Ett Förbund med löften
1Mos 15:5 Sedan förde han (Gud) honom (Abraham) ut och sade: “Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem”, och han sade till honom: “Så skall din avkomma bli.” 6 Och Abram trodde på HERREN, och han räknade honom det till rättfärdighet. 7 Sedan sade han till honom: “Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel.”
Gud lade till hebreiska bokstaven “He” i namnen, som kan hänsyfta till Gudsnamnet JHWH. Dvs. att genom förbundet kommer Gud in i Abrahams och Sarahs liv på ett nytt och djupare sätt. “He” är den femte bokstaven i det hebreiska alfabetet. Talet 5 symboliserar NÅD i det profetiska ordet i Bibeln.
Förbundet beskriver rättfärdighet genom tro utan gärningar – därför kallas Abraham ”trons fader”
1Mos 17:5 Därför skall du inte mer heta Abram, utan ditt namn skall vara Abraham, ty jag har gjort dig till fader för många folk.
1Mos 17:15 Och Gud sade till Abraham: “Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn skall vara Sarah. 16 Jag skall välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag skall välsigna henne så att folkslag och kungar över folk skall komma från henne.”
Abram betyder “upphöjd fader”
Abraham betyder “fader till många”
Sarai betyder “frigjord av Herren”
Sarah betyder “furstinna”
Löftet bokstavligt:
- en arvinge & många efterkommande = Isak och (idag) det Judiska folket
- landet = Israel
Löftet andligt:
- arvingen är Jesus & avkomman är alla troende, både judar och hedningar (Gal 3:16)
- landet är det himmelska /Guds rike
Abraham och Sara fick inga barn och åren gick. De kom på en ”lösning” genom tjänstekvinnan/slavinnan Hagar. Om Abraham fick barn genom Hagar skulle det räknas som deras barn – sådant förekom på den tiden. De försökte “hjälpa” Gud att uppfylla löftet.
1Mos 17:17 Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log och sade för sig själv: “Skulle det födas barn åt en man som är hundra år? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år?” 18 Och Abraham sade till Gud: “Låt bara Ismael få leva inför dig!” 19 Men Gud sade: “Nej, din hustru Sara skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Isak. Jag skall upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom. 20 Men också ifråga om Ismael har jag hört din bön. Jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han skall bli fader till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk. 21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.”
Hagar betyder “främling” eller “en som fruktar” [fruktan]
Ismael betyder “Herren har hört”
Isak betyder “leende” och “skratt” (här går Messiaslinjen)
Abraham o Sarah fick lära sig att man inte kan slutföra eller uppfylla det som Gud har påbörjat på sitt eget sätt – det kan bara Gud! Vi måste lära oss – precis som Abraham & Sarah – att Guds löften måste uppfyllas av Gud själv, på Guds sätt och i Guds tid. Längtan (och ibland sorg) byts i glädje (Isak) efter väntan och Guds förberedande fostran.
Isak – Jakob – de tolv stammarna – (idag) det judiska folket
Ismael – många av de arabiska folken
Noa fick 3 söner: Sem, Ham, Jafet. (1Mos 6:10) Eftersom Abraham var semit är dessa folk “halvbröder” och semiter som bosatte sig framför allt i Mellanöstern. Hamiterna drog söderut och Jafetiterna drog norrut.
Två förbund (Galaterbrevet 4)
Två sätt att tjäna: frihet eller slaveri
Hagar och Sarah står som förebilder i en djupare mening som två förbund som representerar Lagen/laggärningar och Nåden. Hagar [fruktan] föder sina barn efter “mänsklig vilja” eller “köttslig vilja” i slaveri och betecknar dem som förlitar sig på egna gärningar. Lagen skulle vara en “uppfostrare”, en “hemhjälp” fram till Messias kom med Nåd och Frälsning. Lagen kan inte frälsa, utan den skulle driva människorna till Guds nåd och hjälp.
Hagar ”skulle vara en hjälp” (lagen en övervakare) som ställer krav utan att kunna hjälpa och som var underordnad “den fria hustrun” (Sarah) som bar på Löftet som skulle komma genom den Helige Ande.
Gud hade ett syfte med Sarahs barnlöshet – ett under skulle uppenbara Guds nåd!
