Fristaden – tillflyktsorten
Predikan: Elvor Ohlin
Kungsbacka Equmeinakyrkan
10 oktober 2018
Lyssna på Mp3
Israels folk är här tillbaka i sitt land med ledning av Josua.
Jos 20:1 HERREN sade till Josua: 2 “Säg till Israels barn: Utse åt er de fristäder som jag talade till er om genom Mose, 3 de städer som en dråpare skall kunna fly till, när han av misstag och utan avsikt har dödat någon. Ni skall ha dem som tillflyktsorter undan blodshämnaren. 4 Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vid ingången till stadsporten och förklara sin sak för de äldste i staden. Därefter skall de låta honom komma in i deras stad och ge honom en plats, där han kan bo bland dem. 5 Om blodshämnaren förföljer honom, skall de inte överlämna dråparen i hans hand, eftersom han utan avsikt har dödat sin nästa och utan att förut ha burit hat till honom. 6 Han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått till rätta inför menigheten och till dess översteprästen som då är i tjänst har dött. Sedan kan dråparen vända tillbaka och komma åter till sin stad och sitt hus i den stad som han har flytt ifrån.” 7 De avskilde Kedesh i Galieen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, i Juda bergsbygd. 8 På andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsåg de inom Rubens stam Beser i öknen på slätten, inom Gads stam Ramot i Gilead och inom Manasse stam Golan i Basan. 9 Dessa var de städer som utsågs till tillflyktsorter för var och en av Israels barn – och för de främlingar som bodde bland dem – som av misstag hade dödat någon, för att han inte skulle dö för blodshämnarens hand, innan han hade stått inför menigheten.
Det måste finnas fristäder om man råkade döda någon oavsiktligt eller av okunnighet. Att döda med berått mod och medvetet, gav dödsstraff.
Blodshämnaren var en nära släkting som hade rätt att hämnas – skipa rättvisa – på den som hade dödats och straffa honom. Ordet är (hebr) gaal och samma som bördeman och förlossare.
1Mos 9:6 Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor, ty Gud har gjort människan till sin avbild. [synd måste straffas]
2 Mos 20:13 Du skall inte mörda. (sjätte budet i Bibeln om vi läser som det står och inte tar bort bildförbudet, det andra budet)
Senare uppmanades israelerna – Guds utvalda folk – att döda och utrota 7 hednafolk som hade ”fyllt sina synders mått”. Det var dödsstraff.
Vad är skillnaden? Svar: motivet.
Lagens tid visade syndens allvar och konsekvenser. Det var ju också en skugga av den andliga verkligheten som vi ser i det Nya förbundet och i ljuset av NT.
Jesus tar upp budordet ”Du skall inte mörda”.
Matt 5: 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket. 21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud [rhaka], är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre [moros], är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. 23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24 så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. [Den andre har något emot dig därför att han/hon känner sig illa behandlad. Det är inte särskilt bibliskt att bekänna något som man inte har gjort. En del ber om förlåtelse oavsett – det är väl ok om det blir försoning – men det är inte det som vi uppmanas till.]
Rhaka (hebr) är ett starkare ord än vi uppfattar i svenskan här. Det betyder att räkna någon som värdelös, tom, att nedvärdera en annan människa – alltså utifrån förakt och nedvärdering (mobbning). Likadant med moros (hebr) som betyder moraliskt värdelös.
(v 20) Den avgörande frågan här är: Vems rättfärdighet litar vi på? De skriftlärda och fariséerna litade på sin egen rättfärdighet. Utåt sett gjorde de “goda gärningar” och njöt av människornas beröm. Det är likadant idag: den globala agendan talar om ”goda gärningar”. “Men eran Jesus och någon frälsning behöver vi inte…människan är sin egen gud”, säger humanisten.
Skriftlärda och fariséer föraktade Jesus för han sa sanningen om deras inre. Där fanns redan syndens rot som skulle leda fram till att de utlämnade Jesus till att dödas och därmed gjorde sig skyldiga till mord, som budordet förbjuder. Det är onda uppsåt från synden i hjärtat.
