Guds svaghet är starkare än människor
Predikan: Elvor Ohlin
Parousia Mission
21/2-2021
Lyssna –HÄR–
Fler Bibelstudier i text
Vi läser:
Mark 8:27 Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna kring Cesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: “Vem säger människorna att jag är?” 28 De svarade: “Johannes Döparen, andra säger Elia och andra någon av profeterna.” 29 Då frågade han dem: “Och ni, vem säger ni att jag är?” Petrus svarade honom: “Du är Messias.”
Matteus skriver mer detaljerat:
Matt 16:16 Simon Petrus svarade: “Du är Messias, den levande Gudens Son.” 17 Jesus sade till honom: “Salig (välsignad) är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat [apokalupto] detta för dig, utan min Fader som är i himlen.
Grek. apokalupto beskriver att en slöja eller ett täckelse dras undan – alltså något som bara Gud kan uppenbara. Täckelset /slöjan hade fallit från Petrus ögon och hjärta så att han kunde se vem JESUS är: Guds härlighet och det nya förbundets Medlare, Messias (Jes 25:7, 2Kor 3:16).
(Mark 8) …30 Men Jesus förbjöd dem att säga det till någon. 31 Därefter började Jesus undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar. 32 Rakt på sak talade han om detta. Då tog Petrus honom till sig och började ivrigt säga emot honom. Men Jesus vände sig om, såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: “Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.” 34 Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv [avstå helt, förneka helt] och ta sitt kors på sig och följa mig. 35 Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det. 36 Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? 37 Och vad kan en människa ge i utbyte mot (lösen) sin själ? 38 Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.” (när Jesus kommer tillbaka)
Svaghet eller styrka
Jesus talade öppet och rakt på sak. Lärjungarna blev antagligen chockade av det han sa. Messias skulle stå för makt, befrielse och herravälde, dvs. styrka. Vad var detta? Att dödas och förkastas, stod för svaghet. Det Jesus sa var så otänkbart att Petrus instinktivt protesterade och sa ivrigt emot Jesus. Alldeles innan hade Petrus gjort en stark bekännelse – men i nästa stund var han under inflytande av Satan.
Petrus ord stämde inte med Skrifterna (Bibeln) och det är det främsta beviset på att han hade helt fel. Hans reaktion gällde kanske inte bara det Jesus hade sagt om sig själv? Det påverkade också lärjungarnas liv, de som följde och följer Jesus. Satans ”väg” är den breda vägen. Där finns inget kors. Där får allt köttsligt (oandligt och själviskt) plats. All synd och allt högmod accepteras där, liksom självupphöjande planer, drömmar och tillvägagångssätt. Alla goda intentioner utan korset, upphöjs där – men det leder till förakt mot Guds väg i Jesu efterföljelse, den smala vägen.
Människotankar
Jesus tillrättavisade Petrus mycket skarpt och avslöjade vem hans tankar var inspirerade av. Människotankar är påverkade och inspirerade av ”den här tidsålderns gud” (Satan) och upphöjer sig emot Gud och Guds väg. Matteus använder ordet stötesten.
För många år sedan fick vi ett profetiskt budskap genom en Guds tjänarinna: ”…Ingen kan hindra er. Inga bojor kan läggas på er. Även om människor försöker lägga stenar framför er, kan de inte hindra er eller skada er”.
Människotankar går ut på att slippa lidande och komma undan korsets innebörd och korsets verk i våra liv. Därför brukar villoläror gå ut på att en kristen alltid ska vara på topp, alltid frisk och stark, framgångsrik och segrande, maktfullkomlig. Till och med vara ”gudar”. Jesaja profeterade:
Jes 55:8 Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. 9 Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.
Paulus skriver:
1Kor 1:25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
Guds dårskap är visare än alla människors samlade visdom.
Ingen finner Gud genom sitt förstånd eller sina erfarenheter, hur intellektuell han eller hon än är. Hur är det möjligt att begåvade och otroligt kunniga människor kan tro att skapelsen har kommit till av en slump?!
