Bönen /Bönsöndagen
Predikan: Elvor Ohlin
Kungsbacka 26/5-2019
Lyssna -HÄR-
Idag är det bönsöndagen och jag kommer att hålla mig till kyrkoårets texter. Vi ska läsa det som kanske är en favorittext för många.
Jer 29:11 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens (jag vill er inget ont) för att ge er en framtid och ett hopp. 12 Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. 13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. 14 Ty jag skall låta er finna mig, säger HERREN. Jag skall göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger HERREN. Jag skall låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar.
Grunden
Detta är grunden för all bön:
Gud är god och han vill oss gott. Han vill och han vet vårt bästa.
-Gud har berett en underbar framtid och ett säkert hopp.
-Han vill att vi alla ska nå det himmelska målet.
En annan grundsanning är att bönen först och främst är gemenskap och umgänge med Herren. Vi kan lätt hamna i krav och måste… ”vi borde be mer, vi måste, vi skall”, för vi vet att bönen och Ordet [Guds ord/Bibeln] är det viktigaste av allt. Vi vet också att vi har en fiende som alltid vill tysta bönen på alla sätt han kan. Det är en kamp att utkämpa.
Bakgrunden
Bakgrunden och situationen när Jeremia profeterade det här budskapet, är att vi befinner oss i sydriket Juda och Jerusalem. Guds profeter – däribland Jeremia – hade predikat omvändelse och varnat för en dom på grund av synd och avgudadyrkan som alltid leder till orättvisor, sönderfall i samhället, förtryck mot de svaga, våldsdåd mm mm.
Nordriket Israel hade redan fallit under Assyrien av samma orsaker. Hur tänkte man? ”Nej sådant kan inte drabba oss!” Ja, kanske tänkte man så. Istället för att lyssna på Guds ord, förföljde man Guds profeter och dödade många. Jeremia fick utstå svår förföljelse och mycket lidande.
Babylonien började inta landet och föra bort judarna i fångenskap och det var i den katastrofen som Jeremia fick ett ord från Gud med tröst och hopp för framtiden. Gud skulle själv församla folket och uppfylla sina löften. ”Det finns en framtid och hopp. Det slutar inte i fångenskap och förskingring”.
Likväl måste folket vara i Babylonien så länge som Gud hade bestämt: 70 år. Detta drabbade alla, både rättfärdiga och ogudaktiga. Gud har inte lovat att vi ska slippa prövningar men han lovar att hjälpa sitt folk, sina barn genom allt.
HUR skulle Guds löften uppfyllas? Hur skulle de gudfruktiga agera? Och hur skulle de som vänt Gud ryggen komma i rätt förhållande till honom igen?
Svaret är: genom BÖN (och omvändelse i det senare fallet)! ”Kom och be till mig, och jag skall höra er.”
Bönekamp
David uttrycker det vi brukar kalla ”en bönekamp”. Han var i djup nöd när han skrev Psalm 13.
-Psalmen beskriver när bönesvaret dröjer.
-Gud känns långt borta… i tystnad.
Men ändå… höll David fast vid Guds godhet och trofasthet. Ibland – för att inte säga ofta – är nöden eller lidandet ett effektivt redskap för att driva oss till bön.
Ps 13:2 Hur länge, HERRE, skall du alldeles glömma mig? Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig? 3 Hur länge skall jag oroas i min själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? Hur länge skall min fiende triumfera över mig? 4 Se till mig och svara mig, HERRE, min Gud! Upplys mina ögon, så att jag ej somnar in i döden. 5 Låt inte min fiende säga: “Jag blev honom för stark” och mina ovänner glädja sig när jag vacklar. 6 Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty han är god mot mig.
Här kanske vi kan säga att David ”bad igenom”, ett uttryck som ofta användes förr i tiden. Det står inget om att någon yttre eller synlig förändring hade skett men i bönen fick han kraft och visshet att lita på att Herren skall och kommer att gripa in och svara. Han hjälper mig igenom detta.
Vi är helt beroende av den Helige Ande för att ”be igenom”. Gud har gett löften och vi uppmanas att be och söka enligt dem för att få del i dem och förberedas för att gå in i dem. Men vi ska också tacka och förtrösta. Oro och tvivel finns inte hos Gud – men det kan finnas hos oss.
