Böneberget i Refidim
Predikan: Elvor Ohlin
2018-12-05 Kungsbacka Emanuelskyrkan
Lyssna >> (Mp3)
2 Mos 17: 1 På HERRENS befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka. 2 Då klagade folket på Mose och sade: “Ge oss vatten att dricka.” Mose svarade dem: “Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni HERREN på prov?” 3 Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: “Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?” 4 Då ropade Mose till HERREN och sade: “Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig.” 5 HERREN svarade Mose: “Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. 6 Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel. 7 Och han gav platsen namnet Massa och Meriba, eftersom Israels barn hade klagat och satt HERREN på prov och sagt: “Är HERREN ibland oss eller inte?”
Hebreiska ordet för klippa här, är tsur som betyder lågt liggande hälleberg/klippa, tillflykt – en bild på Golgata. Vi kan förställa oss att det var märkligt för Mose att Herren sa “jag ska stå framför dig.. och du ska slå på klippan. Men det var på Guds uppmaning som fick göra det. Slaget på klippan står för Guds dom över synden som drabbade Jesus istället för oss. Vi läser i 1Kor 10:4 ..De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. Härifrån vet vi säkert att klippan är en bild på Kristus.
Senare kan vi läsa om att Mose slog på klippan när han skulle tala till den. Där är ett annat hebreiskt ord som är är sela. Det betyder högt liggande, fritt liggande klippa och är en förebild på den uppståndne Frälsaren, den uppståndne Jesus.
- det kom vatten nu också – det “funkade” – men det fick konsekvenser för Mose och Aron
- det var olydnad mot Guds befallning
- det var missbruk av Guds ord – som att godtyckligt använda Guds ord som man vill och tro att det är ok för Gud eller att försöka tvinga Gud att göra under på våra villkor
…att ”slå på den uppståndne” gav en helt felaktig bild av Gud. Gud sa: ”Ni höll inte mig helig inför Israels barns ögon”. Gud är helig och det han gör eller säger är alltid i enlighet med den han är.
Refidim är plural av rephida som betyder sits eller ryggstöd på en bärstol, en sådan som kung Salomo hade t ex. Det kan också betyda vederkvickelse (raphad). Men det var ingen vederkvickelse för Israels folk, det förstår vi. Det här platsen beskrivs som en mycket ödslig och torr plats.
Det var en svår situation för israeliterna men de var på rätt plats – det var Gud hade fört dem dit – en rastplats. Gud leder oss ibland till platser – eller in i situationer – som vi kan uppleva som en öken eller en ökenvandring. Det ingår i våra liv.
Cracks in the desert
Öknen…
…är platsen där vi prövas och lär oss beroende av Herren och att vänta på honom.
Hur reagerar vi? Börjar vi klaga som Israels folk gjorde? Varför hjälper inte Gud?! Varför ska vi vänta? Ska vi behöva dö här!
…en plats där vi fostras – där vi mognar och blir befästa i tron.
Särskilt när inget händer och vi bara får vänta och hålla ut. Israels folks ökenvandring är en enda stor undervisning för oss. Här avslöjas om vi litar på Guds omsorg – hur lätt blir vi otåliga? Otåligheten är ofta orsak till att vi inte riktigt klarar av att vänta på Gud och vi drar iväg. Det måste hända något. Det är en väldig svaghet hos oss människor, troligen mer eller mindre för oss alla.
…en plats för uppenbarelse.
Det var i öknen som Gud talade till Mose ur den brinnande busken och senare fick han se Guds härlighet i öknen. Guds ledning var många gånger mirakulös under ökenvandringen.
…en plats där Gud uppenbarar sina hemliga förråd (som här):
Vem kunde ana att det skulle komma vatten ur en klippa? Någon sa vid ett tillfälle: ”en klippa är väl sista platsen man tror att vatten ska flöda”. På samma sätt passade Jesus inte heller in i människornas föreställning om Messias. Men klippa är en benämning på Gud i GT som står för fasthet, orubblighet, trygghet, beskydd, trofasthet – som Gud är.
Vi minns kanske Hagar som hade flytt ut i öknen och fick också del av Guds hemliga förråd:
1Mos 21:19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. (hon var utan vatten och färdig att ge upp, sonen Ismael låg där och tänkte: jag orkar inte se honom dö). Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.
= Guds hemliga förråd.
…en plats där vi lär oss vikten av bön och att Herren strider för oss.
Forts. (2Mos 17)
8 Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim. [(stred) kan också betyda att uppsluka och råda över, ta makt över] 9 Då sade Mose till Josua: “Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.” 10 Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. 11 Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget [gabar = starka, hade styrka o kraft], men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. 12 När Moses händer blev tunga tog de därför en sten [eben] och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner. 13 Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd. 14 HERREN sade till Mose: “Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.” 15 Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner. [Jahve-nissi] 16 Han sade: “En hand har lyfts mot HERRENS tron. HERREN skall strida mot Amalek från släkte till släkte.”