1Kor 1:20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. 23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, både judar och greker (hedningar), predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet.
Grekerna (hedningarna) sökte efter visdom.
Korsets budskap var en dårskap för dem.
Guds svaghet är starkare än alla människors samlade kraft.
Med all kraft och alla ansträngningar som människan har, kan hon inte frälsa sig själv. Judarna sökte efter tecken och en stark Messias som skulle befria dem från romarna.
Korsets budskap var en stötesten för dem.
Det är inte vi som söker Gud först – Gud söker oss först.
Det är inte vi som har älskat Gud först – han har älskat och bevisat sin kärlek till oss först.
Rom 3:11 ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud.
1Joh 4:19 Vi älskar därför att han först har älskat oss.
Jesus sa: ”Människosonen måste lida mycket …han måste dödas och uppstå efter tre dagar”. Jesaja 53 måste uppfyllas för att ge oss förlåtelse, frälsning och evigt liv. Satan försökte genom Petrus att komma emellan Jesus och hans himmelske Far. Samma listiga försök gör Satan med oss: ”Inte ska väl du behöva lida som är kristen. Gud måste ha övergett dig… det måste vara ett straff..” Det gör han enbart för att få oss att tvivla på Guds omsorg och kärlek i tider av prövningar. Satan är lögnens fader, sa Jesus.
Det är inte våra svagheter som är det största hindret för Gud. De kommer vi nog gärna till Gud med. Det är vår styrka som är hinder. Styrkor gör att vi tror på oss själva, istället för att vara beroende av Gud. ”Styrkor” (talanger, gåvor, sådant som vi är bra på) måste också överlåtas vid korsets fot till rening, så att de blir till Guds ära.
Människotankar är att rädda sitt liv -för att sedan förlora det
1Joh 2:15 Älska [agape] inte världen, inte heller det som är i världen (ge inte din kärlek till skapelsen och den här världen istället för Skaparen). Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. 16 Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod [alazoneia – betyder stolthet som bygger på själens (bios) självsäkerhet] över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. 17 Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.
De här verserna beskriver när Eva lyssnade på ormens (Satan) lögn som ledde till syndafallet, 1Mos 3:6. Hon såg att frukten var god att äta av (köttets begär väcktes i tanken), en fröjd för ögat (ögonens begär) och lockande eftersom det skulle ”ge förstånd, att bli lik Gud” (högmod). Samma lockelser förblindar människor idag. Det är otaligt många som når sina drömmar efter rikedom, popularitet och framgång i världen men som ändå är djupt olyckliga, därför att det livet är meningslöst.
Här avslöjas också falska läror som uppmanar kristna att söka rikedom, positioner och all världslig framgång (exempelvis De sju bergen-läran). Sådana läror handlar om ”att bevara sitt liv” och att älska den här världen. Även om man intalar sig att det är ”för Guds rikes skull”, visar det bara alltför väl att man gör tvärtemot vad Jesus sa och följer Satans onda andars läror. Den som så vill rädda sitt liv, går vilse och kommer att mista det.
Ordet ”rädda sitt liv” betyder att frälsa (grek. sozo). Att bevara sitt liv och vägra ge det till Jesus, innebär att man försöker frälsa sig själv. Ingen kan frälsa sig själv. Utan Jesus kommer man att förlora livet och gå evigt förlorad.
All världslig framgång och rikedom kan inte rädda själen inför evigheten. Jesu ord går inte att missförstå: ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Satans ”onda andars läror”, uppmanar till att inte gå korsets väg, att undvika eller förneka den vägen. Gud vill [Guds ”önskande vilja” – inte ”beslutande vilja” – för vi måste ta beslutet /göra valet] att alla ska bli frälsta genom Jesus Kristus. Satan vill att alla ska gå evigt förlorade, precis som han själv.
