Adam och Eva Del 2 – Ska kvinnan tiga?
Undervisning: Elvor Ohlin
Det jag tar upp här är en blandning av egna studier i Bibeln, inte minst i grundtexten och böcker som jag har läst genom åren.
/Elvor
1Kor 14:31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna. 33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? 37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd. 39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.
Hur många har inte med hjälp av detta bibelord, försökt att tysta kvinnor – och tyvärr även lyckats ibland. Lösryckta bibelord ligger till grund för många villoläror, av människor som saknar insikt och inte ser helheten eller summan i Bibeln. Det behövs en god bibelkunskap för att inte hamna fel, om man citerar eller diskuterar enstaka verser.
Kapitlet här (1Kor 14) handlar om nådegåvor och hur de ska brukas på rätt sätt. Sedan pingstdagen, när den helige Ande föll över 120 bedjande män och kvinnor i “den övre salen”, hade alla nådegåvor i funktion. “Ni kan alla få profetera…” (v 31). Hur kunde Paulus sedan gå emot uppfyllelsen av profetorden i Joel 2 och säga att kvinnorna ska tiga? Eller gjorde han det? Nej, naturligtvis inte!
Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män [plur. ungdomar = unga män och kvinnor] skall se syner, och era gamla män [de äldre bland er, plur. = äldre män och kvinnor] skall ha drömmar. 18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera.
Det finns flera förklaringar och det första vi måste ha klart, är att se problemen i sitt sammanhang. Det är ett lokalt problem och det visar också grundtexten. Det är ingen allmän befallning och det skulle inte stämma med helheten i Bibeln. Det är helheten vi måste se och känna till, när vi stöter på svåra bibelord.
Ibland finns förklaringen helt enkelt i…
- översättningen från grundtexten
- att översättarna är påverkade av sina egna åsikter (är tydligt även när det gäller eskatologi)
- den speciella situationen som pågick när texten skrevs
Jag väljer att redovisa det som även förklarar de övriga verserna, som annars blir ganska obegripliga. Jag vet inte hur länge det är känt och av vem eller vilka (teologer) som har konstaterat detta från början. “Nyckeln” är i vers 34. Där det står “…som också lagen säger”. “Problemet” är att lagen, alltså Gamla testamentet och fr a Moseböckerna, INTE någonstans säger att kvinnorna skall tiga i församlingen! Däremot finns sådana citat i Talmud (muntlig judisk tradition med rabbinska kommentarer). Jag lägger in förklaringen emellan verserna för att tydliggöra.
KLARGÖRANDE:
1Kor 14:31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. (Alla = män och kvinnor, ung och gammal kan profetera/tala… men det får inte ske i munnen på varandra utan i ordning och respekt.) 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna. (Den som profeterar väljer när och hur, inte i något tillstånd som inte personen själv kan styra) 33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. (Detta, menar man, måste vara ett citat från tidigare brev som Paulus har fått – som han nu svarar på. Citatet är nämligen hämtat från Talmud, inte från lagen i GT. Paulus skulle aldrig bygga sin undervisning på en mänsklig källa istället för på Guds ord. Och definitivt inte en källa som motsäger Guds ord eller Guds lag). 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? (Paulus går här till rätta med männen, som försöker tysta kvinnorna i tidigare citat! “Är det bara NI MÄN som har fått Guds ord?”). Det förklarar den här versen, som annars blir helt obegriplig. 37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. (Herrens bud är att alla får nådegåvor och att Guds Ande uppfyller “söner och döttrar”, “tjänare och tjänarinnor” enligt Joels profetia med början i Apg 2) 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd. (Att försöka tysta kvinnorna drabbade personerna själva. Att inte erkänna eller att tysta kvinnorna ledde till att de själva inte blev erkända och borde själva tiga) 39 Därför, mina bröder (bröder och systrar/trossyskon),var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. (“Hindra inte…” kvinnorna eller någon annan som har en nådegåva från Gud) 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning. (Troligen talade man i munnen på varandra. Det är också väl känt att kvinnorna inte hade blivit undervisade i Skrifterna, som männen blev redan från tidig ålder och kvinnorna hade mycket att ta igen. Vissa menar att detta ledde till störningar när de ställde frågor som störde gudstjänsten. Den förklaringen är nog mindre trolig här. Även översättningen kan ha bidragit till att texten kan missförstås).
