Joh 5:1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2 Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, 3 och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. 5 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6 Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: “Vill du bli frisk?” 7 Den sjuke svarade honom: “Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig.” 8 Jesus sade till honom: “Stig upp, ta din bädd och gå!” 9 Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen 10 och judarna sade till mannen som hade blivit botad: “Det är sabbat. Du får inte bära din bädd.” 11 Han svarade dem: “Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!” 12 Då frågade de: “Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?” 13 Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen. 14 Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: “Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.” 15 Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16 Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat. 17 Men han sade till dem: “Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag.” 18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud. 19 Jesus svarade dem: “Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. 20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. 21 Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. 22 Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, 23 för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. 24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. 30 Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. 31 Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32 Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 33 Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. 35 Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus. 36 Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 37 Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, 38 och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. 40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv. 41 Jag tar inte emot ära av människor. 42 Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. 43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. 44 Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?
45 Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46 Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. 47 Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”
Johannes Kapitel 5 med kommentarer av Janne Ohlin
Det första vittnesbördet som Jesus åberopar är Johannes Döparen. Judarna hade
frågade Johannes uttryckligen vad han sade om Jesus, och Johannes hade vittnat. Han hade sagt att Jesus var en man från Gud, en man som var mycket större än han själv, Guds Lamm som tar bort världens synd se Joh 1:6-15,19-36; 3:22-31).
Johannes vittnesbörd kanske inte helt beskriver Jesu storhet, men det skulle säkert visa att Jesus var från Gud och var mycket större än så. Eftersom Johannes var en profet, bör vi betrakta honom som ett vittne som bekräftade att Jesu påståenden är sanna.
Han bekräftade att det finns ett ännu starkare vittnesbörd än Johannes. På sätt och vis behövde Jesus inte någon människas vittnesbörd för att bevisa vem han var. Han var den han var oavsett vad människor tycker om det. Sanningen är sanning, oavsett vem som tror på den eller inte. Men för att människor att bli övertygade om sanningen så att de kunde bli frälsta, de behövde bevis. Jesus räknade därför upp Johannes som ett vittne.
Johannes var mer än bara en människa. Han var en profet och predikade i det uppenbarade ljuset från Gud som en lampa som brinner och lyser i mörkret.
Men Joh 5:36 – Jesus hade ett starkare vittnesbörd än Johannes. Hans gärningar vittnade om att Fadern sände honom. Han gjorde exakt de gärningar som profeterades att Messias skulle göra när han kom och detta var också hans budskap till Johannes döparen när han satt i fängelset.
Luk 7:22 Han svarade dem: “Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.
Syftet med mirakler var att bekräfta läran och ge människor bevis för att den genom vilken miraklet utfördes verkligen var Messias. (Mark 16:20; Joh 5:36; 20:30,31; Apg 2:22; 14:3; 2 Kor12:11,12; Heb 2:3,4; 1 Kings 18:36-39; 2 Mos 4:1-9; 7:3-5; 14:30,31). Detta lärdes ut i både Gamla och Nya testamentet dessa judar borde ha förstått detta klart från Mose, Elia och andra profeter i Gamla testamentet.
Joh 5:17 Där är en proklamation från Guds Son att han var likvärdig fadern de gjorde gärningarna tillsammans. Dessa mirakel Jesus gjorde bevisade alltså att han var Messias Guds Son och uppfyllde skrifterna.
Det var ju precis detta som Johannes döparen vittnade om när det gällde Guds Son att fadern själv vittnade om honom. Han såg Anden förbli över Jesus Kristus vid dopet i Jordan. (Luke 3:22)
Jesus tillrättavisade Judarna skarpt för att de förkastade både miraklen som den lära som Jesus förkunnade. De hade klart och tydligt hört sanningen och de mirakler som bara Gud kan göra och ändå förkastade budskapet. Jesus som visste allting sa att de inte hade Guds ord eller hans kärlek inom sig.
Dessa Judar trodde att eftersom de hade skriften så hade de evigt liv i dessa men Jesus sa att skrifterna vittnade om honom som är det eviga livet själv.
Lagen var bara förebild på honom som skulle komma fläckfri och syndfri Lagen skulle bara bevisa för oss människor hur djupt i synd våra liv är. Sedan skulle Anden med skriftens hjälp överbevisa oss och dra oss till Jesus Kristus som ger fullkomlig förlåtelse från Synd och Skuld.
Att förhärliga människor istället för Gud är en av syndens verkliga kännetecken. Vi är faktiskt födda för att bli födda på nytt genom Anden och ordet och uppfyllas för att just förhärliga Jesus Kristus. Den som missar detta mål han syndar och det betyder just: Att missa målet!
Vårt mål är alltså att uppfyllas av Jesus Kristus i oss för att vittna för vår nästa att finna samma mål i livet som vi själva funnit. Om vi har det motivet så verkar Anden i oss genom det vi säger så att det påverkar vår omgivning på ett övernaturligt sätt.
2 Kor 13:8 Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen.
Paulus säger vidare att påverka människors samveten är precis vad Anden och Guds ord skall göra = Sanningen
2 Kor 4:1 Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet.2 Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete.
Att stå emot Jesu lära och förneka de tecken som Jesus gjorde bevisar bara att de ingen kärlek hade till Gud. Judarnas ärande av varandra istället för Gud bevisade synden och otroheten mot Gud. Det går inte att ljuga för en Allsmäktig Gud som vet varje tanke du tänker och säger från barnsben till vuxenlivet.
Att Jesus kom I sin faders namn betyder också att han är som den som sänt honom. Den som har sett mig sa Jesus han har sett Fadern. Men det innebär samtidigt att han kom och uppträdde med en auktoritet och kraft som hans fader givit honom. Vi vet att det var Fadern som gett honom i uppdrag att utföra alla de gärningar som Jesus gjorde.
Mose hade förutsagt Messias och berett folket för hans kommande. Jesus hade uppfyllt dessa förutsägelser; Så, genom att förkasta Jesus, förkastade man också Mose. Se t.ex. 5 Mos 18:15-19 och Petrus kommentarer i Apostlagärningarna 3:22ff.
Tänk också på löftet Gud gjorde till Abraham, nedtecknad av Mose i 1 Mos 12:1ff, och fullbordad av Jesus (Apg 3:25,26). Hebreerbrevet visar också hur Jesus uppfyllde grundligt Gamla Testamentets förebilder och skuggor.
Det var vad Jesus menade när han sa att Moses skrifter vittnade om honom (Joh 5: 39). För att verkligen acceptera Mose måste vi därför alla ta emot Jesus, eftersom Jesus uppfyllde dessa profetior om den kommande Messias, profet etc. Men om man, som judarna, påstår sig tro på Mose och ändå förkastar Kristus, då står en sådan fördömd, inte bara genom vad Jesus säger, utan också genom Moses vittnesbörd.
Janne Ohlin – Göteborg