Vad innebär det att förneka sig själv och vinna sitt liv?
Att följa Jesus innebär att förneka sig själv, sa Jesus. Vad det handlar om är att ge upp sina egna planer, egna val och drömmar, ambitioner, rätten till att själv bestämma över sitt liv. Att låta Gud ta över helt och låta Jesus vara både Herre och Herren, alltså Gud. Innan vi kommer igenom dessa ofta smala passage, kan det verka tråkigt och motbjudande men på andra sidan önskar vi att vi hade gjort det tidigare. Det ger sann inre frihet och trygghet, när Gud får vara på hjärtats tron.
Exempel
Gud kallade Abraham att förneka sig själv när han uppmanades att lämna sitt land, sin släkt och sin fars hus. Abraham överlät därmed sitt liv helt i Guds hand och drog iväg utan att veta vart det skulle leda. Han gick i tro och lydnad. Det ledde till inre tillfredsställelse och ett meningsfullt liv och löftet om ett evigt liv. Vi är inte lovade ett lätt liv. Abrahams och Saras liv var inte lätt men det var meningsfullt. Det fick sitt rätta värde och inte minst: deras liv blev vittnesbörd om Guds ledning och fostran i kärlek, nåd och trofasthet.
Att ta sitt kors
Ibland uppfattar vi korset som något slags självpåtaget lidande eller motgångar av alla de slag. Vad innebär det att ta sitt kors och följa Jesus? Han blev förnedrad, föraktad och förkastad. I verserna efter talar Jesus om att vi inte ska skämmas för honom och evangeliet. Det som korset först och främst handlar om här, är alltså det lidande som man möter när man bekänner sin tro på Jesus. Att vi inte drar oss för att anses som dårar, mindre intellektuella eller bli hånade för tron på Jesus. Pastor Carter Conlon sa en gång (om jag minns rätt): Jesus skäms inte för dig (mig), varför skulle du (jag) skämmas för honom? Mycket tänkvärda ord.
Om vi skäms för honom nu, kommer han att skämmas för oss när han kommer tillbaka i makt och härlighet med sina heliga änglar (v 38). Av erfarenhet lär vi oss att när vi står för tron på Jesus, ökar frimodigheten. Det är den helige Andes sanktion i vårt inre och det är han som inspirerar till att vittna om Jesus och tron på honom.
Man kan ses som en dåre för Jesus av olika orsaker:
- det kan vara trossteg som mänskligt sett ser väldigt konstiga ut och tvärtemot det mänskliga förståndet. Ett trossteg är alltid enligt Guds vilja och hans personliga ledning (inget som vi hittar på).
- när man vägrar samtycka eller hänge sig i synder och den ogudaktiga livsstil som kännetecknar den här världen.
- när man inte söker rikedom eller strävar efter det som den här världen strävar efter och ser som framgång.
Korset kommer alltid att vara en dårskap för människor som inte känner Gud.
Korset kan stå för allt som Gud leder oss till när vi förnekar oss själva i överlåtelse till Guds vilja. Av Paulus uppmuntran och uppmaning till Timoteus kan vi ana att även Timoteus kunde frestas att skämmas, när yttre omständigheterna mer såg ut som nederlag än seger i människors ögon.
2Tim 1:8 Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger. 9 Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet
…15 Som du vet, har alla i Asien vänt sig bort ifrån mig, bland dem är Fygelus och Hermogenes. 16 Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus familj, ty han gav mig ofta nytt mod och skämdes inte för mina bojor.
Många skämdes alltså för att Paulus satt i fängelse (var “svag”) och vi vet från hans brev att det också på den tiden fanns falska apostlar och framgångsprofeter eller som Paulus ironiskt kallade dem ”övermåttan höga apostlar”. Men det var Guds kallelse över Paulus liv som var orsaken till hans lidande… och själv bekände han:
2Tim 1:12 Det är också därför jag får lida allt detta, men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig.