Det finns en annan aspekt som vi inte ska glömma som gällde vid den här tiden och som alltid är aktuell i liknande situationer. Det nya förbundets upprättelse av kvinnan var revolutionerande, likaväl som att evangeliet gäller alla hednafolk. (Petrus måste ju överbevisas med en syn och Guds direkta tilltal, för att inse). Jag brukar tänka på en del afrikanska länder efter upphörandet av koloniseringen. Den frihet som det innebar slog över ibland, i brist på erfarenhet och kunskap. Säkert var det också så på NT:s tid när det gällde kvinnans ställning. Många kvinnor saknade kunskap och undervisning i Skrifterna och troligen “slog det över” ibland i den nya friheten. De måste först ta emot undervisning, innan de hade rätt att undervisa andra.
Tillägg 2016-07-29
Här är ett citat från Philip B Payne, som är mycket insatt och kunnig i dessa texter och som bekräftar att meningen om att “kvinnan ska tiga” verkligen är ett citat som från början enbart funnits i marginalen. Uppmaningen har inget som helst stöd i Bibeln som helhet och ingen uppmanas någonsin att gräva ner sitt pund.
“1 Corinthians 14:34-35 on pages 217-267. I conclude that transcriptional probability makes it virtually certain that these verses first appeared in the margin (what we call a gloss) and were then copied into the text either after verse 33 or after verse 40. It was commonplace for text in the margins to be put into the body text by later copyists. For instance 17 of the 20 instances of readable small uncial text in the margins of Matthew in Codex Vaticanus B are in the body text of virtually all subsequent manuscripts, and in 8 of them the Nestle-Aland Novum Testamentum Graece does not list a single manuscript that does not have them in their body text. In contrast, there is not any other instance of any block of text nearly this long being moved this far in any manuscript of Paul’s letters without an obvious reason. In light of Paul’s large handwriting, there would not have been room in the margin for him to write it on a typical page. Although theoretically it might have been put in the margin by Paul’s secretary at his command, it if did, it was probably done so to identify the false prophecy intended by the adjacent text “if anyone thinks he is a prophet or spiritual, let him know that what I write to you is the Lord’s command.” Even if it was written at Paul’s command, as marginal text it lacks sufficient context to know if this is something Paul approved or a prophesy he repudiated, so it should not be used to establish church practice.”
(slut på tillägg)
Får kvinnor inte undervisa?
I församlingen i Efesus kämpade man med gnosticism [bibelkommentarer] som kommit in genom kvinnor som ville lära andra, trots att de själva saknade kunskap och inte var grundade i Guds ord. Paulus ville komma åt villolärorna – inte kvinnor(na) – som riskerade att spridas och infiltrera. I detta fallet var det kvinnor som gjorde sig skyldiga till det, men det finns gott om exempel i NT när det var män som gjorde sig skyldiga till villolära. Grundtexten visar också att det rör sig om ett lokalt problem, ingen allmän befallning.
1Tim 2:11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.
Paulus pekar på Adam och Eva, eftersom han var rädd att dessa kvinnor skulle påverka männen på samma sätt som Eva påverkade Adam. Det fanns gnostiska läror här, som sa att kvinnan skapades först och hade större insikt än mannen. Orden i grekiska [authentein] som översätts “gör sig till herre” eller “råda” (1917 års övers) finns bara här i NT och det betyder att “dominera, att utöva auktoritet över någon, total auktoritet“. Det är ett mycket starkt ord som även kan betyda “förstöra” eller “mörda”. Detta går naturligtvis helt emot Guds rike, med ömsesidigt tjänande!
Den som ska undervisa andra måste själv ha tagit emot undervisning – en rätt sådan. Dessa kvinnor hade inte fått auktoritet att undervisa eftersom de inte hade tagit emot undervisning och de dessutom spred villoläror. De måste tillrättavisas kraftigt.
Att det var gnostiska tankar visar också vers 15. Gnosticism och osund andlighet [och överandlighet] fick förödande konsekvenser i familjelivet. En slarvig läsning kan göra att vi missar vers 15. Vi har nog alla klart för oss att ingen blir frälst genom att “föda barn” (hoppas jag!) och denna tillrättavisning gällde i en speciell situation till de berörda kvinnorna. Kanske var dessa ibland dem som Paulus nämner i 2 Tim 3:6, som nästlade sig in i hemmen [grek. “personer”, inte enbart “män” som i vissa övers.] istället för att sköta sina egna hem och förledde kvinnor som var bundna i synder och var lättpåverkade.