Vi brukar säga att Jesus skärper buden. Ja, det gjorde han för den själv-rättfärdiga människan. Men den som bekänner sin synd får förlåtelse och tar emot Jesu rättfärdighet! Då är vår rättfärdighet “långt utöver de skriftlärdas och fariséernas” – vi litar på JESU RÄTTFÄRDIGHET.
Gud befallde om fristäderna redan till Mose. De är en påminnelse (förebild) om Guds frälsning. Fristaden var en plats att fly till för att rädda sitt liv. En plats av hopp för framtiden.
Stadsporten nämns många gånger i GT. Här satt de äldste, ledarna, i staden och tog viktiga beslut och här hade man rättegångar. Den som sökte skydd i fristaden måste stanna vid ingången till stadsporten och bekänna sin synd, sin skuld.
Stadsporten är en förebild på korset. [Exempelvis “Jakobs stege” som är en bild på korset och Jakob utbrast: “…här är himlens port”.]
Bildligt kan människan beskrivas som en stad med murar (Ordspråksboken) och då står stadsporten för viljan. Vi väljer vad vi släpper in och vad vi inte släpper in. Muren kan vara ett skydd eller ”tankebyggnader som reser sig upp mot kunskapen om Gud…” (2Kor 10:5).
I fristaden var stadsporten bildligt Guds vilja.
”Dråparen” är en förebild på att alla är syndare. Alla är skyldiga inför Gud och får fly till fristaden! JESUS är vår fristad!
Den skyldige måste vänta tills översteprästen dog. När översteprästen dog fick han sin frihet. Han blev dömd till frihet.
Hebr 6:18 Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt [= fristad (samma ord i grekiska)] i att hålla fast vid det hopp vi äger.19 I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, 20 dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
Det står om översteprästen Melkisedek att han var utan början och utan slut. Han var en förebild på Jesus. En del tror att det var Jesus som uppenbarade sig för Abraham men det vet vi inte.
Jesu offer – hans död på korset – var det som satte oss fria.
Rom 4:25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.
Vår fristad och vårt beskydd är evigt – inte tillfälligt.
Hebr 7:24 …eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. 25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.
Stanna i fristaden! Stanna hos Jesus!
”Förbli i mig, så förblir jag i er”, sa Jesus, och till de nyomvända sa han: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Joh 8:31-32)
Den Helige Ande visar och verkar. Ljuset kommer att öka, det kommer att klarna mer och mer..
Alla hade rätt att komma till fristaden som befann sig i dråparens situationen. Men till fristaden Jesus får alla komma – både för medveten och ouppsåtlig synd. All synd.
Joh 6:37 Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.
Ps 46:2 Gud är vår tillflykt [fristad, trygg plats, hopp] och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. 3 Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet, 4 om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror.
I orden finns betydelsen en ”mycket närvarande, överflödande hjälp” (matsa meod) …genom nöd /genom vedermöda /genom smala passage (tsara)
Jesus har gått före!
Ordet meod betyder också högtid eller avtalade mötestider: Jesus har bestämt möte. Han har bestämt möte med dig ikväll (idag). Och ibland får vi de där speciella Guds-mötena när vi säger efteråt att “Gud mötte mig så starkt. Han talade till mitt hjärta.” De kommer sällan när man själv tycker att man behöver det, enligt min mening. Gud vet vad vi behöver och ibland händer det när vi minst anar eller förväntar det.
Lagen är en blodshämnaren
Guds lag överbevisar om synd och dömer syndaren: Skyldig!
Den kan inte friköpa eller ta itu med hjärtat. Vi kan känna oss dömda därför att lagen avslöjar – men den driver oss till korset. Lagens uppgift är att avslöja synd och driva oss till korset och Frälsaren.
Den första fristaden hette:
- Kedesh som har betydelsen renhet
– där man blir ren (inte delvis eller halvt, utan “ren” helt och hållet)
– förlåten och renad i Jesu blod.