Det handlar om: Korsets verk i våra liv
Korset var ett dödsredskap och talar om död. Korset dödar det som står emot Gud och hindrar hans verk i våra liv. Det renar oss för att vi ska få del av det verkliga livet, Guds liv och uppståndelsekraft. Därför leder korset till befrielse för oss, även om det följer ett mått av lidande som ibland kan skymma vår blick.
Vad hindrar? Det kan vara sådant som vi frestas av. Det kan vara allt som vi genom vår brist på överlåtelse tror att vi klarar bättre själva utan Gud. Vi vill ha kontroll. Vi vill göra vårt bästa. Vi vill prestera. Vi försöker leva ”ett kristet liv” men det finns bara en som kan det: JESUS.
Jag vet tillfällen då jag har upplevt livet som om Gud drog bort mattan under fötterna på mig (jag beskrev det så, för det var precis så det kändes). Jag tappade fotfästet – eller rättare sagt kontrollen. Senare förstod jag att det var just det som var syftet. Jag försökte ha kontroll på det som bara Gud kan.
Det är svårt för oss att komma dit Paulus var: ”I mig bor inte något gott”. Därför kunde han säga att han var ”korsfäst med Kristus och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”, (Gal 2:19-20). Paulus hade fått insikt om att allt eget måste dö [gå genom korset]. Petrus skrev:
1Petr 2:24 Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade (frälsta, pånyttfödda). 25 Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare (den gode herden).
Gud fostrar i kärlek
Gud fostrar [helgar] för att han älskar oss. Han fostrar inte sina barn med hårdhet och slag. Han fostrar genom sin NÅD. Är inte det underbart?! Guds nåd är Guds kraft i den helige Ande att göra Guds vilja. Ändå är det kamp. Det är inte alltid lätt. Tvärtom. Vi kan ha så mycket att kämpa med inom oss. Livet kan se ut eller upplevas som kaos men ändå… Guds nåd bär, hjälper, styrker, leder igenom allt. Vägen – med syfte på omständigheterna – kan vara svåra men den vägen kanske är det enda sättet för Gud att forma oss till det vi är ämnade till i Guds rike.
Tit 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den (nåden) fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet (hoppet är Jesu återkomst i härlighet).
Gud gör oss svaga i oss själva, för att kunna fylla oss med sin kraft. Gud ger sin kraft till de ödmjuka och förkrossade. Paulus kämpade med en kroppslig svaghet, ett lidande som begränsade honom, troligen en ögonsjukdom, (Gal 4:13; 4:15; 6:11). Han bad flera gånger till Gud om helande och befrielse men han fick ett annat bönesvar. ”Törntaggen i köttet” hade han fått för att han skulle bevaras ödmjuk genom svaghet. Sedan kunde Paulus tacka för alla slags lidanden som Gud tillät i hans liv. Det gjorde honom svag. Endast Gud kan ge lidandet mening och vända det till välsignelse, att allt samverkar till det bästa… (Rom 8:28). Paulus berättar om Guds svar på hans böner:
2Kor 12:9 men han svarade mig: “Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. 10 Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag (i mig själv), då är jag stark (fylld av Guds kraft /Guds nåd).
Eftersom vi går igenom olika prövningar som inte tycks direkt ”rättvist fördelade” kan orden om att det vi möter inte är något ovanligt, verka lite märkliga. Vid eftertanke blir vi påminda om att det finns prövningar (lidande) som inte syns men som vi bär inom oss. Men Gud är rättvis, hans löften gäller alla. Han bereder en utväg och tillåter inte att vi prövas över förmåga, dvs. utöver den nåd och kraft som Gud ger, i förhållande till det vi går igenom. Vi läser den versen:
1Kor 10:13 Ingen annan frestelse [grek. peirasmos – prövning] har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga, utan när frestelsen (prövningen) kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.