Jesus är “Löftes-Sonen” Messias. Frälsningen är en gåva som tas emot i tro av nåd. Vi kan göra gärningar och åstadkomma mycket men det kan inte frälsa. Det som har värde inför Gud är när den Helige Ande får inspirera, leda och verka. Det jämförs med att vara “född av Gud” genom ett under, som Isak, och Sarah betecknar här det himmelska Jerusalem som “en moder” eller “den fria hustrun”. Att tjäna Gud i Anden, är att tjäna i frihet.
2Kor 3:17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
Köttet föraktar Anden
Hagar föraktade Sarah
Ismael föraktade Isak
1Mos 16:4 Han (Abram) gick in till Hagar och hon blev havande, men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.
Det som hände innan Sarah blev gravid, var att Hagar började se ner på Sarah och förakta henne. När Sarah tillrättavisade henne flydde hon därifrån. Gud mötte Hagar och talade till henne. Herren uppmanade henne att gå tillbaka och ödmjuka sig för Sarah.
1Mos 16:9 Då sade HERRENS ängel till henne: “Gå tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under henne.” 10 HERRENS ängel sade vidare: “Jag skall göra dina efterkommande så talrika att man inte kan räkna dem.” 11 Sedan sade HERRENS ängel till henne: “Se, du är havande och du skall föda en son. Honom skall du kalla Ismael, ty HERREN har hört hur du har lidit. 12 Han skall vara som en vildåsna. Hans hand skall vara mot alla och allas hand mot honom. Och han skall bo mitt emot alla sina bröder.” (= ständigt bråka…)
Detta är intressant med tanke på hur det ser ut i arabvärlden. En profetia i Bibeln uttrycker inte alltid Guds vilja i en sak. Gud förutsäger också vad som kommer att hända i framtiden, som en konsekvens av något. Men allt får tjäna Guds syfte, som är att människor skall få insikt och vända sig till honom.
Ismael föraktade Isak, därför drevs han bort
När Isak blev avand hade man en fest för honom. Vid en sådan fest välsignades Isak och här uttalades löften och det kommande arvet över Isak. Ismael som var 14 år äldre hånade sin yngre halvbror. När Sarah såg och hörde det, befallde hon att Hagar och Ismael skulle drivas bort, eftersom Ismael inte hade rätt att dela arvet med Isak. Abraham var motsträvig men Gud uppmanade honom att lyda Sarah.
1Mos 21:8 Barnet växte och blev avvant, och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham en stor fest. 9 Men då Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar fött åt Abraham, 10 sade hon till Abraham: “Driv ut den här slavinnan och hennes son, för den här slavinnans son skall inte dela arvet med min son, med Isak.” 11 Abraham tog mycket illa vid sig för sin sons skull. 12 Men Gud sade till Abraham: “Tag inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, ty det är genom Isak som du skall få din avkomma. 13 Men också slavinnans son skall jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling.”
I ett första steg fick Hagar stanna kvar om hon ödmjukade sig under Sarah. Nu var tiden inne för en åtskillnad och Hagar med Ismael måste ge sig iväg, drivas bort. Så leder Herren oss till att drivas av Anden (löftet) i frihet (“Sarah”) och inte av fruktan (“Hagar”) i slaveri (köttet). Vi är kallade att tjäna Herren utan fruktan (Hagar).
Gal 4:28 Ni, bröder (syskon), är löftets barn liksom Isak. 29 Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son. 31 Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun (det himmelska Jerusalem).
Nåd och laggärningar måste skiljas åt – laggärningar har inte del i löftet och det himmelska arvet – ”kött och blod kan inte ärva Guds rike” (1Kor 15:50)
Vi måste ödmjuka oss inför Gud och låta Jesus bli Herre i våra liv – då helgar han och åtskiljer det som står emot hans vilja.
Fil 2:13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.
Den köttslige som följer sin egen visdom föraktar det som är av Guds Ande.
Guds verk är äkta och hållbart men det brukar ta längre tid.
Ofta är det otålighet som gör att vi springer före Gud och hittar på egna lösningar.
När en församling eller kyrka tar in världsliga metoder för att få “tillväxt” av fruktan för nedgång (Hagar), leder det alltid till förakt (Ismael) för det som Gud har lovat och talat (Isak). Det ringaktas och räknas som värdelöst.