Samvetet “samvetar” – vet tillsammans med lagen – och ger en medvetenhet om synd och skuld. När vi flyr till Guds fristad – JESUS – då får vi ett rent och känsligt samvete igen. Vi kan ju både döva samvetet och våldföra oss på det så att vi gör tvärtemot det vi vet är rätt. Men Jesus ger ett rent och känsligt samvete OCH vi blir renade från döda gärningar.
Hebr 9:13 Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, 14 hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.
Sakta men säkert byts drivkraften ut.
Vi drivs inte längre av dåligt samvete för att duga ..så att vi gör döda gärningar. Vi drivs av den helige Ande som leder oss in i gärningar som Gud har förberett – och så får Gud äran!
Och om – eller snarare när, för det händer ibland på grund av den fallna naturen vi bär på – vi faller tillbaka i det gamla tänkesättet, det gamla tankemönstret, då kommer Anden till vår hjälp.
Matt 5:3 “Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. 4 Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.
Jag tänker på den förlorade sonen som ”kom till sig själv”. Han kom till slutet av sig själv. Fattig i anden. Ofta sker det genom misslyckanden då vi inser vårt totala beroende av Guds nåd.
Jag vill än en gång sticka in en parentes: Den nya världsordningens (NWO) Agenda 2030 gör allt för att lägga dåligt samvete på människor och skuldbelägger för att driva alla in i sin plan. Här är det viktigt att vi är uppmärksamma, för vi drivs inte längre av dåligt samvete. Vi drivas av den Helige Ande. Vi är fria i Kristus och tjänar honom.
Den andra fristaden hette:
- Sikem som betyder skuldra, börda.
– här är platsen där bördan läggs ned. Oket brister sönder.
Den tyngsta bördan är synden. Men vi kan också bära på andra bördor som vi inte ska bära: Bördor av oro för framtiden, oro för familj. Ja, vi människor kan göra oss oro och bekymmer för allt möjligt. Här får vi lägga ned våra bördor – och om vi har svårt att släppa taget får vi be Herren om hjälp att så att vi slutar oroa oss. Vi får också bära ”bönebördor” som vi får bära i bön inför Gud, inför Nådens tron.
Den tredje fristaden hette:
- Kirjat Arba eller Hebron.
Kirjat Arba betyder uppbyggnad eller uppsamling i 4 väderstreck och Hebron betyder gemenskap. Det talar om Andens enhet när Jesus samlar sitt folk från alla håll och kanter – och Jesus är i centrum.
Vi söker inte efter vad vi kan vinna ”med hjälp av hans namn” eller vad vi kan bli. Jag behöver inte bli något alls i den här världen eller bland Guds folk – bara jag får vara din, Jesus! Men när han kallar, då vill vi följa och tjäna och lyda honom.
Den fjärde fristaden hette:
- Beser som betyder stark, ointaglig plats.
Vi läser Davids ord:
Ps 139:5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Att vara i Guds hand är den tryggaste platsen som finns. Ingen kan rycka oss ur hans hand (Joh 10:29).
Fristäderna låg centralt och synligt så att ingen hade för långt dit. Vi läser i Apg:
…Gud är inte långt borta från någon enda av oss (Apg 17).
Den femte fristaden hette:
- Ramot och betyder höjder, högt belägen plats. David skrev om Guds ingripande i sitt liv när han lyftes upp ur dy och ställdes på den fasta klippan (Jesus).
Ps 40:2 Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta.
Vägen till fristaden måste rustas upp och göras jämn (5Mos 19:3).
Ps 34:5 Jag sökte HERREN och han svarade mig, ur all min förskräckelse (all fruktan) räddade han mig. 6 De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver ej rodna av blygsel…
Det får mig att minnas den där natten för många år sedan när jag gick mina egna vägar (inte Guds väg) och väcktes mitt i natten en gång, av att någon stötte till mig – men det var ingen där. Den enda tanken som fanns inom mig var: kan min tro rinna ut i sanden? Kan min tro dö ut?! Jag skämdes för att be till Gud. Det kändes som att “rodna av blygsel” för jag visste att jag levde i synd. Jag bad: “Snälla, låt aldrig min tro rinna ut i sanden eller dö ut”. Det var naturligtvis den Helige Ande som gav mig vett att be så. Gud hörde den bönen – och han hörde andra som bad för mig.
