VIDEO – HÄR
1 Mos 25:21 Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och HERREN bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande. 22 Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: “Om det blir så här, varför drabbar det mig?” Och hon gick för att fråga HERREN. 23 HERREN svarade henne: “Två folk finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli starkare än det andra, och den äldre skall tjäna den yngre.” 24 När tiden var inne att hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 25 Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau. (Edom)
Det som sker med Israel är alltid en förebild för oss som har ändens tid inpå oss. Jakob (Israel) och Esau (Edom) utspelar sig nu igen i slutet av denna tidsålder. Israeler och palestinier, den ena en politisk nation och den andra en etnisk nation, brottas för närvarande med varandra om liv och död i Bibelns land.
Denna konflikt drar nu över hela världen och faktiskt även åtskiljer och splittrar kristna och hela familjer. Vi har sett det upplopp i världens städer en ande av hat och människor upptänds av vrede mot det Judiska folket och därmed Herren själv. ”From the river to the sea Palestine will be free” innebär ett utplånande av Förbundsgudens (Herrens) löften till Abraham.
Obadja Hes 35 Sak 14 – FN genomför Edoms sak!
Hebreiska begreppet Gud är en domare som sätter gränser och dömer efter dem.
Geografiska gränser
Moraliska gränser
Ordet Palestina förekommer bara en gång i King James Version av Bibeln, Joel 3:4.
Det förekommer profetiskt i 2 Mos 15:12-17 och Jes 14:29, 31.
Men varje gång är hebreiskan ordet för filisté. Filistéerna, ett forntida hedniskt folk som bodde på Kanaans sydvästra kust, var några av Israels hårdaste motståndare. Deras bedrifter finns återberättade i Domarboken och i 1 och 2 Samuelsboken. Simsons konflikter och många av Davids militära strider gällde filistéerna. Efter deras nederlag mot Hiskia (2 Kung. 18:8) dyker de inte upp igen i den bibliska berättelsen. Det är dock högst osannolikt att de var förfäder till det nuvarande palestinska folket.
PALESTINA HAR ALRIG EXISTERAT SOM NATION
Faktum är att det aldrig har funnits ett land som heter Palestina, och användningen av ordet Palestina som en etnisk distinktion började inte förrän på 1900-talet. Ordet kommer från det latinska Palestina, det namn som den romerske kejsaren Hadrianus gav regionen år 135 e.Kr. efter att han slagit ner ett judiskt uppror lett av den falske messias, Bar Cochba. Tidigare hade provinsen kallats Judéen, vilket relaterade till dess judiska karaktär och hänvisade tillbaka till den bibliska stammen Juda. Hadrianus ville förödmjuka och straffa judarna genom att eliminera all judisk koppling till landet. Han använde därför det latinska namnet Palestina som pekar på detta folk som var Israels fiender och som inte existerade längre.
Palestina var aldrig ett självständigt land det har alltid varit en provins i det större distriktet som kallades Syrien. Detta gällde även under hela den turkiska kontrollen av området, som slutade med första världskriget, då två europeiska makter delade upp de turkiska domänerna i östra Medelhavet. Frankrike fick mandat över de norra delarna som bestod av Syrien och Libanon, och Storbritannien fick mandat över den södra delen, området från Libanonbergen söderut till Sinaihalvön på båda sidor om Jordanfloden, som kallades Palestinamandatet.
Tack vare den romerske kejsaren Hadrianus som gav regionen år 135 e.Kr namnet Palestina fortsatte lögnen. Man byggde vidare på den och alla människor som bodde i Palestina kallades nu för palestinier – judar såväl som araber. Från 1920 till 1948 var de judar som bodde där judiska palestinier och de araber som bodde där arabiska palestinier.
Det fanns aldrig någon verklig oberoende rörelse för att upprätta en palestinsk nation under det brittiska mandatet. Det var först under 70 talet som Araberna (Muslimerna) började att driva den frågan och det var för att man ville köra judarna i havet.
År 1947 röstade FN för att dela upp Palestinas mandatområde i två separata länder:
1/ Judiskt dominerat landområde
2/ Ett arabiskt dominerat landområde
Man redan 1922 gav man ett område som man kallar för Transjordanien åt Abdullah. Även om ett sådant beslut inte var exakt vad det sionistiska ledarskapet under David Ben Gurion önskade, accepterade de FN:s beslut och började förbereda sig för en judisk stat.
Araberna både i och utanför Palestina avvisade dock ensidigt planen, trots att den krävde en oberoende arabisk nation i Palestina. De ville nämligen inte ha någon judisk stat utan äga allting själva.