Tacka redan nu!
Har ni varit där? Gud har gett ett löfte men inget händer. Jag hade fått löften (det var i början när Gud hade kallat oss till tjänst) både genom profetiska budskap och personliga tilltal i bönen. Men jag såg ingen förändring, nästan tvärtom och tiden gick. Jag bad och bad. En dag hörde jag plötsligt inom mig den Helige Ande: ”Du kan tacka mig redan nu!”
Det var ord som vände hela situationen och gav mig tröst och förvissning. Ett tilltal som jag bär med mig och aldrig glömmer.
Orden i Jeremia beskriver innerlig och hängiven bön, inte ytlig eller lättvindig. Vi uppmanas att be och söka Gud i pågående form, att fortsätta be och vara uthållig. Lite senare får Jeremia uttrycka orden från Herren:
Jer 31:9 Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla.
Orden är också andliga löften om den Helige Ande, “Andens flöde” och en jämn väg där vi kan följa Jesus.
Var bedjande
Jeremia 29 är bakgrunden till Jesu ord i en annan av dagens texter. Den grammatiska formen är presens particip, dvs. pågående form.
Luk 11:9 Jag säger er: Be [var bedjande] och ni skall få, sök [var sökande] och ni skall finna, bulta [var bultande] och dörren skall öppnas för er. 10 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. [= pågående, uthållighet i bön] 11 Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, 12 eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”
Ödmjukhet
Vi får komma som vi är i vår svaghet men det är viktigt hur vi kommer inför Gud, när det gäller attityd och inställning. Jag har tagit upp det tidigare men vill nämna det igen. Det vanligaste ordet för att bedja när det gäller oss (inte Jesus) är det grekiska aiteo. Om Jesus står det erotao, som betyder att en jämlik kommer inför en annan som är jämlik honom själv. Aiteo har däremot innebörden ”en utfattig tiggare kommer inför en mäktig Herre och ber om hjälp”. Jag brukar läsa från Psalm 123 för den versen beskriver ordet “aiteo” väldigt bra.
Ps 123:1 Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himlen. 2 Som en tjänares ögon ser på sin herres hand, som en tjänarinnas ögon på sin frus hand, så ser våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess att han ger oss sin nåd.
Det beskriver bön i ödmjukhet.
Hjärtats bön
Helhjärtad bön var villkoret för bönesvaret här… ”om ni söker mig av hela ert hjärta”. Det är viktigt att vi inte har en delad vilja eller vacklar hit och dit. Ena dagen vill vi det ena och nästa något annat. Nej, det gäller hela viljan, hela hjärtat. Första kapitlet i Jakobs brev talar om att ha en delad håg och att den som kastas hit och dit inte kan förvänta sig något av Herren. Vi ska vara överlåtna helt och då också räkna med den Helige Andes hjälp och kraft.
Hinder för bönesvar
Bibeln talar också om hinder för bön och bönesvar.
1. Omständigheter
Tiden är inte inne och vi får lära oss tålamod. 70 år var bestämda för judarna i Babylon. Alla skulle inte ens få se det bönesvaret uppfyllt. I Romarbrevet 5 skriver Paulus om prövning som ger tålamod, tålamodet ger fasthet och fastheten hopp. Det är alltså något djupt och gott och verkligt och har ett evigt syfte, detta som Gud gör. Bönesvaret sker i Guds tid och vi har inget att förlora men har allt att vinna.
Ibland kommer Gud i sista stund men han är trofast och håller alltid sitt ord. Kanske till och med i sista sekunden i våra ögon?
Vi stod mitt emellan två “tjänster” eller anställningar som reseevangelister. Det enda vi visste den sommaren var att om drygt en månad har vi ingen inkomst (inte heller a-kassa). Vi åkte till Nyhemsveckan, som vi brukade, och mötte en pingstpastor på gångvägen som vi kände för vi hade besökt hans församling när vi reste och predikade i församlingar. Han kom emot oss med öppna armar, kramade om oss och började be för oss utan att veta något om vår situation. Bönen övergick i profetia och han sa ungefär så: “Frukta inte och bli inte frustrerade, säger Herren, för jag har en väg för er och ska leda er. Jag är med er så fortsätt bara rakt fram…”
Jag sa det inte högt men tänkte för mig själv: Jaha… fortsätt rakt fram..(?) men vägen tar ju slut, gode Gud!? Men vägen tog inte slut och i sista stund öppnades nästa dörr som fältmissionärer/evangelister i Bohuslänsmissionen, där vi sedan var i tjänst i många år.
