Här följer ett personligt vittnesbörd av en vän till oss. Vi känner igen liknande upplevelser från många som har varit med i Trosrörelsen. Allt utgår från Kenneth Hagins läror som inte är sunda eller bibliska.
/Ohlins
Jag blev frälst i början på 80-talet på ett tältmöte i min hembygd i Småland. Jag har alltid trott på Gud och enligt min farmor, så glömmer hon aldrig händelsen när jag som 5-åring böjde mina knän vid sängkanten och bad till Jesus att få bli frisk från min ledvärk.
Jag gick med i Smyrnaförsamlingen efter min frälsningsupplevelse i tältet. Minns min tid där som lycklig och harmonisk. Älskade att vara med på bönemöten och väckelsemöten. Jag var med i sångarskaran och i ungdomsarbetet. En kväll fick jag uppleva Andens dop och gåvan att profetera.
Nånstans i mitten på 80-talet kom jag i kontakt med Trosrörelsen. Minns inte av vem, men en sommar följde jag med upp till Livets ord. Fick höra att där va det häftigt och grejer hände där och det lockade såklart. Jag vart fascinerad och ville dit fler gånger och jag åkte dit på ett antal konferenser.
Det som hände sen var att jag anslöt mig till en Livetsord-grupp i min hemtrakt. Två kvinnor tvingade mig att jag skulle begära mitt utträde ur min församling och ansluta mig till gruppen, vilket jag också gjorde. Finns så mycket att skriva om och berätta under min tid i denna grupp som är helt sjuka och det var här som jag blev fanatisk och min familj märkte att jag blev personlighetsförändrad. Vi blev tillsagda att tala i tungor ett antal timmar per dag, inte umgås med andra kristna och helst inte familjen heller. Vi skulle bekänna Guds ord om man t ex behövde bättre ekonomi, helande etc vilket skulle göras tills man fick TRO. Och TALA TRO va självklart. Kenneth Hagins böcker var ett måste att läsa. Barnsnödsbön praktiserades också för vi skulle ju ”föda fram Guds vilja”. Det profeterades om en stor väckelse och det anordnades möten och konferenser. Har dock inget minne av att någon blev frälst och inga helandeunder skedde.
Som sagt, finns mycket att berätta om men hur som helst så upplöstes gruppen/församlingen så småningom. Tack o lov! Jag hamnade i oerhörd förvirring och började må dåligt. Det var då jag fick nys om Arkens helandedagar. Åkte dit på både konferenser och helandedagar. Men ju mer jag gick på deras möten så mådde jag bara sämre och trodde det var attacker från djävulen. Livet var en enda kamp för att få seger. Kändes som att jag höll på att kvävas.
2001 flyttade jag till Stockholm för jag upplevde Guds ledning till det. Jag hade anmält mig till Arkens upprättelselinje, trots att jag kände stor ofrid över detta. Mitt bibelskoleår kändes oerhört kampfylld och tung. Började känna stark kritik och brottades med mina ”förbjudna tankar”. Det som blev så uppenbart för mig var att jag hittade inte min Jesus där. Den Jesus som jag älskade som barn och som jag fick möta i tältet i min ungdom.
Förkunnelsen kändes tung och kravfylld. Man var “en soldat i Hans armé”. Jag började sakna att bara få vara ett Guds barn och vara trygg i Hans famn. Det enkla evangeliet som präglat min ungdom fanns inte där. Jag bestämde mig för att hoppa av eller rättare sagt fly därifrån. Blev då uppkallad till en av pastorerna på kontoret som genom manipulation försökte hålla mig kvar. En kvinna ”profeterade” över mig att jag inte skulle sluta för då skulle Guds process med mig avslutas. En verklig otäck upplevelse.
Känslan att lämna detta bakom sig var obeskrivlig, som när en fågel släpps ur sin bur. Det som hände med mig efter Arken är en historia för sig men kan säga att allt brakade. Men Herren övergav mig inte utan Han verkade med sin Ande på mitt liv och jag kom tillbaka igen till min Frälsare och Herre.
// HS