Amalek
Amalek var sonson till Esau. Esau beskrivs som ”profan och ohelig” i NT (otuktig och oandlig, Hebr 12) därför att han inte värdesatte Guds nåd och välsignelse. Han tog lätt på Guds ord.
Amalek var den första fienden som anföll israeliterna på vandringen till landet.
Amalekiter
“Amaleks folk” eller amalekiter, vill jag påstå är en bild på köttet – den gamla människan, den fallna människan eller syndanaturen. Det är den som alltid vill hindra oss att komma in i landet, in i Kristus, att vara i honom och helt överlåta oss till Herren.
Desto mer vi dör ned från oss själva som vi uppmanas till, desto mer får vi del av Landet: Det som är torrt (öken) och fruktlöst i oss, får liv och blir fruktbärande när Jesus tar över. Men vi får ofta kämpa i bön för olika områden. Paulus skrev:
Gal 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill.
Den kampen känner vi alla till för vi har alla den kampen att kämpa. Det där är så svårt att lära ibland – vi vill ju så mycket, vi vill göra rätt för oss, vi borde så mycket, leva upp till så mycket, prestera för att duga! …istället för att överlåta oss helt till Herren och låta den Helige Ande vara drivkraften.
Amalekiter [köttets sinnelag] brukar gå djävulens ärende. Där kanske vi alla får erkänna att ibland är vi lite amalekiter.
Det också så att varje ”svag punkt” utnyttjades av Amalek – som här är en förebild på djävulen själv. Mose påminde folket:
5 Mos 25:17 Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. 18 Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad.
Detta är typiskt den Onde, eller hur? Han känner till våra svagheter och svaga punkter och där slår han till. Men det gäller också en uppmaning till oss alla utifrån..
Hebr 4:1 Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. [= att komma in i landet och ännu mer: den slutliga vilan /det himmelska landet]
Kung Saul blev befalld att förgöra Amaleks folk i (1 Sam 15). Men han ”skonade det bästa som hade något värde” och därför förlorade tronen.
Det köttsliga kan se bra ut på ytan men det hade inget värde inför Gud.
Det innehöll högmod och uppror och förakt emot Gud.
Det är ingen idé att bevara eller behålla det som Gud har förkastat. Gud hatar det som skiljer oss från honom – allt som fördärvar och bryter ned det fina som han har skapat och skapat oss till.
”Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden”
Mose betyder uppdragen, räddad (ur Nilfloden)
Aron betyder ljus, upphöjd, berg av styrka, lärare
Hur betyder vithet /vitt linne, frihet
Jag satte ihop det där till en mening och då kan få fram: Uppdragen och frälst – fått ljus och Guds kraft – iklädd Jesu rättfärdighet (vitt linne) …och nu står de på berget.
Bönekondition
Mose klättrade högst upp på berget. Det får mig att tänka på bönen. När bönen känns som en uppförsbacke. Har ni känt det? När det är tungt. Det är trögt och motigt och det är svårt att be. Det kan vi uppleva både nu och då.
Mose hade bra kondition – ”bönekondition” – beslutsamhet. Det är att ha bönekondition, för Mose var att gå till Gud, van att be. Han är en underbar förebild för oss. Vi behöver inte gå upp på berg (bokstavligt) för att be. Vi kan be i dalar eller var vi vill. Det är inte som med araméerna i 1Kon. De trodde att Israels Gud var en bergsgud eftersom de förlorade striden på berget. Då anföll de på slätten men Gud stred för Israels folk som vann seger där med – för Gud är ju Gud överallt!
Mose blev trött och fick sätta sig på en sten.
Det är samma ord [eben] som byggnadssten i Guds tempel, som beskriver JESUS som byggnadsstenen, den dyrbara stenen. Jesus är den rätta grunden som vi alltid måste stå eller vila på.
Han höll Guds stav i händerna. Det intressanta med staven är att den tidigare var Mose stav. När han gav den till Gud och gjorde som Gud befallde, så blev den sen Guds stav. Allt som Mose gjorde med staven var på Guds befallning! Det var inga spektakulära shower eller spektakel (för att imponera och tjäna pengar) utan på Guds befallning. Det ledde till Guds förhärligande och kännetecknades av Guds helighet och rättfärdighet.
Guds stav – är en bild på Guds ord och Guds löfte som vi håller högt när vi ber.