Efter 70 år fick judarna återvända till landet precis som Gud hade sagt. Vi vet att löftet uppfylldes och kan läsa om det i Esra, Nehemja, Sakarja och flera andra bibelböcker.
2. Vi är inte mogna för att ta emot bönesvaret än
Det är inte Gud som behöver förändras eller övertalas i bönen. Det är vi som behöver formas och förändras och förberedas (helgas). Vi läser om Israels folk efter befrielsen från Egypten. Det är ett ord som jag har tänkt på många gånger men inte riktigt tagit till mig rent praktiskt – men det är värt att lägga märke till.
2Mos 13:17 När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, fast det var den närmaste vägen. Ty Gud tänkte att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten, när de fick se krig hota. 18 Därför lät han folket ta en omväg genom öknen åt Röda havet till…
Vi kan dra en parallell till 1 Kor 10. Ordet “frestelse” borde nog hellre översättas “prövning” på svenska.
1Kor 10:13 Ingen annan frestelse (prövning) har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga, utan när frestelsen (prövningen) kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.
Gud bereder en utväg och vi prövas inte över förmåga. Men Gud kan låta oss gå en omväg för vårt eget bästa, av omsorg om oss. Har ni tänkt på det? Det var viktigare att de blev bevarade i Guds vilja och Guds hand och i tron (än att försöka komma fram snabbt).
3. Vi styrs av köttsliga begär och fel motiv
När vi läser i Jakobs brev förstår vi att det inte var ”bön efter Guds vilja” som var det centrala.
Jak 4:1 Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar? 2 Ni vill ha men får inget, ni dödar och är ivrare men kan inte vinna något. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. 3 Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort allt på njutningar. 4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.
Här hade ett högmod kommit in ser vi när vi läser brevet, så att man gjorde skillnad på människor utifrån status. Man såg ner på de fattiga och svaga. Världens ande hade släppts in i församlingen.
Den köttsliga människan söker inte Guds vilja först utan försöker styra Gud efter sina egna begär efter rikedom, ägodelar, positioner, människors ära eller vad det än är. Vi kan räkna upp en hel del här.
Den andliga människan däremot söker Guds vilja så att Jesus/Gud ska bli förhärligad. I bönen kan Gud också förändra oss, så att hans vilja också blir vår vilja.
Bön enligt Guds vilja
Vi uppmanas att be enligt Guds vilja. Det är bön i enlighet med Guds ord /Bibeln.
1Joh 5:13 Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. 14 Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. 15 Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.
Att veta Guds vilja har ju delvis med mognad att göra. Desto mer vi lär känna Jesus och desto mer vi lär känna Bibeln förstår vi Guds vilja. MEN vi vet inte alltid vad vi ska be ändå och vad som är Guds vilja. Då har vi ett annat underbart löfte:
Rom 8:26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, 27 och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. 28 Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.
4. Brist på ödmjukhet och förtryck i ett äktenskap
I verserna innan ges uppmaning till hustrur och sen kommer detta.
1Petr 3:7 På samma sätt skall ni män leva förståndigt tillsammans med era hustrur som är det svagare kärlet. [här menas fysiskt vilket generellt är skillnad på män och kvinnor, som vi vet] Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir hindrade 8 Till sist, var alla ett i själ och sinne, visa medkänsla, älska bröderna, var barmhärtiga och ödmjuka.
Ordet för “hindrade” är grekiska ekkopto som också betyder huggas ner, huggas av. Det betyder att bönen faller platt till marken! Inte roligt alls, nej, så vill vi inte ha det.
Ett kristet äktenskap ska kännetecknas av samarbete i ödmjukhet och kärlek, inte makt och hierarki eller förtryck. Det gäller naturligtvis ömsesidigt, både man och hustru.
Annars kan bönen hindras och himlen vara stängd.
