har ingenting annat att stå på.

1/ JDS eller Kenosis har exakt samma rot eller grund
2 / Människan är en ande har en själ och bor i en kropp

Många i denna rörelse hoppar bara med när de ser detta tillsynes nya sätt att utöva en kristendom som ser ut att ha mer auktoritet än den vanliga. Tyvärr är detta vad den nya bönerörelsen har att erbjuda ett nytt sätt att be med mer auktoritet än dessa “gamla” vädjande böner. Men hur många idag förstår att rötterna är giftiga så frukten blir inte god.

Janne Ohlin – Göteborg

Joh 3:1 Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. ² Han kom till Jesus om natten och sade: “Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” ³ Jesus svarade: “Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” ⁴ Nikodemus sade: “Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” ⁵ Jesus svarade: “Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. ⁶ Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. ⁷ Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. ⁸ Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.” ⁹ Nikodemus frågade: “Hur kan det ske?” ¹⁰ Jesus svarade: “Du är Israels lärare och vet inte det. ¹¹ Amen, amen säger jag dig: Det vi vet talar vi, och det vi har sett vittnar vi om, och vårt vittnesbörd tar ni inte emot. ¹² Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till? ¹³ Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. ¹⁴ Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, ¹⁵ för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. ¹⁶ Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. ¹⁷ Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. ¹⁸ Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. ¹⁹ Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. ²⁰ Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. ²¹ Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.” ²² Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem och döpte. ²³ Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim – där fanns det gott om vatten – och folk kom dit och blev döpta. ²⁴ Johannes hade ännu inte blivit kastad i fängelse. ²⁵ Då uppstod en tvist mellan några av Johannes lärjungar och en jude om reningen. ²⁶ De gick till Johannes och sade: “Rabbi, han som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla går till honom.” ²⁷ Johannes svarade: “Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. ²⁸ Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. ²⁹ Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. ³⁰ Han måste bli större och jag mindre. ³¹ Den som kommer ovanifrån är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla. ³² Vad han har sett och hört vittnar han om, och hans vittnesbörd tar ingen emot. ³³ Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann. ³⁴ Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. ³⁵ Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. ³⁶ Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” 

KOMMENTAR:

I och med tempelreningen hade Jesus slutligen trätt fram i offentligheten. Nu berättar Johannes om Jesu möte med den verkligt mäktiga stormannen mänskligt sett. Nikodemus var farisé och medlem i stora rådet. Detta råd var judarnas högsta beslutande organ under den romerska maktens. Under Jesu tid var sadducéerna i majoritet i rådet, före stadens förstörelse var det fariséerna. Det är intressant att judiska källor kallar honom Nakedeimon. Han var den rikaste mannen i Jerusalem på den tiden, då staden förstördes år 70.

Det nattliga samtalet förlöper på ett för Johannes-evangeliet typiskt sätt. Ett ordentligt samtal blir aldrig av för Nikodemus förstår inte ens till en början Guds rikes hemligheter. Han talar om helt andra saker än Jesus och snart, efter att samtalet kommit igång, tystnar Nikodemus och ger Jesus möjlighet att tala. Vi kommer ihåg hur Ordet kom till sina egna, men hans egna tog inte emot honom eller begrep sig på honom. Nikodemus kommer till Jesus om natten för han var rädd för judarna. Också andra orsaker till den för oss underliga tidpunkten för samtalet finns säkert. Judarna diskuterade ofta på natten och tidpunkten på dygnet ger åt beskrivningen ett alldeles speciellt skimmer.

Jesus avbryter Nikodemus i hans beröm över honom och lyfter fram hela avsnittets huvudfråga: Människan måste födas på nytt – det grekiska ordet betyder också ”ovanifrån” och ordvalet är inte en tillfällighet. Nikodemus begriper ingenting alls och därför förklarar Jesus saken.

Överlämnad åt sig själv är människan helt oduglig för Guds rike och hans härlighet. Hon måste få som gåva ett helt nytt liv. Detta liv ges människan som gåva i det dop som inte bara är ett Johannes-dop, utan ett dop i vilket man också får den helige Ande. Den helige Ande kan ingen befalla eller förstå. Lika svårt som det är att förstå eller befalla vinden är det att befalla Guds Ande. Jesus talar här om dopet Anden, men uttrycker det på sitt eget sätt. Vi förstår, att Gud ger människan som gåva ett nytt liv till alla delar i det heliga dopet. Detta under kallar Bibeln för pånyttfödelse.

