MIN BRUDKLÄNNING
Elvor Ohlin
Berättelsen om hur jag fick min brudklänning är väldigt speciell för mig. Janne och jag träffades på Bibelskola, en Folkhögskolelinje, i Saronkyrkan Göteborg. Året var 1992. Skolan startade i augusti. Vi la inte direkt märke till varandra den första tiden men när vi började prata märkte vi att vi hade väldigt mycket gemensamt. Vi drogs till varandra utan tanke på annat än vänskap. När vi förstod att vi var ämnade för varandra, övertygade om att det var Guds vilja, gick det undan.
Vi planerade förlovning och senare giftermål men den tidsplaneringen kortade vi av mer och mer. Inom 4 månader hade vi hunnit bli ett par, förlova oss och gifta oss. Eftersom vi inte fick ihop pusslet med släkt och vänner varken praktiskt eller ekonomiskt, bestämde vi oss för att gifta oss i Israel. Jag hade bott i Israel och Janne hade alltid velat åka dit.
Den utvalda platsen var Orit i Netanya, Israel och bröllop 10 februari 1993. Orit är ett mysigt hotell och kristet servicecentra som drivs av organisationen Israels vänner. Det var deras första bröllop. Februari är inte högsäsong för turister och alla på Orit engagerade sig fantastiskt i vårt lilla bröllop med sammanlagt 18-20 personer.
Planeringen gjordes på telefon och gick väldigt smidigt. Jag visste att föreståndaren spelar gitarr och det fick bli musiken men när jag pratade med honom (Tony), fick vi veta att en ny volontär just hade anlänt. Hon hade studerat på Musikhögskola och hade synt. Vi kunde få vilken musik vi ville. Förutom det, var Tony, Cheri och deras fyra barn, musikaliska och dessutom sjöng Anneli solo, min kompis sedan många år. Brudbuketten fick jag hjälp med av kompisen Lena, som bodde med sin familj i Netanya. Hon fick fram exakt den nyans som jag hade önskat (samma som Noblesse-choklad-asken, minsann).
Allt gick alltså väldigt smidigt förutom en sak: min brudklänning. VAD skulle jag ha på mig? Jag hade inte tid att sy en klänning, inte råd att köpa någon. Jag kunde inte hyra en klänning i Israel, för det fanns inte tid. Jag ville helst ha en lång, vit brudklänning (som gick att ta med i resväskan).
Tiden gick och jag var mest upptagen med Bibelskolan men oron kom mer och mer. En dag bad jag en ganska förtvivlad bön till Gud: ”Jesus, hjälp mig! Vad ska jag ha på mig?!”
Hastigt, för en kort stund, fick jag inom mig en syn av en lång, vit klänning. Samtidigt kom en klar tanke, som en röst: ”Du behöver inte oroa dig. Du kommer att få en färdig klänning”.
Gud?! Var det verkligen du som talade? Jag hade varit med om Guds tilltal förut men jag vågade knappast tro att det var sant. Jag behöll det inom mig, undrade om det var möjligt…? Fullt upptagen med studierna i Bibelskolan glömde jag nästan bort den här upplevelsen.
En tid senare kom Anita och hälsade på. Vi hade lärt känna varandra i ett team med UMU Missionsorganisation på sommaren under en månad i Barcelona. Jag berättade för Anita om våra planer och hon sa: ”Å, så spännande! Och vad ska du ha på dig?” Mitt svar blev: ”Om jag det visste!!…”.
Efter att jag förklarat situationen, sa Anita: ”Elvor, om du vill ha den och om den passar dig, så har jag en brudklänning (oanvänd) som jag vill ge dig som bröllopspresent.” ”Å, tack, jag provar gärna”, sa jag utan att ens tänka på vad jag upplevt tidigare. (Visserligen hade nog jag mindre storlek men jag tänkte inte mer på det).
Anita ringde en dag och påminde om att jag skulle komma och prova brudklänningen. DÅ, när jag stod med telefonluren i handen, kom jag ihåg!!! Wow, kan det vara den brudklänningen som jag såg i synen…? Då var det verkligen Gud som hade talat?!
Anneli, min granne och kompis sedan många år, följde med till Anita. (Jag hade inte berättat om min upplevelse). Jag fick klä på mig i ett annat rum och kom ut till Anita och Anneli som väntade och nog tyckte att det var lite spännande. Det jag minns, var att båda satt och mer eller mindre gapade när jag kom ut med brudklänningen på.
Anneli: ”Men Elvor, den är ju som skräddarsydd just för dig! Och det är precis din stil! Anita instämde. (Jag hann tänka lite förbryllad: vad är min stil? Jag visste ens inte då vad min stil var men insåg senare att det stämde).
Anita skulle haft brudklänningen på sitt eget bröllop några år tidigare men i och med att hon blev kristen strax innan, tog förhållandet istället slut.
Anita: ”Det är så märkligt. Jag har försökt sälja klänningen och minst tre tjejer har velat köpa den – men ändå har den inte blivit såld. Ibland har jag undrat varför den inte blivit såld! Jag förstod det inte. Det var så märkligt. När jag var hemma hos dig och du berättade om ert bröllop, fick jag en stark inre maning som att Gud sa: ”Du ska ge brudklänningen till Elvor. Hon ska ha den”.
Nu var det min tur att berätta om synen och tilltalet från Gud. Vi var nog ganska förundrade alla tre. Storleken på brudklänningen var exakt, både i bredd och längd. Anneli hade helt rätt. Den var som skräddarsydd! Dessutom var den enkel att ha med på flyget.
Berättelsen om min brudklänning stannar inte där. För alla som känner till Evangeliet är budskapet klart och alltihop en predikan. Bibeln talar om ”den vita dräkten” och den ”vitklädda skaran” och i bildspråk ett himmelskt bröllop. Den vita klädnaden (brudklänningen) är Jesu rättfärdighet och frälsning. Det betyder Guds förlåtelse från synd och ett nytt liv i tron på honom.
Alla är syndare. Ingen synd kommer in i himlen, det eviga livet. Dit kommer bara den in som har levt ett alltigenom syndfritt liv: Jesus, Guds Son. Vi får komma dit i tron på Jesus och det han har gjort för oss.
Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
Tron och frälsningen är en gåva som vi får ta emot (som min brudklänning). Den är gratis och kan inte förtjänas. Den kan inte köpas. Jesus har gjort allt färdigt.
Det som också måste sägas är att frälsningen är ”som skräddarsydd”. Att komma in i Guds vilja med sitt liv, är att komma in i det man är skapad för. Jag är så tacksam att Gud drog mig tillbaka med sin nåd och kärlek och jag gjorde mitt livs val år 1989, några år innan jag träffade Janne. Han i sin tur har ett fantastiskt vittnesbörd från ett liv i drogmissbruk, självmordsförsök och hopplöshet till Guds-möte (också år 1989) och ett förvandlat nytt liv. Hans farmors syster Margits böner blev besvarade efter 30 år. Så länge hade hon bett till Gud för Janne.
Janne och jag kan som många andra kristna berätta om många bönesvar, om Guds ledning både på märkliga sätt och på enkla sätt, ekonomiska under och andra under, om hjälp genom svårigheter osv. Sann kristen tro är inte religion. Det är en levande relation med JESUS och det erbjuds alla.