Det finns gott om exempel och stöd för kvinnor som undervisar, predikar och profeterar i Bibeln – och genom hela historien. Paulus ville att ALLA skulle profetera. Att profetera är att TALA. Det kan vara ett budskap, ett tilltal direkt från Herren: “så säger Herren…” eller en profetisk predikan eller undervisning. Här gällde det profetiska budskap:
1Kor 14:5 Jag önskar att ni alla (alla = män och kvinnor) skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd (den som profeterar talar till alla i församlingen).
1Kor 11:5 Men om en kvinna ber eller profeterar… (Här är det inget tvivel om att det var självklart att både män och kvinnor var aktiva i gudstjänsten. Problemen i Korint-församlingen var delvis gnosticismen som kan jämföras med vår tids nyandliga infiltration och judaisterna som ville tysta kvinnorna).
Ps 68:12 Herren låter sitt ord förkunnas [predikas], stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet
Fil 4:2 Evodia förmanar jag, och Syntyke förmanar jag att de skola vara ens till sinnes i Herren. 3 Ja, också till dig, min Synsygus – du som med rätta bär det namnet – har jag en bön: Var dessa kvinnor till hjälp, ty jämte mig hava de kämpat i evangelii tjänst, de såväl som Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn äro skrivna i livets bok.
Att påstå att kvinnor bara kan undervisa kvinnor, har inte heller stöd i Bibeln. Profetera, predika och undervisa görs för alla, oavsett ålder eller kön i församlingen. Likaså är Bibeln skriven lika för alla. Gud talar samma till både män och kvinnor.
I själavårdssamtal bör man däremot tänka sig för (i alla fall om det gäller under en period och inte enstaka samtal) och helst vara ett par eller låta kvinnor hjälpa kvinnor och män hjälpa män, av naturliga skäl.
Kvinnor som ledare i GT
Löftet om Guds rike och upprättelsen kom i det Nya förbundet med Jesus Messias som medlaren mellan Gud och människa och förebilderna syns då och då redan i GT, även om löftena gällde nya förbundet. Vi läser om Mirjam (2 Mos 15:20), Debora som var domare, militär ledare och profet(issa) (Dom 4), Hulda (2 Kon 22) och en rad andra kvinnor som på olika sätt hade inflytande, dvs. var starkt använda av Gud.
I det Gamla förbundet som slöts mellan Gud och Israels folk, var omskärelsen det yttre förbundstecknet och det gällde bara pojkar. På Jesu tid var kvinnorna hänvisade till kvinnornas förgård i templet och de var passiva i gudstjänsterna. Kvinnans enda värde sägs ha varit som hustru och som mor, alltså genom sin man. En kvinna som var singel eller en änka stod alltså lågt ner på samhällsstegen.
Lagen gav kvinnor och särskilt änkan trygghet och skydd men detta kännetecknar tider av avfall bland Guds folk. Hur är det idag för kvinnor som är singel? Är församlingarna föredömen i vår tid på att visa i ord och handling att alla har lika värde? Det är frågor som vi måste ställa oss.
Ps 68:5 Sjung till Guds ära, prisa hans namn! Bered väg för honom som drar fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, gläd er inför honom. 6) Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare, 7) en Gud som ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka.
I det Nya förbundet i Kristus finns ingen skillnad mellan män och kvinnor, gifta som singel. Alla har samma värde! Frälsningen erbjuds till alla av nåd, genom tro, och Gud kallar och utrustar både kvinnor och män till tjänst för honom på alla områden.
Jesu mor Maria var en vanlig människa som behövde frälsningen precis som alla vi andra. Men ur judiskt synsätt på den tiden måste profetian ha varit mycket stötande för de religiösa ledarna med den tidens kvinnosyn – en kvinna som tecken och hon skulle namnge Messias:
Jes 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel [Gud med oss].
Guds rike bryter in. Kvinnan upprättas till mannens jämlike och barnen ställs i fokus, av Jesus själv (Luk 18:17). Det måste ha varit både omtumlande och omvälvande.