Ordet peirasmos kan översättas frestelse eller prövning. Gud prövar för att stärka vår tro. Den tro som inte är prövad – som guldet prövas i elden – är inte mycket värd. Satan frestar för att få oss på fall. Han använder människor för att lägga ut stötestenar. Om han kunde förgöra oss skulle han göra det omedelbart men det är Gud som sätter gränser och hjälper oss igenom allt.
Gud vet vad vi kommer att möta. När jag ser tillbaka, är det tydligt att Gud har talat väldigt starkt vissa gånger men andra gånger mycket enkelt. De gånger som de starka tilltalen har kommit (direkta uppenbarelser genom syner och drömmar eller profetia genom andra), har följts av svårare prövningar. Det är då som Guds löften har varit räddningen att hålla fast vid och be i enlighet med, för att härda ut. Gud ger oss helt enkelt uppenbarelser eller löften och framför allt sin kraft, i förhållande till de prövningar som vi möter.
1Petr 1:7 Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig.
”Stridsbytet” måste renas enligt lagen:
Det som vanns i strid under Mose ledning var en andlig förebild på helgelsen. Allt som vinns i den andliga kampen, i livets strid, måste renas genom eld och vatten.
4Mos 31:22 Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, 23 allt som tål eld skall ni låta gå genom eld, så blir det rent. Men det skall också renas med stänkelsevatten. Och allt som inte tål eld skall ni låta gå genom vatten. 24 På sjunde dagen skall ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret. (sjunde dagen kan stå för att komma in i Guds rikes fullbordan, ”tusenårsriket”, efter Jesu återkomst)”
Guds löften säger att inga prövningar kan skada (andligt) den som går Guds väg och han är med genom allt. Det leder till rening och upprättelse.
Jes 43:2 Om (när) du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om (när) du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.
I svagheten
Jesus sa ”utan mig kan ni ingenting göra” (Joh 15:5). Vilka ord! Hur ska vi komma till den insikten på allvar? Det kanske måste ske genom att vi kommer till korta, genom misslyckanden när vi tvingas se att vi inte klarar det. Vi vänder oss i hjälplöshet till Gud och ber om hjälp. Dit måste Gud föra oss gång på gång och det kan vi uppleva förnedrande. Frälsningen är början på vägen. Helgelsen leder till beroende av Gud och en vila i förtröstan. En definition av helgelse är att sätta på rätt plats för rätt syfte. Det gäller alla som tror.
Vi kan uppleva det som om vi ”förlorar” något när vi ”dör ner från oss själva” och ger upp vårt eget till Jesus. Sanningen är att vi vinner det som har verkligt värde och liv.
Jesus sa:
Joh 12:24 Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. 25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. 26 Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.
Paulus skrev om uppståndelsedagen:
1Kor 15:43 Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft.
Korsets verk i våra liv kan också bli ett starkt vittnesbörd om tryggheten i förtröstan på Gud, oavsett omständigheter. I längden kan det leda till respekt hos människor och till och med en avund på vår tro. Inte minst uppmuntrar det och hjälper andra att våga överlåta sig till Jesus, att ta sitt kors och följa honom. Det håller! Guds ord är sant! Halleluja! (på svenska: Prisad vare Herren!)
Guds fostran genom människor
Gud lärde mig tidigt som nyomvänd (efter många år som ”förlorad dotter”) att de människor som jag möter eller hamnar tillsammans med, är ingen slump att de finns där. Jag hamnade på den tiden en period med ett par arbetskamrater, vilken den ena ansåg att det var ofattbart att jag kunde tro på allt i Bibeln. ”Hur kan du, Elvor, gå på något så löjligt som skapelseberättelsen?”. Den personen fick mig att känna mig dum (som en dåre) och förminskad och gjorde mig ibland väldigt frustrerad.
