Himmelrikets nycklar (del 2)
Predikan: Elvor Ohlin
Pingstkyrkan Tanumshede
21-12-2011
Det är på ett sätt en fortsättning på min förra predikan och jag kommer att göra en sammanfattning av den. Det är ett underbart ämne att tala om och mycket viktigt därför att det har missförståtts ibland.
Jesus är klippan som församlingen är byggd på
I Matt 16 säger Jesus att Petrus ska hetta ”klippa” (petros, cefas) och ”på denna klippa (petra) ska jag bygga bygga församling”, vilket inte var Petrus. Det är två olika ord i grundtexten, grekiska. Petros betyder en liten sten tagen ur en klippa. Den klippa – petra – som församlingen ska byggas på betyder en massiv klippa, och det är Jesus själv. Han är grunden. Den är redan lagd och ingen annan grund kan läggas. Det står skrivet:
Jes 44:8 Finns det någon Gud förutom mig? Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen
Om inte Gud vet någon annan klippa, då finns det ingen annan! Det är Gud som är klippan, Jesus som är klippan som församlingen är byggd på. Där säger också Jesus att ”jag ska ge dig himmelrikets nycklar”. Grammatiskt beskriver versen att det vi får lösa eller binda på jorden är redan löst eller bundet i himlen. (Allt vad du skall binda…).
De som hörde Jesus säga de här orden, visste att för rabbinerna var lösa och binda att undervisa och framlägga Guds ord och tala om vad vad som var tillåtet och vad som var förbjudet. Det som var tillåtet var det som var ”öppet” (löst) och det som var förbjudet var det som var låst eller bundet. Det är innebörden som de här orden har. Det är alltså inte vi som löser och binder som vi tycker, utan vi ska hålla oss till den rätta innebörden. Vi får lösa eller binda det som redan är löst eller bundet i himlen.
Ibland när man läser i Bibeln får man en liten aha-upplevelse. Så var det när jag förberedde det här, så tänkte jag på vad Jesus sa när han sände sina lärjungar. ”På samma sätt som Fadern har sänt mig, sänder jag er.” Vi måste fråga: Hur var Jesus sänd? Jo, han säger att han gjorde bara det han såg Fadern göra. Han gjorde i allt vad Fadern ledde honom till. Vi är sända att göra det Anden leder oss till.
Petrus fick en nyckel att ”låsa upp” trons dörr på pingstdagen i Jerusalem, i den helige Andes kraft. Han fick predika och förmedla det glada budskapet och 3000 omvände sig och blev frälsta den dagen. Sen fortsatte det dag efter dag och församlingen växte. Där fick Petrus en nyckel för att låsa upp och öppna, så att många kunde bli frälsta.
En annan gång fick Petrus låsa dörren eller binda när f d trollkarlen Simon ville köpa den helige Andes kraft för pengar. Han hade fullständigt missuppfattat det hela och hade fel motiv. Petrus gick mycket skarpt till rätta med Simon. Men som vi förstår av texten, ångrade sig Simon och fick en öppen dörr.
Fariséerna och de skriftlärde skulle förmedla Guds ord på den här tiden. De skulle naturligtvis låsa upp eller öppna dörren för människor. Men istället för att öppna dörren till Guds rike, så stängde man och låste dörren. Jesus sa till dem ”ni har tagit bort nyckeln till kunskapen”. De ville inte själva gå in och hindrade till och med andra människor att gå in. De tog bort kunskapen om Guds nåd och de förföljde och försökte skrämma bort människor från att tro på Jesus och att följa honom.
Mänskliga nycklar (system) fungerar inte i Guds rike
Människor som var bundna i självrättfärdighet hindrade andra att bli befriade och lösta och finna den öppna dörren till Guds rike. Idag kan det gå till på liknande sätt när man följer böcker eller vad människor lär ut istället för den helige Ande. Det är att försöka få tillväxt genom ”företags-coachning”, böcker och strukturer (mallar) och liknande som man håller på med idag. Det är som att försöka öppna himmelriket med mänskliga nycklar och det fungerar aldrig.
Det är himmelska nycklar det handlar om – himmelrikets nycklar. Det är de himmelska nycklarna som kan öppna Guds rike och som kan öppna för att ge framgång för Guds verk.
Den lame blev frisk
Vid ett tillfälle fick Petrus och Johannes lösa det som redan var löst i himlen. De fick bota den lame mannen som varit lam från födseln. Han kunde hoppa upp, helad och frisk. Det var redan löst i himlen och det var bestämt att den här dagen skulle undret ske. Petrus fick uttala orden och lösa mannen.
