Att stå på Guds sida med en rätt kunskap om Jesus/Gud Del 4 –
Att få del av gudomlig natur
Predikan: Elvor Ohlin
Parousia Mission
18 juni 2023
Lyssna Mp3
Läs hela serien här
Paulus skriver
Ef 1:17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens [apokalupsis] Ande, så att ni får en rätt kunskap [epignosis] om honom.
Paulus bön var att den helige Ande skulle [apokalupsis] ta bort slöjan och lysa upp förståndet (enligt grundtexten) så att de fick (vi får) en [epignosis] exakt och klar, grundlig kunskap om Jesus.
Johannes skriver
2Joh 1:7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet [Jesus är Den smorde (Messias) av evighet. Gud blev människa]. En sådan är Bedragaren, Antikrist. 8 Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för utan får full lön. 9 Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen.
Vi vill lära känna Jesus mer och mer:
-det gör vi genom bön och bibelläsning.
-Anden vill uppenbara Ordet till en rätt kunskap om Gud.
-genom allt som vi möter i livet får vi leva och uppleva bibelordets verklighet.
Villfarelser brukar smygas in på listiga sätt. En som jag har lagt märke till ibland, är att blanda ihop ”livsande” och att ha ”den Helige Ande”.
”Du har redan Gud inom dig, du måste bara inse det. Alla är Guds barn.”
Det är ett exempel på att gå ”utöver Kristi lära”.
”Vi är ett med hela skapelsen. Gud är i allting”. Panenteismen ligger till grund för den nya [antikristna] Världsreligionen. Till sin hjälp har man gjort New age-inspirerade bibelparafraser som The Message och The Passion.
Från New age-författare (och många andra) kan man få höra: ”Vi ska utrota världens fattigdom, frälsa oss själva och rädda vår planet. Vi är alla ett, och vi måste lära oss att leva i rätt relation som bröder och systrar i vår enda stora familj.
Det kan låta fint men är det sant? Nej, det är inte Bibelns Gud som man syftar på. Den som inte är med i den s k ”enheten” och erkänner att ”Gud är i alla och i hela skapelsen”, kallas kärlekslösa, självupptagna egoister, mänsklighetens fiender, mm.
När kyrkan slutar tala om synd och omvändelse, förlåtelse och frälsning i Jesus Kristus… då är den vilse på riktigt. Man spelar den antikristna Agendan i händerna.
Bibeln säger att Gud är livets källa och uppehåller allt. Han håller allt vid liv med sitt mäktiga ord men är samtidigt skild från sin skapelse.
När Gud är skapade människan (1Mos)
1Mos 2:7 Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden [samma ord används om krukmakaren som gör lerkärl (inte när Gud skapade djur och natur) och betecknar: en gradvis process i arbetet med stor noggrannhet och exakthet] och blåste in livsande [livets andedräkt/andetag] i hennes näsa. Så blev människan en levande själ. [Människan skapades med en ande till skillnad från djuren.]
Apg 17:25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.
Psalm 104 förklarar hela skapelsens beroende av Gud, sin Skapare:
Ps 104:27 Alla väntar de på dig att du skall ge dem mat i rätt tid. 28 Du ger dem och de samlar in, du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor. 29 Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta, du tar bort deras ande [= människans ande] och de dör och vänder åter till stoft. 30 Du sänder din Ande [DHA/Guds Ande], då skapas de och du förnyar jordens ansikte.
Att Gud ger livsande betyder inte att han ”är i allt” (panenteism).
Att Gud ger livsande är inte samma sak som att han tar sin boning i oss och döper i helig Ande. Vi måste hålla isär begreppen.
Här går en tydlig skiljelinje:
Alla är skapade av Gud och ämnade att bli Guds barn, att få en levande relation med sin Skapare. Den som är pånyttfödd och renad från synden i Jesu blod är adopterad av Gud och räknas som Guds [äkta] barn.