Kvinnor som ledare och predikanter i NT
Paulus hade många [predikande] kvinnor som medarbetare. Vi läser om Priskilla [hon undervisade tillsammans med sin man Akvilla och de förestod en husförsamling], Junia [nämns bland apostlarna, som översättare ändrade namnet på, eftersom man inte ville acceptera att det var en kvinna], Tryfena och Tryfosa [församlingsledare och predikanter], Persis [en av församlingsledarna], Febe [föreståndare och predikant], Lydia [Guds redskap i Filippi], Evodia och Syntyke [församlingsledare i Filippi] Tabita, Claudia, Olympia, Maria…
Johannes andra brev är skrivet till en kvinna som troligen är föreståndare [en av de äldste] i en husförsamling. Det har ibland omtolkats till att gälla “församlingen”. Men det är en dålig (bort)förklaring då alla andra brev är skrivna till ledande personer i församlingarna.
2Joh 1:1 Från den gamle till den utvalda frun och hennes barn, som jag älskar i sanningen, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen. 5 Och nu har jag en bön till dig, min fru [kyria = kristen kvinna, dam] – det är inte något nytt bud jag här ger dig utan det som vi har haft från början – jag ber: låt oss älska varandra.
Junia – en kvinnlig apostel
Man vet att översättare la till ett “s” i namnet Junia, för att man inte ville acceptera att det var en kvinna, trots att det inte fanns något sådant manligt namn på den tiden som “Junias”. Till och med kyrkofadern Krysostomos, som inte verkade ha några högre tankar om kvinnor, erkände att Junia var en kvinnlig apostel.
Rom 16:77 Hälsa Andronikus och Junias [eg Junia, en kvinna], mina landsmän (plur. både män och kvinnor) och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.
Nymfa – en kvinnlig äldste
Kol 4:15 Hälsa till bröderna i Laodicea och till Nymfas (andra texter säger “Nymfa”, en kvinna) och församlingen som kommer samman i hans hus (annan övers. “i hennes hus”).
Även Nymfa menar en del teologer var en kvinna och äldste, som översättarna har ändrat namnet på. Förutom ändringar av namn fanns det målningar på 800-talet som beskrev kvinnliga ledare – både med klädsel och utseende – som senare ändrades och konstverken förfalskades. Men sådana förfalskningar var lätta att avslöja.
Febe – en föreståndare (äldste)
På 90-talet blev jag väldigt förvånad, när jag studerade grundtextens ord om ledare i NT. Jag såg att ordet proistemi är översatt “föreståndare, församlingsföreståndare” och “att förestå”. Innebörden är också “att gå i spetsen, hjälpa” och “att stödja” eller “övervaka”. Den enda gången som ordet är översatt “hjälp” eller “stöd”, är om Febe , alltså en ledande kvinna. I övrigt är det översatt “föreståndare”. Märkligt..!
Det är tydligt att översättningen färgas av översättarnas eget synsätt. Senare fick jag detta bekräftat när jag läste böcker och avhandlingar i ämnet. Vi kan med hjälp av grundtexten utgå ifrån att Febe var en föreståndare, en äldste som också predikade. Paulus hälsningar till församlingsledarna i Romarbrevet 16:
Rom 16:1 Vår syster Febe som tjänar församlingen i Kenkrea vill jag lägga ett gott ord för. 2 Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och ge henne den hjälp hon behöver. Hon har också varit till hjälp [prostatis – femin. av proistemi, 1917 års övers “stöd”] för många, även för mig. 3 Hälsa Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus, 4 som har vågat sina liv för mig. Dem tackar inte bara jag utan också alla hednakristna församlingar. 5 Hälsa också församlingen som kommer samman i deras hus. Hälsa min älskade broder Epenetus, som är Asiens förstlingsfrukt åt Kristus. 6 Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er. 7 Hälsa Andronikus och Junias [eg Junia, en kvinna], mina landsmän [pluralis: både män och kvinnor] och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.
Vers 2 kan likaväl översättas: “…Hon har också varit en övervakare (församlingsledare/äldste) för många, även mig.”
Manliga och kvinnliga äldste
Husförsamlingarna brukade samlas hemma hos de äldste och breven riktar sig först och främst till församlingsledarna. Jag tror för min del att föreståndarna är de äldste, där en del av dem predikar och tjänar som vi idag kallar “pastor, bibellärare” och “evangelist” mm. Det framgår bland annat i Apg 20:17, 28. Tanken med en enda ledare är inte heller korrekt. Ledarskapet är ämnat att vara ett team med både män och kvinnor.