Gud manade mig att be för mina två arbetskamrater, vilket var ganska motigt till en början. Jag visste att jag måste ödmjuka mig och lyda och med tiden började förunderliga saker hända. Mitt hjärta och min inställning förändrades och jag fylldes av Guds kärlek till dem.
Efter hand skedde också en förändring i deras attityd. Den yngre av dem hade blivit ganska chockad över att jag var kristen. Hon kände ingen kristen och hennes bild av att kristna är färglösa, tråkiga och menlösa, stämde inte på mig, sa hon. Hon ställde ofta frågor om min tro och jag gav henne en bok om evangeliet och kristen tro. Efter att hon hade läst boken sa hon med eftertryck en kväll när vi hade börjat arbetspasset: ”Det stämmer ju alltihop! Det stämmer ju!” Hon hade tagit fram sin konfirmationsbibel och slagit upp varenda bibelvers som citerades i boken och det var många. Nu var det jag som tappade hakan. ”Om mina kompisar hade sett mig, hade de svimmat”, sa hon.
Vid ett annat tillfälle ställde den andra arbetskamraten (hon som hade tyckt att Bibelns skapelseberättelse var löjlig) en teologisk fråga. När jag gett svaret sa hon lite tankfullt och med fullt allvar: ”Man borde nog läsa Bibeln, egentligen”.
Jag hade väldigt gärna arbetat med kristna arbetskamrater innan det här men Gud hade en annan plan för att nå dem – och inte minst till lärdom och fostran i mitt liv. Korsets verk måste gå djupare i en djupare överlåtelse till Guds vilja. Gissa om jag var tacksam över det jag hade fått vara med om!
Jag hade en dröm…
Jag vill uppmuntra dig i de böner du ber för andra människor (menar särskilt dem som inte är kristna och som verkar vara långt bort från Gud). Jag hade en dröm förra natten. Jag kan inte berätta den exakt men innebörden var en uppmuntran i att Gud verkar och att det händer saker i människors liv som jag ber för – och det gäller oss alla. Det händer någonting, som vi kanske inte ser eller förstår, men som Gud gör. Så fortsätt i bön!
Jesus kommer (träder fram) i sin Faders härlighet med de heliga änglarna, läste vi. Ja, jag hamnar ofta på Jesu återkomst i undervisning och predikan men det visar också hur aktuellt det är och att det ofta står om i Bibeln. Jesus kommer inte med församlingen, sitt folk, bruden. Det är ju oss han ska hämta (!) när han sänder ut sina änglar, säger Jesus själv i Matteus 24, bl a.
Innan dess ska Israel bli frälst som folk (Rom 8). Det uppvaknandet (väckelse) och nyfikenheten har redan börjat bland det judiska folket. Men den slutliga frälsningen och profetians uppfyllelse för Israel ser ut att komma när deras kraft är ute, när de står maktlösa och svaga, i den svåra nöden eller vedermödan (Dan 12:1). Ingen människa eller militärmakt kan rädda folket och landet. Ängeln Gabriel talade om det judiska folket till Daniel:
Dan 12:7 Jag (Daniel) lyssnade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand upp mot himlen och svor vid honom som lever för evigt att efter en tid och tider och en halv tid (3,5 år om det är bokstavligt) och när det heliga folkets makt är krossad, då skall allt detta vara fullbordat.
Det stämmer med det som Mose fick profetera:
5Mos 32:36 Ty HERREN skall ta sig an sitt folks sak, och förbarma sig över sina tjänare, när han ser att deras kraft är borta och att ingen finns kvar, varken slav eller fri (alla är svaga och mottagliga för Guds kraft till frälsning i Jesus Messias).
Hela Israel ska inse och vara redo för Messias, tillsammans med Guds folk över hela jorden – och övriga människor i hela världen ska tvingas se, att Guds svaghet är starkare än människor.
Därför ska vi inte heller sörja när vi känner oss svaga och hjälplösa. Det är förutsättningen för att ta emot Guds nåd och kraft.
Amen