Enbart Guds barn kan säga: ”Gud bor i mig. Jesus bor i mig genom sin Ande” = “Skatten i lerkärlet” (2Kor 4:7).
Paulus skrev inspirerad av den helige Ande till Timoteus:
1Tim 6:13 Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: 14 bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, 15 som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, 16 som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.
Gud är skild från sin skapelse och människan är skild från Gud p g a synden.
Jes 59:2 Se, HERRENS hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra. 2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.
De stora problemen uppstår när människan tror att han/hon själv är gud eller gudar, gud i sig själv.
Del av gudomlig natur
Vid frälsningen tar Gud sin boning i oss men det gör inte oss till gudar /gudomliga. Bibeln säger däremot att Guds barn får del av gudomlig natur.
2Petr 1:3 Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss [Gud har skänkt oss allt för att kunna leva i gudsfruktan och ”liv i överflöd”, sa Jesus] genom kunskapen [epignosis – en klar, rätt och exakt grundlig kunskap] om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära [en kunskap genom erfarenhet när vi lär känna honom]. 4 Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. [Vi vänder oss bort från och flyr det onda som står emot Gud]
Del av [grek. koinonos] (gudomlig natur) – vi blir deltagare av, partner med, följeslagare, gemenskap. Vi får del av gudomlig natur i kraft av Guds löften som han har skänkt oss. Orden beskriver ett växande, en tillväxt, en [pågående] process.
Hur vi får erfarenheter av Guds löften kan vi läsa i:
Hebr 12:9 Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt. 12 Styrk därför kraftlösa händer och svaga [paraluo = klena, paralyserade] knän.
Detta är alltså Guds höga syfte med prövningar och fostran: att ”få del av hans helighet”. (En ny skapelse i Kristus, 2Kor 5:17).
Hur styrker vi maktlösa händer, den modlöse som knappt orkar be?
Vi uppmuntrar varandra, vi engagerar oss på olika sätt och fr a i bön för varandra.
Hur styrker vi svaga (paralyserade och klena) knän?
Vi kan påminna varandra om ”att Gud låter allt samverka till det bästa” (Rom 8:28) och att det kommer en god frukt – frid och rättfärdighet – längre fram, hur det än ser ut just nu. Ge inte upp! Lita på den helige Andes hjälp.
Det är alltså Guds fostran genom prövningar som vi får del av gudomlig natur. Kunskap genom erfarenhet. Gud fostrar och förbereder i förhållande till vad vi kommer att möta i livet. Han känner framtiden.
Personligt: Nu är jag väldigt personlig om en speciell tid i mitt liv av Guds fostran. (Hur jag än har försökt kommer jag inte ifrån, att jag ska ta upp det här).
När jag hade kommit tillbaka och överlåtit mitt liv till Jesus 1989, fick jag vara med om starka gudsupplevelser, heliga stunder, som fr a handlade om kallelse och framtid. Det var Jesus och jag och hela livet förändrades. Han döpte mig i helig Ande när var på knä i bön vid köksstolen. Ingen människa visste! 1990 fick jag Synen om en äkta väckelse som grep mig totalt upptog hela mitt liv.
Ett par år senare fick jag gå igenom något som jag upplevde andligt som en dödsskuggans dal – en nattsvart tunnel med ångest. Jag hade aldrig haft ångest förut. Jag var på knä i bön vid min köksstol som vanligt, när jag fick se in i den andliga världen. Jag såg att jag var omringad av svarta ryttare /riddare på alla sidor – en satanisk armé. Jag hörde en röst som sa: ”Nu intar mörkret din själ. Nu förlorar du allt du har upplevt”.
Eftersom jag verkligen upplevde ett mörker över mig, trodde jag att det var så …och jag fylldes ångest och fruktan och kunde (p g a ångesten) bara viska namnet JESUS. Allt jag önskade var att få tillhöra honom! Samtidigt fanns en liten medvetenhet om att det var öppet uppåt – omringad men uppåt var det “öppet”.