Apg 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste [presbyteros i plural. kan vara både män och kvinnor]. 28 Ge akt på er själva (gäller samma personer som i vers 17) och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över [1917 års övers. föreståndare – episkopos (plural både män och kvinnor)], till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.
När Paulus skrev till Timoteus om förståndare och diakoner är det ganska givet att vers 11 syftar tillbaka på hela sammanhanget (1 Tim 3). Kvinnorna var både föreståndare och diakoner/församlingstjänare. Det stämmer också med summan av Bibeln.
1Tim 3:11 Kvinnorna skall på samma sätt [1917 års övers. “Är det kvinnor, så böra dessa likaledes …”] vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt…
Dessutom var en av diakonernas uppgifter att undervisa (Kol 1:7, 1 Tess 3:2, 1 Tim 4:6).
Priskilla och Akvila – ett strålande exempel
Personligt: Om man får ha favoriter så är det gifta paret Priskilla (Priska) och Akvila något av “favoriter” för mig. Det har förstås att göra med att deras tjänst och kallelse är likt det som Herren beskrev om min framtid, innan jag mötte Janne. Vi skulle tjäna Herren sida vid sida, i likadan tjänst/kallelse och bland annat resa i församlingar och predika. Detsamma hade Janne fått genom profetiska budskap. Det fanns nog skäl att reagera ungefär som Sara, när Gud talade. Det står att hon log, för det Gud sa var omöjligt. Men vi vet att för Gud är ingenting omöjligt.
Priskilla och Akvila förestod en husförsamling – man “samlades i deras hus” (inte “hans” hus) – men de beskrivs också som resepredikanter och medarbetare till Paulus. Vi kan läsa att de arbetade som tältmakare för sitt uppehälle, precis som Paulus (Apg 18:2-3). Idag hade de antagligen kallats pastorer, bibellärare eller evangelister. Allt talar för att de levde i (Guds rikes) jämlikhet. Åtskilliga teologer har påpekat att Priskilla nämns före Akvila, vilket också bekräftar deras teamarbete (Apg 18, Rom 16, 2 Tim 4:19, 1 Kor 16:19).
Jesus upprättar kvinnan
Undra på att kvinnorna drogs till Jesus – han behandlade män och kvinnor lika. Undra på att det var kvinnor som stod vid Jesu kors på Golgata! Han hade gett dem deras rätta värde, uppmuntran och upprättelse.
Med Talmud som rättesnöre istället för Guds ord, levde kvinnorna under förtryck. Jesus måste ha skakat om hela det religiösa etablissemanget när han sände kvinnor att vittna, dvs. TALA(!). På den tiden ansågs kvinnor (och även herdar) inte vara trovärdiga vittnen. När vi läser om hur man behandlade Jesus och om fariséernas inställning mot kvinnor, ser vi hur allvarligt det är när Bibelns budskap misstolkas och används i fel syfte. Hur mycket av sådana tankar och attityder, som är en konsekvens av syndafallet, finns i vår tid?
- Jesus samtalade och umgicks med kvinnor – Guds rike bröt in
- Jesus lät kvinnorna sitta vid hans fötter som lärjungar och bli undervisade, något som rabbinerna bara tillät pojkar och män
- När Jesus berättade liknelser och undervisade var det ofta med kvinnor som exempel
- Jesus sände kvinnor att vittna
- Jesus tog även barnen som det stora exemplet för att komma in i Guds rike
Maria som en lärjunge hos en rabbin
Maria i Betania satt vid Jesu fötter, lyssnade och blev undervisad som en lärjunge hos en rabbin. Det hon blev undervisad av Jesus själv, kunde hon sedan undervisa till andra. Evangeliet ska ges vidare och Guds Ande gör den troende utgivande. “Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.”
1Kor 1:28 och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till [det som ingenting var], har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, 29 för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.
Kvinnan i centrum hos fariséen Simon
Fariséen Simon blev tillrättavisad för att han inte hade handlat som kvinnan, när hon visade Jesus sin uppskattning och tacksamhet. Frågan som Jesus ställer måste ha skakat om Simon. “Ser du den här kvinnan?” Fariséen Simons kvinnosyn är tydlig. Han såg henne med förakt, bara som en kvinna och synderska, inget annat.
