Villfarelse – Kenotism
Kenoticism, även känd som Kenosis Theory, eller helt enkelt som Kenosis, är ett kristologiskt kätteri som härrör från en feltolkning av Filipperbrevet 2:7, där det står att Jesus ”tömde sig själv, tog formen av en tjänare och blev till i människors likhet.” Denna uppfattning antyder att Jesus var tvungen att avstå från några eller alla av sina gudomliga egenskaper för att verkligen bli människa. Detta misstag har varit en stridspunkt inom den vanliga kristna ortodoxin, som konsekvent bekräftar att Jesus, medan han var helt människa, förblev helt och hållet Gud, med alla gudomliga egenskaper.
Men ur ett bibliskt perspektiv motsäger modern kenotism Skriftens tydliga lära, som hävdar att Jesus behöll sin gudomliga natur medan han var på jorden. Nyckelverser som Kolosserbrevet 2:9, “Ty i Honom bor all gudoms fullhet i kroppslig form,” avslöjar den eviga sanningen om samexistensen av Jesu gudomliga och mänskliga natur utan någon förlust av gudomlighet. Denna doktrin är känd som Hypostatic Union där fokus ligger på Kristi fullständiga och oförminskade gudom, inte på en tömd eller reducerad gudomlig natur.
Termen “tömd” i Filipperbrevet 2:7, översatt från grekiskan “ekenosen” (varifrån termen “kenosis” härstammar), förstås i den historiska, ortodoxa kristna kontexten inte att antyda att Kristus avstod från sina gudomliga egenskaper, utan snarare att han valde att inte alltid aktivt utöva sina gudomliga privilegier. Denna självtömning tolkas som ett tillägg av den mänskliga naturen, inte en subtraktion av gudomlighet. Med andra ord, Kristus lade till sig själv mänsklighetens begränsningar och erfarenheter utan att göra sig av med sin gudomlighet.
Förkastandet av Kenoticism överensstämmer med den historiska ortodoxa kristna synen på Jesu Kristi fulla gudom och mänsklighet (Hypostatic Union) och avvisar tolkningar som antyder en minskning av Hans gudomliga väsen.
Intressant nog har frågan om Jesu natur sett en mängd olika synpunkter inom vissa sekter av protestantismen själv, allt från traditionella ortodoxa affirmationer till mer radikala omtolkningar. Men begreppet kenotism, med dess specifika teologiska implikationer, förblir utanför den vanliga kristna ortodoxin.
Intressant nog har frågan om Jesu natur sett en mängd olika synpunkter inom vissa sekter av protestantismen själv, allt från traditionella ortodoxa affirmationer till mer radikala omtolkningar. Men begreppet kenotism, med dess specifika teologiska implikationer, förblir utanför den vanliga kristna ortodoxin.
Nyckelsatser i läran om kenotism:
Jesus avstod från några eller alla av sina gudomliga egenskaper under sin inkarnation.
Denna självtömning var nödvändig för att Jesus till fullo skulle kunna uppleva mänskligheten.
Denna förändring antyder ett tillfälligt upphörande eller förändring av Hans gudomliga form eller attribut.
Moderna förespråkare av kenotism:
Även om det inte är traditionellt mainstream, har läran om Kenoticism främjats av den karismatiska New Apostolic Reformation (NAR)-rörelsen inklusive människor som Bill Johnson från Bethel Church och den välkända charlatanen Todd White.
Andra anmärkningsvärda figurer och rörelser förknippade med karismatiska metoder fortsätter att utforska och undervisa om variationer av kenotisk teologi, och betonar dess implikationer för förståelsen av Jesu mänsklighet och gudomliga begränsningar under hans jordiska verksamhet:
Bill Johnsons Bethel-kyrka
Kenneth Copeland
Jesse Duplantis
William P. Young (The Shack)
Leonard Sweet
Todd Whites livsstilskristendom
Olika ledare inom rörelsen New Apostolic Reformation (NAR).
Och även om dessa åsikter inte är allmänt accepterade – belyser de den pågående relevansen av ortodoxa kristologiska debatter i samtida kristen tanke. Kenotism förblir en betydande teologisk divergens inom bredare kristna diskussioner.
För att få ihop Trosrörelsens teologi behövs följande rötter avslöjar du dem faller hela trädet ner för det har ingenting annat att stå på.
1/ JDS eller Kenosis har exakt samma rot eller grund
2 / Människan är en ande har en själ och bor i en kropp
Många i denna rörelse hoppar bara med när de ser detta tillsynes nya sätt att utöva en kristendom som ser ut att ha mer auktoritet än den vanliga. Tyvärr är detta vad den nya bönerörelsen har att erbjuda ett nytt sätt att be med mer auktoritet än dessa “gamla” vädjande böner. Men hur många idag förstår att rötterna är giftiga så frukten blir inte god.
Janne Ohlin – Göteborg