Huvudnyckeln
För många år sedan hörde jag en bild av det där, som en nyckelknippa i ett hushåll. Det finns många nycklar men det finns en huvudnyckel och den har Jesus själv. Vi får de mindre nycklarna, för alla har nycklar i Guds rike.
Det står om Davids hus nyckel och det måste vara huvudnyckeln, som Jesus har fått att bära. Det syns inte svenska översättningen men (Jes 22) men det står: ”Davids hus nyckel skall jag lägga på hans skuldror”. Det står också i Jesaja 9 ”På hans skuldror skall herradömet vila”. Jesus har den nyckeln och han har aldrig överlämnat den åt någon annan. Herraväldet vilar på hans skuldror och det är tryggt för oss att veta det.
Vid det här tillfället talade Jesus till Petrus men senare talade han till hela församlingen och sa: ”Allt vad ni binder…” (skall binda).
Hur vet vi vad som är löst och vad som är bundet? Det får vi svar på i nästa vers (Matt 18:19). Det är framför allt i bönen, vårt böneliv.
Matt 18:19 Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be [aiteo] om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. 20 Ty där två eller tre är samlade [sunago = ledda tillsammans] i [eis = in i, in mot centrum, ”Nalkas Gud så ska han nalkas er”] mitt namn, där är jag mitt ibland dem (Jesus är i centrum, i mitten).”
Bara för att Jesus-namnet nämns, är det inte självklart att han är mitt ibland oss.
Bön i Jesu namn
Bön i Jesu namn, vad innebär det? Det innebär att samlas [ledas] in under Guds vilja och Jesu ledarskap, hans mål och enligt Guds väsen och syfte. Samma innebörd är att döpas i någons namn.
Vi ska vara överens. Är det så att om vi är två som är överens om en sak, då får vi det? Eller vilka är det som är överens? Vi förstår av sammanhanget att det inte bara är vi som är överens om något. Det är vi som är överens med den helige Ande. Det står som exempel:
Apg 15:28 Den helige Ande och vi har nämligen beslutat…
De hade utifrån bön sökt Guds ledning och kommit fram till och förstått ”det här är vad den helige Ande vill”. Så var man överens med den helige Ande och kunde tala om Guds vilja eller fick se bönesvaren komma.
Man kan säga att nycklarna är den helige Andes kraft och gåvor i våra liv. Det står att alla får gåvor, så alla har vi nycklar. Det får vi framför allt del igenom bön och förbön. Men nycklarna används också när vi vittnar om Jesus och talar med människor. Vi har säkert allesamman att vi vet att något som vi sa gick rakt in i den människans liv. Eller vi kan känna att något var profetiskt. Ibland kanske vi har sagt något som var profetiskt utan att vi själva visste om det men får veta efteråt. Ibland kan vi få varna någon som är på fel väg – låsa, stänga, tala om att det där är fel väg.
Om vi går in på bönen och den attityd som vi ska ha inför Gud när vi ber och ”använder nycklarna”, har jag skrivit tre ord:
- Ödmjukhet
- Frimodighet
- Uthållighet
Ödmjukhet
Det finns minst fyra ord i grundtexten för bön, när vi ber, i NT. Det vanligaste ordet är aiteo. När det står att Jesus ber, används ett annat ord – erotao. Det betyder att när Jesus kom inför Fadern var hade han samma ställning, jämlik Fadern, eftersom han är Sonen. Han var både sann människa och sann Gud, och därför jämlik Fadern.
Aiteo betyder be, en fattig tiggare kommer inför en god herre, bön i ödmjukhet, bönfallande, en underordnad ber till en överordnad. Men det finns ett bibelord som beskriver aiteo – att be:
Ps 123:1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himlen. 2 Som en tjänares ögon ser på sin herres hand, som en tjänarinnas ögon på sin frus hand, så ser våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess att han ger oss sin nåd.
När vi lär känna Jesus och lär känna den fullkomliga kärleken då blir vi förkrossade. Då är det ganska lätt att komma i ödmjukhet inför honom.
Joh 15:7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be [aiteo] om vad ni vill, och ni skall få det.
Det finns en förutsättning: att förbli i Jesus och låta hans ord förbli i oss. det händer nämligen något då: vår vilja, vår önskan och längtan formas och kommer i linje med Guds vilja.
“Gud står emot de högmodiga men de ödmjuka ger han nåd”. Min egen stolthet hindrade tills jag böjde mig för inför Gud. Ödmjukhet öppnade Guds rike.
Det finns ett enda tillfälle när aiteo nämns om Jesus och det är Marta, utanför Lasarus grav. Jag tror att det visar att Marta inte helt hade förstått vem Jesus var. Det var innan Jesus väckte upp Lasarus från de döda.