Araberna hade en möjlighet att upprätta en palestinsk stat redan 1948, men de avvisade den helt och hållet av två skäl: (1) Araberna, särskilt muslimerna, förkastade alla planer på att tillåta en judisk stat i Mellanöstern. En sådan handling ansågs, och anses fortfarande, vara en förolämpning mot islam. (2) Det fanns ingen stark rörelse för en självständig palestinsk stat vid den tiden, ett faktum som noterats tidigare. De omgivande arabländerna ville inte ha ett självständigt Palestina, och det palestinska ledarskapet tryckte inte på för det. De flesta Palestinska araber såg sig själva som en del av det större arabiska folket och identifierade sig med antingen Jordanien eller Syrien. (EDOM)
Kom ihåg vad Jesus sade att vi skulle hålla ögonen på 1948
1/ Fikonträdet (Israel som är i ett förbund med Herren)
2/ Alla andra träd (Nationerna som nu har ett förbund)
Håll ögonen öppna det som startade med FN och Fikonträdet kommer också att sluta med FN och Fikonträdet. Den Pro- Palestinska rörelsen har nu lett till en konferens med nästan alla nationer om frågan – Dela landet Israel och upprätta en Palestinsk stat med Östra Jerusalem som huvudstad.
En annan förbisedd ironi är teorin att den palestinska nationalismen har judarna och sionismen att tacka för sin tillblivelse. I en utmärkt bok med titeln The Palestinians av Kimmerling och Migdal, två israeler som är mycket sympatiskt inställda till den palestinska saken, görs denna poäng på ett effektivt sätt.
På sätt och vis har den judiska nationella rörelsen format det palestinska folket nästan lika mycket som den formade judarna själva. Om det inte hade varit för de påtryckningar som den sionistiska rörelsen utövade på araberna i Palestina, skulle själva idén om ett palestinskt folk inte ha utvecklats. och palestinierna förstår helt riktigt sitt samhälles väsentliga, existentiella status som ett direkt resultat av judisk politisk föryngring och bosättning.
Så araberna började nu förstå att de måste börja driva sin egen nationella rörelse om en egen stat (Muslimsk) och den drivs idag med pengar från oljeinkomsterna. Målet har inte förändrats utan lögnen Palestina fortsätter och världen driver den i sitt förbund. (Alla andra träd)
Som ett resultat av utropandet av en judisk stat 1948 blev cirka 700 000 palestinska araber hemlösa. Dessa flyktingar har tagits om hand av FN, utan någon nämnvärd hjälp från de oljerika arabländerna.
Dessa kom nu strömmandes in i Jordanien (Edom) och de hölls i enorma flyktingläger boende i tält. Här växte sig hatet allt starkare mot Israel och här startade man träningsläger för terrorism. Detta flyktingproblem är ett starkt kort för arabernas smutskastning mot Israel och som också vänstermedia förstärker. Sanningen är helt enkelt den att de Arabiska ledarna, sa åt de palestinska araberna att lämna sina hem tills de arabiska arméerna förintade israelerna vilket de aldrig gjorde.
En annan sanning är att från 1948 så tvingade hatet mot Judarna stora förflyttningar från olika länder till Israel. Det startade med sådana som Egypten, Algeriet, Irak och Jemen. Hur Israel efter kriget 1948 kunde ta in alla dessa människor i samhället utan upprättandet av flyktingläger på ett område i storleken Småland är både ett ekonomiskt och ett nationellt under. (Profetiorna) Det Israeliska undret (Fikonträdet – Förbund med Gud) har rest sig igen otroligt nog efter förintelselägren och även upprättat det Hebreiska språket.
Det sorgliga är att detta Palestinska folk i Jordanien (Edom) och i Gaza är en bricka i ett fult spel och en plan som de själva säger: Först en Palestinsk stat sedan driva Judarna i havet (Krig – Jihad = Islamistiska tankesättet)
De araber som valde att inte fly 1948 har blomstrat som israeliska medborgare och har en av de högre levnadsstandarderna i Mellanöstern. Många enskilda palestinier längtar efter fred men har varit tysta på grund av arabernas skrämseltaktik. Nu efter deras nederlag i Gaza och Hezbollahs i Libanon börjar röster höjas för frihet.
Man andra hot dyker upp genom nya Islamistregimen Syrien: Man säger Jerusalem nästa!
Till och med Erdogan (Turkiet) sa nyss: Jerusalem är vårt!
Vad krävs vänner för att få till den falska fred som Hes 38-39 beskriver?
1/ Vi kan tydligt se att västmakterna är där när anfallet startar från norr
2/ De tar sig troligen dit genom ett krig beskrivet i Dan 8
3/ En del tror att Geten är västmakterna som attackerar Iran (Islam)
4/ Om det sker skall vi vara vaksamma Antikrist börjar stiga till makten
Janne Ohlin – Göteborg