Jag förstod ingenting. Vad hade hänt? Varför? Vad hade jag gjort? Så fort jag läste Bibeln var det som om Satan läste. Allt var anklagelser emot mig. Ångest och mörker pågick ungefär ett halvår. Då började lite ljus bryta fram och ångesten släppte. Jag började ana slutet på en mörk tunnel i den andliga världen (vilken jag fick se in i igen). När jag kommit ut ur mörkret stod jag där och undrade vad som hade hänt? Var alltihop inbillning? Nej, det var det inte.
Den sommaren 1992 fick jag mitt livs första direkta profetia ”Så säger Herren…”, genom en ung man på en konferens. Han visste ingenting om mig men det han sa i den profetian bekräftade sådant som jag hade upplevt och som Gud hade uppenbarat och talat före ”den mörka tunneln”.
Då förstod jag att jag inte hade förlorat någonting av det som jag hade upplevt! Det var en lögn från Satan, som jag hade trott på. Men han kunde inte stjäla något ifrån mig.
När jag tänkte tillbaka insåg jag att de svarta riddarna hade omringat mig men det var som en osynlig mur omkring mig. De kunde inte nå mig. Satan hade lyckats att paralysera mig med fruktan men han kunde inte nå mig.
1Petr 5:8 Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. 9 Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden.
-lejonet (här den Onde) kan gå runt sitt byte och ryta för att paralysera med fruktan och skräck.
-vi kan tro på hans hot och lögner så att vi blir handlingsförlamade (som jag hade gjort).
-men det betyder inte att han har makt att ”sluka oss” eller att stjäla något ifrån oss.
Orubbligheten består i att vi fortsätter att hålla oss till Jesus, om vi så bara kan viska namnet Jesus. Att göra motstånd innebär att vi fortsätter hålla fast vid att vi vill tillhöra Jesus.
Den där tiden var som ett stort frågetecken för mig. Det var först några år senare när jag hade träffat Janne och Gud hade kallat oss till tjänst i Gileadkyrkan, som jag blev löst från grubbleriet. När jag berättade för en av församlingens äldre pastorer, sa hon: ”Elvor, det ingick i din kallelse. Du måste gå den vägen”. Det var allt jag behövde veta och från den stunden var jag fri.
Jag berättade en gång för en kristen kvinna i depression med självmordstankar. Hon såg storögt på mig och sa: ”Exakt de orden har djävulen sagt till mig med!” (Jag vet att det finns fler, kanske många fler, som har varit ansatta på liknande sätt. Kanske är det därför som jag ska ta upp det här idag).
I efterhand såg jag Guds trofasthet och att han faktiskt hade fördjupat tron. Jag vill ta upp några punkter om det jag fick lära mig genom detta.
1) Det finns ett osynligt beskydd för varje blodköpt Guds barn. (Vi har hört många som har varit inne i det ockulta, som också har vittnat om det).
Ps 121:7 HERREN skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ.
2Tess 3:3 Men Herren är trofast. Han skall styrka er och skydda er för den onde.
Ps 139:5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
2) Gud sätter gränser för vad han tillåter (Job 1).
I början av Jobs bok får vi inblick i andevärlden och se att Gud tillåter prövningar men han sätter gränserna. Jobs liv är ett exempel på det som vi läser i Hebr 12 och Guds goda syfte.
Hebr 12:10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg [grek. lupe], men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.
För stunden verkar det som all tuktan leder till sorg [lupe]. Lupe är ett intressant ord.
–[lupe – sorg] kan innebära fysisk smärta och sjukdom, själslig ångest och oro, andlig bedrövelse och nöd. Det kan alltså vara fyskiskt, psykiskt och andligt.
-ordet beskriver alla svårigheter som en person upplever på grund av oförtjänt lidande.
Det finns svårigheter som vi själva orsakar genom medvetet uppror mot Gud men här gäller det sådant som Gud tillåter för vårt bästa. Vi kanske tycker det är orättvist och förstår inte varför när vi är inne i det. Men vi vet vad Guds ord säger.