Medan Nikodemus fortfarande är förbryllad kopplar Jesus dopet och det nya livet intimt samman med sin egen person. En gång gjorde Israels folk uppror mot Gud i öknen och fick som straff giftormar ibland sig. Den som blev biten led en smärtsam död. Gud förbarmade sig över sitt folk och befallde Mose att hänga upp en kopparorm på spetsen av en stör. Den som tittade på den blev räddad och dog inte av giftet. (4 Mos. 21:9). Jesus är som den här kopparormen. Guds Son, Ordet som blivit människa, spikar man fast på korset för att hånas av alla. På det sättet blir han den nya kopparormen: Den som ser på honom finner det nya livet, som Jesus talade med Nikodemus om och ska inte se döden. I båda fallen är det fråga om detta, att Gud ger livet som gåva mitt i döden. Det är det här man avser när man talar om pånyttfödelse.

Slutet på Jesu tal gör det klart, att det finns endast två möjligheter. Det finns endast ljus och mörker, tro och otro, sanning och lögn. Guds ofantliga kärlek till hela den syndiga världen blir synlig i det att han sände sin enda Son mitt i mörkret för att frälsa hela mänskligheten. Frågan om liv och död för varje människa avgörs nu av relationen till Jesus. Den som inte tror är under domen. Den som tror, honom har Jesus Kristus redan fört från mörker till ljus.

Det som sägs vara typiskt för Markus och Paulus är den s.k. korsets teologi (eller kors-teologin). Enligt den håller Gud sin härlighet hemlig i den här världen och döljer sin kraft i svaghet. Det ses tydligast i det att Jesus själv går i döden i stället för att gå till härligheten.

Johannes förenar på ett förunderligt sätt korsets teologi med en svindlande härlighetsteologi. ”Upphöjd från jorden” drar Jesus alla till sig. Det här sker på två sätt. För det första ”upphöjs” han från marken och spikas fast på korset för att hånas och göras till åtlöje. För det andra upphöjs han till Guds svindlande härlighet varifrån han kommit och dit han drar alla till sig.

En historiskt mycket intressant uppgift är att de rörelser som Johannes Döparen och Jesus gav upphov till verkade sida vid sida för en tid. Också Jesus döpte – eller rättare sagt hans lärjungar (4:1). Om det här dopet kan vi inte säga något med säkerhet. Högst antagligt var det likt Johannes dop, ett dop som förberedde Guds rikes ankomst. Den här dubbelheten upphörde först då när Herodes fängslade Johannes. Det är förvånande att Jesus döpte i Judéen och inte i Galliléen.

Att de två rörelserna uppträdde parallellt väckte naturligtvis frågan vilken av dem som hade företräde. Därför blir Johannes att förklara för sina lärjungar som bekymrade såg på hur folk samlades kring Jesus. Johannes svarade med en liknelse, som anknyter starkt till Gamla testamentets rika bildspråk.

Gamla testamentet jämför ofta förhållandet mellan Gud och Israel med äktenskapet. (Jer. 3; Hes. 16 och 23; Höga Visan). Denna bild fanns i bakgrunden när Johannes utan bitterhet själv intar en biroll och gläder sig över Jesu framgång. Han är brudgummens vän, talesman, som hade hjälpt till att föra brudgummen samman med hans käresta. Kristus och hans Brud höll redan på att lära känna varandra. Det fyller Johannes med stor glädje och fröjd. – Samma bild förekommer ofta i Nya Testamentet, i synnerhet i de sista kapitlen av Uppenbarelseboken.

Det finns en väldig skillnad mellan de två vittnena. Johannes var människa och kom från jorden; också hans lärjungar var jordiska. Å andra sidan hade Jesus kommit från himlen och hans vittnesbörd var himmelskt. Vittnesbördet är sant och rätt, fastän just ingen tar emot det. Den som tar emot Jesu ord ser att Fadern har gett all makt till Sonen, utan att sätta några gränser. Sålunda ger Jesus åt de sina det eviga livet som en gåva. Den som avvisar det är under Guds vrede. På det här sättet återkommer vi i Johannes vittnesbörds typiska tema: liv och död himmelsk sanning eller världslig villfarelse. I världens centrum finns Jesus, Guds Son vad vi gör med honom avgör hela vår framtid.

Janne Ohlin – Göteborg