…7 Här är en betryckt som ropade och HERREN hörde honom, han räddade honom ur all hans nöd. 8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom, och han befriar dem. 9 Smaka och se att HERREN är god. Salig [esher] är den människa som flyr [chasah = fly för beskydd, förtrösta] till honom. 10 Frukta HERREN, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.
“Smaka och se att Herren är god”
Den versen får mig att tänka på hummus, en kikärtsröra från Mellanöstern. Jag bodde i Israel ett antal år i min ungdom och där åt jag mycket hummus. När Janne och jag som nygifta, var i israel ville jag inviga Janne i den här goda rätten men Janne vägrade. Aldrig! Det ser jätteäckligt ut! Jag vill inte ha! Ungefär så var hans reaktion. Men du kan väl smaka?! sa jag, du kan inte veta förrän du smakar! Men Janne vägrade.
Det är så många resonerar om Gud. Nej, jag vill inte ha med Gud att göra och jag tror inte på någon gud..
Men en dag bestämde sig Janne för att smaka. Va?! Det är ju jättegott!! Sedan fick jag inte ha min hummus ifred för Janne ville ha hummus både morgon, middag och kväll.
Likadant med tron för den som en dag tar emot Guds gåva, frälsningen i Jesus Kristus. Varför gjorde jag inte det här förut! Gud är ju god! brukar det låta då.
Esher (hebr) kan översättas välsignad eller ledd på en jämn väg. Jesus har jämnat vägen för oss.
Vi läste också ”lider ingen brist?” Då måste det väl vara fel på min tro om jag lider brist, eller?
Paulus skrev:
Fil 4:12 Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist. 13 Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.
Han var alltså väl förtrogen med både med hunger och fattigdom och andra brister.
I fristaden fanns mat och förnödenheter – det man behövde – det får vi också be om och i Kristus finns det hjälp att få under alla förhållanden. Fortsättningen i vers 19:
19 Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver.
Det som Paulus skrev om här var ju framför allt yttre brister som mat och kläder osv. Men Jakob tar upp inre brister:
Jak 1:2 Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. 3 Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 5 Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.
Vilket underbart löfte! Gud säger inte: “Å vad du är trög som inget fattar”. Nej, han ger vishet när vi brister. Yttre prövningar kan producera en djupare förtröstan på Jesus och att vi formas enligt hans vilja till fasthet och urskiljning så att vi inte vajar hit och dit… eller blir bedragna, som Jesus varnade för. Gud ger oss vishet att förstå att även prövningar kan föra med sig en god frukt – för vishet är ju också att förstå vart vägen leder.
Invånarna i fristaden hade som uppgift att ta hand om dem som kom dit utifrån. Detsamma gäller oss.
Fristaden skulle vara tydligt skyltad (enligt judisk tradition). Det gällde liv eller död om man nådde dit! Guds evangelium ska spridas tydligt och klart! Alla måste få höra.
Jag läste en artikel i tidningen Dagen idag: En ledare i söndagsskolan frågade: “Hur kommer Jesus in i våra liv?” Ett av barnen svarade snabbt: “Han kryper in genom örat”.
Det var ett roligt och härligt svar, för det står ju att Tron kommer av predikan [att höra] och predikan i kraft av Kristi ord. (Rom 10)
Den sjätte fristaden:
- Golan – (rot: galah) befria, frälsa och (rot: gai) glädje över frälsningen
Mina tankar går till Nehemja bok. Israels folk var tillbaka i landet. De hade börjat bygga upp templet och bygga upp ruinerna. Esra som var skriftlärd la ut texten om lagen och Guds bud. När folket hörde detta föll de i gråt. De grät och grät och grät. De grät över sina synder, över misslyckanden, besvikelser och motgångar. De var helt förkrossade. Men då sa Nehemja:
Neh 8:10 …Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet.
Det finns en ”grundglädje” i frälsningen oavsett hur livet är just nu, därför att Guds kärlek är oförändrad. Vi sjunger i en gammal sång:
Hans kärlek är gränslös,
hans nåd är oändlig
…han giver och giver och giver igen.