Olivträdet
Olivträdet står för Förbundet mellan Gud och Israel, med början hos Abraham (och Sarah), ett Förbund som vilar på Guds ord och löftet om Messias. I Romarbrevet 11 ser vi att Guds plan var och är att väcka judarnas avund, för att vinna dem tillbaka in i förbundet.
Det är viktigt att förstå att det bevisar Guds trofasthet! Gud kan inte förkasta det judiska folket som sitt egendomsfolk, för han är alltid trogen i förbundet. På samma sätt kan Gud inte heller överge dig eller mig. Vi människor kan däremot överge Gud och vara trolösa i förbundet och bryta det.
Rom 11:1 Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. 2 Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt.
Rom 11:11 Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. 12 Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara det? 13 Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt 14 i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. 15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda? 16 Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga.
Eftersom Gud alltid har makt att vända det onda till något gott, lät han Israels förkastelse leda till att Evangeliet spreds till hedningarna (icke-judar). Förbundet gavs till Abram/Abraham, vidare till Isak och Jakob, de tolv stammarna som senare blev Israels folk och budskapet gick sedan till alla folk, precis som det står i många profetior i GT.
Rom 11:17 Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, 18 då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig. 19 Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. 20 Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. 21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. 22 Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. 23 Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. 24 Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.
Olivträdet beskrivs som ett av de starkaste träden. Det kan växa på stenig mark och i bergsöken, där rötterna tränger ner i klippskrevorna och kan spränga sönder klippor, en bild på när hårda hjärtan blir mottagliga för Guds nåd.
Olivolja – smörjelse
Jesus är den Smorde [Messias på hebreiska – Kristus på grekiska]. “Smord” och “smörjelse” hänsyftar tillbaka till den gammaltestamentliga offertjänsten och är en förebild på den Helige Ande. Jesus är “roten” som bär trädet. Paulus skrev om Andens kraft “som mäktigt verkar i mig”. Den helige Ande är också “uppståndelsekraften”, för det var samma kraft som uppväckte Jesus från de döda.
Ef 1:18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. 20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,
Kol 1:28 Honom (Kristus) predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. 29 För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.
I det här olivträdet är judarna de “naturliga grenarna” i det äkta olivträdet och alla som tror på Messias Jesus blir inympade i det trädet.
Vilda olivträd
Vilda olivträd ansågs som värdelösa. Ofta var de fruktlösa och om de bar någon frukt så var den dålig. Inympningen brukar gå till så att man inympar äkta grenar på vilda träd för att föröka frukten. Den äkta grenen fortsätter då att bära god frukt. Det som händer här är “emot naturen” (v24). Att roten förvandlar de vilda grenarna att bära god frukt, är ett under. Ett äkta olivträd är mycket dyrbart.
Inympade grenar bevarar sin egenart. Så behöver inte heller vi som är hedningar bli som judarna. Alla grenar får sin näring från roten.
Vi varnas för högmod emot de judar som blev borthuggna (v 18), för att evangeliet gick vidare till oss och vi varnas för att tro att judarna har spelat ut sin roll (ersättningsteologi), för då lever vi farligt.
En del naturliga grenar (judar) blev borthuggna på grund av otro. Otro är ovilja att lyda Gud. En del grenar blev borthuggna men olivträdet står kvar!
Joh 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: “Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?” 34 Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.
Om dessa judar hade tagit emot Jesu undervisning hade de förstått att han är Messias. De hade inte blivit borthuggna från sitt olivträd.
Messiaslinjen
Ingen människa klarar av att hålla Guds förbund utan att synda. Löftet som gavs till Abraham var dubbelt – både en egen son som skulle bli arvinge (Isak) och en Son som är Messias, Frälsaren. Här ser vi Messiaslinjen som en röd tråd genom historien, i förbundet. Sonen (Jesus) gick in som förbundspartner i förbundet med Fadern å våra vägnar. Därför är det ett evigt förbund. Vi får del i det, genom tro.
2Kor 5:18 Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.
Jesus var jude och allt erbjöds först till judarna – sedan till hedningarna (greken).
Rom 1:16 Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.
Oliver