Joh 11:20 När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma. 21 Marta sade till Jesus: “Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött. 22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber [aiteo] honom om.”
…40 Jesus sade till henne: “Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?”
Undret när Jesus väckte Lasarus från de döda var ett bevis på något mycket större. Det demonstrerade vem Jesus är. ”Jag är uppståndelsen och livet”. Det pekar fram mot den dag när Jesus kommer tillbaka – uppståndelsedagen – när de döda i Kristus ska uppstå och förvandlas och vi (om vi lever då) i tron på Jesus ska förvandlas.
Frimodighet
Vi uppmanas att komma frimodigt inför Gud. Det handlar inte om att vi har perfekta böner eller ska be på ett speciellt (perfekt) sätt. Det handlar om motivet, att vi verkligen önskar att Guds vilja ska ske. Att vi har ödmjukat oss under Guds vilja och då kommer vi frimodigt inför honom.
Ef 3:12 I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud.
Hebr 4:15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. 16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
1Joh 3:21 Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, 22 och vad vi än ber [aiteo] om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom (har med efterföljelse och lydnad att göra). 23 Och detta är hans bud, att vi skall tro (på) hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. (trons konsekvenser, vi är syskon i Herren)
Uthållighet
Jag har tagit upp liknelsen om änkan och domaren tidigare.
Luk 18:1 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. 2 “I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. 4 Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.” 6 Och Herren sade: “Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”
Vilken tro? Jo, den bedjande, uthålliga, kämpande, förtröstansfulla och tillitsfulla tron. Tron som inte ger upp, utan fortsätter även om det ser omöjligt ut.
Men vad har vi för rätt? Om allt är nåd i Guds rike, vad har vi för rätt? Det blev väldigt starkt och levande för ett tag sedan för mig, när jag var i bön. Det måste vara Guds löften och de personliga löften som vi har fått. De löften som Anden lägger i våra hjärtan och ger oss, talar till oss. Det är vår ”rätt”. Den rätten har vi också fått av nåd men vi får be om det, eftersom vi har fått den rätten av Herren.
Jag har tyckt att beskrivningen av domaren är lite jobbig eftersom det är en bild på Gud, som ändå inte alls visar hur Gud är. Jag har tyckt att det är en konstig liknelse men jag tror att Sven Reichmann har gett nyckeln och öppnat för att förstå: ”Gud är inte alls ovillig att svara men änkan upplevde som om Gud var ovillig att svara”. Gud är inte ovillig utan han har ett syfte när han väntar med något. Fast vi kan uppleva det som att Gud är ovillig. Han har högre tankar och syften än vi förstår.
Upp 14:12 I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.” (”Jesus-tron” – den tro som har sitt hopp i Jesus)
Davids bön:
Ps 35:23 Vakna, stå upp, skaffa mig rätt, tag dig an min sak, du min Gud och Herre.
David kände Gud och visste Guds vilja. Han hade ödmjukat sig inför honom och nu kommer han frimodigt inför Gud och ber om sin rätt. Han hade fått nåd att be om sin rätt.
Ps 37:5 Överlämna din väg åt HERREN, förtrösta på honom, han skall göra det. 6 Han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagens sken.
Det sker ofta genom motstånd och kamp men en bön enligt Guds vilja, den får vi bönesvar på. David hade frimodighet för han hade fått se att Gud hör bön och svarar på bön. Han ger dig din rätt, den rätt som Gud har gett dig nåd att be om.
När Gud är tyst och inget händer
Vi ska gå till ett exempel när Gud är tyst och inget händer. Vi ber och vi undrar om det är lönt att be, lönt att fortsätta eller är förgäves?
Jes 49:3 Han sade till mig: “Du är min tjänare, Israel, genom dig vill jag förhärliga mig.” (Löftet) 4 Men jag tänkte: “Förgäves har jag ansträngt mig, utan nytta har jag förbrukat min kraft. (Så kan det kännas ibland och vi tycker att inget händer. Tiden går. Kanske åren går. Vill Gud svara? Vi har ett löfte men var tog bönesvaret vägen? Varför händer inget? Är det lönt att fortsätta?) Dock, min rätt är hos HERREN och min lön är hos min Gud.” (i bönen fick han hoppet tillbaka och tron att det inte är förgäves. Hos Gud är min rätt och han är mäktig)
Sakarias och Elisabet
Jag tror att det var på det sättet för Sakarias och Elisabeth som vi läser om i Lukas 5. Det är tiden före Johannes döparens och Jesu födelse.
Luk 1:5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet.
Det fanns ett profetiskt löfte för den här tiden:
1 Mos 49:10 Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.
Herodes var kung i Judéen och det var ingen judisk kung utan hednisk. Spiran hade vikit från Juda men tiden närmade sig när Messias skulle komma.