Arons stav
Arons stav var en gren av ett mandelträd (4 Mos 17). Mose fick lägga en stav av varje stam i det Allra Heligaste, där Arons stav representerade Levi stam. Det hade varit ett uppror mot Aron. Under natten hade den döda grenen /staven fått liv i Guds närhet (vid nådens tron). Den bar både knoppar, blommor och mandlar. Den bar frukt. Och så är det med oss också – kan tilläggas – det är i Guds närhet som vi bär frukt och blommar ut i det som Gud har skapat oss till. Guds ord ger kraft och bygger upp. Mandelträdet är en bild på Guds ord och Guds löften. Det ser vi också i Jeremia bok.
Jeremia
Jer 1:11 HERRENS ord kom till mig. Han sade: “Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: “Jag ser en gren av ett mandelträd.” (en syn från Gud) 12 HERREN sade till mig: “Du har sett rätt. Jag skall vaka över mitt ord för att fullgöra det.”
Gud är Väktaren som vakar över sitt ord så att det går i uppfyllelse. Mandelträdet kallas “det vakande trädet”, det som blommar först på våren.
Jakob
1Mos 32:10 Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror.
Gud hade välsignat honom. Jakob är alldeles förkrossad och tacksam inför Gud. Det är detsamma som att säga ”jag hade bara Guds löfte, ett ord från Gud, när jag drog iväg men nu har jag allt detta”, för Gud hade uppfyllt sitt löfte. Gud är trofast!
David skrev i Ps 23:4 “Din käpp och stav de tröstar mig”. Det var när han beskriver dödsskuggans dal och Guds ord som tröstar och hjälper och styrker.
Guds stav är också en bild på korset och Jesu seger.
När seger var vunnen byggde Mose ett altare och gav det namnet ”Herren mitt banér”. Ordet banér på hebreiska är nes eller nissi. Det betyder något som sätts upp som ett tecken, en signal. Det kan vara ett banér, en flagga, ett segel (på fartyg), stång. Och här har vi ordet som står om när Mose gjorde kopparormen i öknen och hängde den på en stång. Det syftar på korset och att Jesus blev en förbannelse för vår skull. Han tog vår synd och alla som såg upp på kopparormen blev botade. Alla som ser upp till Jesus och bekänner hans död och uppståndelse får ta emot hans frälsning.
Korset är segertecknet – ”baneret”
Ps 60:6 Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner [nes] att hålla upp för sanningens skull.
Jer 4:6 Res upp ett baner [nes] i riktning mot Sion, Sök skydd, stanna inte!
Jesus blev upphöjd på korset och han är Segraren!
2Kor 1:20 Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss.
Vi ska alltid, alltid hålla korset högt, Jesu försoning.
Aron och Hur höll Mose händer stadiga
Ordet för stadiga [emunah – fasta trygga] kommer från ordet tro och trofasthet [aman]. “Styrk maktlösa händer!” uppmanas vi i Hebr 13, citat från Jesaja. Dvs. ”Uppmuntra varandra i tron! Bed med och för varandra!” Aron och Hur som håller upp Mose händer och armar, är en underbar bild förbön.
Det gjorde tills solen gick ned: Med andra ord Bevara fältet! Ge inte upp!
Kol 4:2 Var uthålliga [= att hålla sig nära och troget till ngn] i bönen, vaka och be under tacksägelse.
…så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget… Lyfta händer inför Gud var tecken på beroendeställning inför Herren /Gud.
”Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd”. Vi vet säkert alla att Josua är samma namn som [Joshua, Yeshua] Jesus. Han besegrade både Satan och köttet med Andens svärd. ”Herren skall strida för er”. Herren strider emot Amalek från släkte till släkte, från generation efter generation. Det är en livslång kamp för oss, för varje troende/kristen men Jesus är med och strider för oss så att vi har målet, vilan som väntar.
När vi håller ut i bön och håller korset högt och Guds ord och löften högt – då får vi seger! Då vet vi att Herren är med och han ger seger. Då kan inte köttet /det köttsliga ta över och få övertaget och få makt över oss. Herren vinner seger. Jesus vinner seger.
David skrev:
Ps 20:6 Då skall vi jubla över din frälsning och i vår Guds namn resa upp baneret. HERREN må besvara alla dina böner. 7) Nu vet jag att HERREN frälsar sin smorde. Han svarar honom från sin heliga himmel, genom väldiga gärningar ger hans högra hand frälsning. [David hade mycket erfarenhet av Guds hjälp] 8) Andra förlitar sig på vagnar och hästar, [ja, man förlitar sig på mänskliga planer och agendor, mänsklig kraft, pengar och makt] men vi berömmer oss av HERRENS, Guds, namn. 9) De sjunker ner och faller, men vi reser oss upp och blir stående. 10 HERRE, fräls oss! Konungen skall svara oss när vi ropar.
Amen.