3) Vi prövas inte över förmåga – Gud har kontroll över allt.
1Kor 10:12 Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse [prövning] har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen [prövningen] kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut [hupophero].
Vems förmåga? Min förmåga är begränsad. Men den nåd och hjälp som Gud ger för att orka är obegränsad. Vi kanske inte ens märker att vi lever i Guds nåd och får kraft varje stund. Längre fram inser vi: Gud var med!
Hupophero betyder att härda ut, hålla ut – ordet betyder att bära något underifrån, orka genomgå. Det kan också betyda att stärka grunden på en byggnad. Hur viktigt är inte det? Att grunden i våra liv är fast. Att Jesus är grunden.
Samma ord [hupophero – utstå, härda ut] använder Paulus i 2Tim 3:11 om pågående förföljelser: ”…Vilka förföljelser har jag inte fått utstå [hupophero -uthärdat], och ur alla har Herren räddat mig”.
Herren hade varit med i och genom allt. Jesus är med i ”den mörka tunneln” om den ingår på din väg.
Bildligt beskriver ordet [hupophero] något väldigt talande:
”En växt som trampas på och krossas, men som ändå reser sig upp igen” . Kan den Helige Andes verk i dig och mig beskrivas på ett vackrare sätt?!
Vi kan få gå genom svåra passage. Vi kan (bildligt talat) falla ner i olika “gropar”: Fruktans grop, Förkastelsens grop, Modlöshetens grop, Ensamhetens grop… och varje gång tänker vi: ”jag kommer aldrig upp igen…”
Men på något märkligt sätt kommer vi upp och fortsätter vandringen, därför att den helige Ande lyfter upp och reser oss upp igen.
4) I prövningar inser vi våra mänskliga svagheter och vårt totala beroende av Guds nåd och hjälp varje dag och stund.
”…den som menar sig stå, se till att han inte faller.” I textsammanhanget förstår vi att Paulus menar att vi inte ska se ner på andra och tro att vi inte själva kan falla eller tappa modet. Att vi inte är självsäkra och litar på vår egen styrka och kapacitet, utan på Guds nåd. Gud ger kraft så att vi inte ger upp utan håller ut, står fasta och bevaras i tron.
Om vi faller eller syndar finns det också löften:
1Joh 2:1 Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig. 2 Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens. 3 Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. 4 Den som säger: “Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 5 Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom.
[Våra liv visar alltså vem vi tillhör].
5) Nöd eller ångest, fruktan, mörker eller depression kan inte skilja oss från Guds kärlek i Jesus Kristus.
Rom 8:35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd?
…38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
6) Vi kan luras att tro på Satans lögner men Gud bevarar oss i tron och han är mäktig att bevara sitt verk i vårt inre igenom allt.
1Tess 5:24 Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk.
Hebr 10:23 Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast. 24 Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar.
Jag kan inte ens räkna alla bönesvar i smått och stort genom åren men jag vet att Gud är trofast.
7) Gud vakar över och uppfyller själv sina [dyrbara och stora] löften.
2Kor 1:20 Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss.
Gud står för sitt ord och han ändrar sig inte men vi kan ändra oss. Idag tror jag att han vill påminna om detta till dig som är prövad:
-den mörka tunneln har ett slut om du upplever livet så. Jesus är med dig oavsett omständigheter och mående.
-Gud gör ett verk i ditt inre som är dyrbart för honom och det bästa för dig.
Falska läror ger fel kunskap om Gud och om oss själva: ”Jag är allt och har allt som Jesus och jag kan göra allt som han kan”. Sådant upphöjer jaget och förminskar Gud.
En rätt kunskap om Gud leder alltid till att vi fördjupas i bibelordet och fördjupas i Guds kärlek, så att Jesus blir förhärligad.
Han måste bli större och jag mindre, sa Johannes döparen, (Joh 3:30). Så uppfylls Guds löften på oss och vi får del av gudomlig natur. Det är ganska ofattbart men det är sant.