Luk 7:44 Sedan vände han (Jesus) sig mot kvinnan och sade till Simon: “Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: “Dina synder är förlåtna.”
Kvinnan vid Sykar jämställs med männen
Kvinnan vid Sykars brunn är en mycket älskad berättelse (Joh 4). Jesus chockade både kvinnan och sina egna lärjungar genom att samtala med henne – en kvinna och dessutom samaritiska. Nästa chock kommer när han ber kvinnan om vatten. Judarna ansåg att samariternas dryckeskärl var orena.
Att Jesus drack ur kvinnans kärl var det starkaste uttrycket för gemenskap och Jesus visade härmed inte bara att frälsningen gäller alla men också att kvinnan var på samma nivå som judiska män (och kvinnor) när Guds rike bryter fram.
Jesus sände Maria att vittna
Maria från Magdala var den första som insåg att Jesus hade uppstått och Jesus sände henne att förkunna hans seger! Hon sändes dessutom att vittna för de manliga lärjungarna. Jesu uppdrag till henne var ingen tillfällighet. Guds rike hade kommit, något nytt hade brytit in!
Varför förändras inte allt med detsamma? Svaret är ganska enkelt. Vi klarar inte av en sådan förändring på en gång och det gäller också trovärdigheten utåt. Guds verk måste göras på längre sikt, så att det inte blir onödiga konfrontationer eller missförstånd.
Jesus ställde sig på kvinnans “nivå”
Profeten Sakarja fick förutsäga penningsumman som Judas tog emot, för att förneka Jesus.
Sak 11:12 Och jag sade till dem: “Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver. 13 Och HERREN sade till mig: “Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.
Matt 26:14 Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna 15 och sade: “Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?” Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom. 16 Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Löftesoffer gällde om någon hade gett ett löfte som inte kunde hållas. Då måste lösen betalas, för det var allvarligt att svika löften inför Gud. Summan motsvarade det egna värdet som slav. Att lösensumman för kvinnan var lägre än för mannen enligt lagen, berodde helt enkelt på att man inte skulle förvänta sig lika hårt arbete av en kvinna. Om man hade lovat hela sin familj till tjänst var de minsta barnen också inbegripna och därför var också de värderade – 5 siklar för en pojke och 3 för en flicka. “Den som inte hade råd att betala fick åberopa nåden”, som någon har uttryckt det, och betala vad man kunde och prästen bestämde summan.
3 Mos 27:1 HERREN talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Israels barn: Om någon gör ett heligt löfte, skall du bestämma lösensumman åt HERREN för personerna ifråga. 3 Om det gäller en man som är mellan tjugo och sextio år gammal, skall du bestämma det till femtio siklar silver efter helgedomssikelns vikt. 4 Om det är fråga om en kvinna, skall du fastställa värdet till trettio siklar.
Felaktigt användes detta för att utgöra människans eget värde, vilket ledde till en gradering mellan kön och folkslag. Det är ändå talande att Jesus och hans gärning, värderades till samma värde som en kvinnas, enligt lagen.
Nasirer i GT var både män och kvinnor
I GT kunde både män och kvinnor bli “nasirer” (4 Mos 6:1-2). Nasiratet i Gamla förbundet fullbordades av Jesus som gjorde Faderns vilja i allt, och för oss innebär det överlåtelse till Jesus Kristus – både för män och kvinnor, jude och hedning… i tjänst för Herren.
Ämbete
I NT som förklarar det nya förbundet, finns ingen “manlig ämbetssyn”. Vi talar med rätta om “det allmänna prästadömet”. Någon har uttryckt det: “Ämbete är Guds ord i funktion”. Bibeln ger inte utrymme för någon maktposition eller hierarki av något slag.
Det finns bara en som har ett högre ämbete och det är Jesus Guds Son (Hebr 8:6).
/Elvor Ohlin
LÄNKAR
Täckt huvud – tecken på fördömelse? >>
Adam och Eva Del 1 – Man och kvinna i Guds rike >> & >>
Adam och Eva Del 3 – Ledarskapet i NT >> & >>
Man och kvinna som Guds avbild av Per-Axel Sverker >>