5. Otro
Luk 4:23 Då sade han (Jesus) till dem: “Utan tvekan kommer ni att vända detta ordspråk mot mig: Läkare, bota dig själv, och säga: Vi har hört allt som hände i Kapernaum. Gör det också här i din hemstad.” 24 Och han fortsatte: “Amen säger jag er: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. [Ingen blir profet i sin egen hemstad]
Felaktiga förställningar gjorde att de föraktade Jesus. Det har stor betydelse att vi har en rätt kunskap om Gud. Rätt kunskap i Guds ord. Detta är ett världskänt citat och det finns säkert många som inte ens vet att det var Jesus som sa det, när det används i massmedia och i alla möjliga sammanhang.
Otro har med viljan – eller oviljan – att göra. Det är ett val. Otro är inte samma som tvivel. Vi kan drabbas av tvivel på grund av yttre omständigheter och annat även om vi vill tro. Otro har med ovilja att göra och det kan vara att handla mot bättre vetande.
Joh 12:42 Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. 43 De ville hellre bli ärade av människor än av Gud. [= otro]
Vi läser fortsättningen av det Jesus sa i Lukas 4:
Luk 4:25 Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet. 26 Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land. 27 Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad utan endast Naaman från Syrien.” 28 Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta.
Här avslöjades stora hinder av otro för att kunna ta emot Guds nåd och hjälp i ödmjukhet.
6. Olydnad och upproriskhet
Om vi lever tvärtemot Guds vilja och hans bud som Bibeln lär oss. Då hindras Guds goda vilja att ske i våra liv.
Jes 48:17 Så säger HERREN, din återlösare, Israels Helige: Jag är HERREN, din Gud, som lär dig vad nyttigt är, som leder dig på den väg du skall vandra. 18 O, att du hade lyssnat på mina bud! Då skulle frid flyta till dig som en ström och din rätt som havets vågor.
Folket levde här i upproriskhet. När Gud varnade dem för olyckan som skulle drabba om de inte vände om då ”ville de inte höra”. När olyckan sen kom, då sa de: ”Gud bryr sig inte om oss”. Total förvirring. Gud måste än en gång förklara och påminna om sina löften och beslut för framtiden men det var inte för att de förtjänade det. Det var bara Guds nåd.
Det största av allt
”Jag ska låta mig finnas av er”
Av alla bönesvar som vi får är väl detta det största! Att finna Jesus och att vara funnen av honom! Att leva så i Guds kärlek, som vi får göra! Att ha gemenskap med honom i bön och veta att han hör oss när vi ber. Paulus skrev om det.
Paulus (Fil 3): ”…att jag må vinna Kristus och bliva funnen i honom”.
Allt annat han räknar upp som i världen kan ha betydelse och värde är värdelöst i jämförelse med detta: att finna Kristus och vara funnen i honom.
Bön i kammaren
Jesus lärde sina lärjungar bönen Fader vår i Lukas 11, när de bad honom direkt: “Lär oss be! Hur ska vi be?”. Matteus skriver detsamma och innan bönen talade Jesus om att be rätt. Att inte vara hycklare och be för att synas av människor eller imponera för människor.
Matt 6:5 När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. 6 Nej, när du ber, gå in i din kammare [tameion] och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Detta motsäger naturligtvis inte den gemensamma bönen som är självklar. Jesus talar om motivet för bönen och det är i ensamhet i “kammaren” är den bönen som är det första och det viktigaste. Det kan vara i vårt hem, i naturen eller på olika ställen. Det grekiska ordet tameion för kammare betyder också förrådsrum, där man gömmer sina mest värdefulla ägodelar. Vad säger det? Jo, det talar om att det finns himmelska skatter som väntar på oss när vi ber. Så mycket som Gud vill ge… han inte bara verkar i vårt inre, han kan tala till oss. Genom en tanke, genom ett ord, en syn, en bild eller bara ge oss sin frid. Säkert har vi mycket som vi skulle kunna berätta allihop av himmelska skatter, som vi bär med oss.
Det står också i Hebreerbrevet att ”Gud (be)lönar dem som söker honom.” (Hebr 11:6).
Fader vår
Till sist ber vi bönen Fader vår (gamla versionen) tillsammans:
Fader vår, som är i himmelen
helgat varde ditt namn
tillkomme ditt rike.
Ske din vilja såsom i himmelen, så och på jorden.
Giv oss idag vårt dagliga bröd
och förlåt oss våra synder
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga är
och inled oss inte i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt
och makten och härligheten
i evighet.
Amen