Luk 1:6 De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7 Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. 8 En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud, 9 fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.
20 000 präster!
Det var inte så enkelt och självklart att få uppdraget eftersom det fanns 20 000 präster på den här tiden. Att få det här uppdraget, var inte säkert att man fick göra alls under hela sin livstid. Om det hände, var det säkert bara en enda gång. Man lottade bland alla de 20 000 och Sakarias ”råkade få” lotten.
…10 Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram. 11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom. 13 Men ängeln sade till honom: “Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 14 Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 15 Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande (som en nasir i GT). 16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. 17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.” 18 Då sade Sakarias till ängeln: “Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren.” 19 Ängeln svarade honom: “Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap. 20 Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.” 21 Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet. 22 När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum.
Det var meningen att Sakarias skulle välsigna folket här men det kunde han inte. Han var stum därför att han inte trodde ängeln Gabriels ord. Man nästan drar efter andan när man läser om det och ängeln som säger ”jag är Gabriel, som står inför Guds tron”. Det var inte vem som helst som var sänd till Sakarias.
Vi kan konstatera att Gud hade en bestämd tid när bönesvaret skulle komma. Det talas om tider och stunder. När lärjungarna frågade om tidens tecken och tidens ände, svarade Jesus: ”Det är inte er sak att veta tider och stunder som min Fader i sin makt har bestämt.” men han beskrev tiden och tidstecknen för att vi ska vara vakande och bedjande och förstå tiden.
Det finns tider som Gud har bestämt väldigt exakt. Elisabeth var ofruktsam och det var ett stort lidande. Det är ett stort lidande för många idag också men kanske ännu mer på den här tiden.
Jag tror att Gud hade lagt ned den här bönen i Sakarias och Elisabeth. De kanske någonstans hade ett löfte om att få barn. Gud höll tillbaka bönesvaret. De är inte unga längre men när Gud håller tillbaka ett bönesvar då har han alltid ett högre syfte. Då vill han göra något mer, något större.
Namnen:
Sakarias betyder Herren kommer ihåg, (den som Herren kommer ihåg), ihågkommen av Herren
Elisabet betyder Guds edfästa löfte, Guds ed och fullhet
Johannes (bönesvaret) betyder den benådade, den som finner nåd hos JHWH
Namnen är talande:
Gud kommer ihåg sitt edfästa löfte. Han svarar på bön, av nåd.
Det finns en intressant vers här, när Gabriel säger: ”Din bön har blivit hörd”. En expert på ordstudier i grekiska (VWS). Han menar att meningen borde översättas: ”Den bön som du inte längre frambär blev /var hörd” (syftar på en tidigare handling).
Hade Sakarias börjat ge upp i bön och det var orsaken till att han hade svårt att ta emot bönesvaret? Han tvivlade.
När vi ber riktar vi blicken uppåt. Då fäster vi blicken på Jesus, som är ”trons upphovsman och fullkomnare” (Hebr 12:2). Men om vi inte längre ber, då sjunker den andliga blicken neråt och vi ser omständigheter och vi ser allt det omöjliga.
Sakarias tvivlade. ”Hur ska jag kunna veta det här säkert? Vi är ju gamla och upp åren nu.” Han såg på omständigheterna och hade svårt att ta emot bönesvaret.
När vi ger upp och bönen tystnar, tystnar också vittnesbördet. Sakarias blev stum tills Johannes föddes. Han kunde inte använda ”sin nyckel”. Han kunde inte gå ut och välsigna folket. Han hade kunnat berätta om det fantastiska som hade hänt där inne. Messias kommer snart! Kanske talat om vad ängeln Gabriel hade förmedlat.
Bönen förbereder oss att ta emot bönesvaret.
Därför är det så viktigt att vi inte ger upp, utan uppmuntrar varandra att hålla ut i bön.
Hebr 10:36 Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. 38 Min rättfärdige skall leva av tro.
Tron som håller ut, tron som är fäst på honom [Jesus]. Han ger oss kraft. Han ger oss uthållighet så att vi inte ger upp. Jag tror att det är den tron som Jesus förväntar sig. Det är tron som ser upp till honom, väntar och längtar efter honom och älskar hans tillkommelse – men som också här och nu håller ut i bön för människors frälsning.
Var och en har en nyckel. Du har en nyckel för att nå människors hjärtan, dem som den helige Ande sänder dig till. Den får du använda och vi får alla använda våra nycklar. Vi ska få se gång på gång, att det som är löst i himlen det är löst på jorden. Så låt oss fortsätta uthålligt i den tjänsten som vi alla är kallade till.
Amen