Gal 3:3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? (ska ni tillbaka in under lagen- tillbaka in i prestation, krav, måsten, självtillit.. egna planer?!)
Arabfolk från Abraham
När Gud mötte Hagar på flykt sa hon: ”Du är seendets Gud” Med andra ord ”du ser den som är i nöd”. Här såg Gud till människan Hagar. Gud bryr sig om arabfolken och alla människor men det är fortfarande det judiska folket som är “egendomsfolket”, löftets folk.
Bland Abrahams avkomlingar genom Ismael uppkom långt senare Islam som gör anspråk på löftena och landet. Det stämmer inte med Bibelns ord utan är byggt på en lögn och en efterkonstruktion som säger att Ismael är löftessonen.
De araber som tror på Bibelns Gud/Israels Gud och JESUS är medarvingar och har del i samma löfte som alla troende. Paulus:
Ef 3:4 När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet. 5 I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter. 6 Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte.
Gal 3:28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
29 Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.
Nästa skiljelinje – det Nya Förbundet och trons folk
Abraham härstammade från Sem (Shem) – HaShem på hebreiska betyder Namnet – det pekar på Jesus, Guds Son – Jesus (Yeshua) är Namnet över alla namn.
Som född judisk tillhör man Guds egendomsfolk men det räcker inte att vara jude ”efter köttet” – man måste bli född på nytt – få en tro som Abraham (och Sarah)!
Exempel på judar som tillhörde ”Hagar” och inte ”Sara”:
Joh 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (om ni tar emot Ordet kommer ni att förstå sanningen, förbli i förbundet och komma in i det Nya förbundet) 33 De svarade honom: “Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?” 34 Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Slaven (Hagars barn) bor inte kvar i huset för alltid, men sonen (löftets barn från Sarah) stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria (det köttsliga slaveriet drivs bort).
När judarna som folk förkastade Jesus gick budskapet (Guds Evangelium) ut till alla andra folk, hedningarna. Ändå fortsätter Gud att handla med det judiska folket och Israel. Bibelns profetior uppfylls och innan Messias kommer tillbaka ska Israel vara redo att ta emot honom. Guds löften till det judiska folket står kvar.
Rom 11:15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?
Vi varnas för att förhäva oss emot judarna (Rom 11) och tro att vi har tagit över deras del i löftena eller att judarna “har spelat ut sin roll” (ersättningsteologi).
Var kommer “palestinier” in i bilden?
Namnet palestinier användes av romarna på 130-talet e Kr att förnedra och förgöra det sista judiska upproret mot den romerska ockupationen. Det hänsyftade till filistéerna som var Israels ärkefiender i GT. Goliat var en filisté!
Varken judar eller araber ville knytas till namnet palestinier eller Palestina förrän efter sexdagarskriget 1967, när judarna hade segrat på alla fronter i ett försvarskrig och återtagit Jerusalem. Då började araberna att tala om Palestina och palestinier för att åberopa rätten till landet. Dessa araber har sedan dess varit en bricka i ett politiskt maktspel som arabländernas regimer och terroristorganisationer har använt emot Israel.
Utdrag ur Hamas Declaration 13: “Israel kommer att existera och fortsätta att existera till dess islam kommer att utplåna det, precis som det utplånade andra före det. …Det finns ingen lösning på den palestinska frågan utom genom jihad. Initiativ, förslag och internationella konferenser är alla ett slöseri med tid och fåfänga strävanden.”
Bibeln:
Ps 83:3 Ty se, dina fiender larmar, och de som hatar dig lyfter huvudet. 4) Mot ditt folk har de onda planer, de rådslår mot dem som du beskyddar. 5) De säger: “Kom, vi utrotar dem, så att de inte mer är ett folk och så att ingen mer tänker på Israels namn!” 6 I enighet rådslår de med varandra, de sluter förbund mot dig: 7 Edoms tält och ismaeliterna…
Palestinier är araber. Om man går in under samma hat, förakt och avund som filistéerna i GT, går man in under samma andemakter – och samma domar som följd. Bibelns profetior uppfylls men de som vill utplåna Israel går emot Guds plan och det kommer aldrig att lyckas.
Guds plan kommer att lyckas!
/Elvor Ohlin
Omvändelsen kom i Israel och man såg vägen och ropade: Herren är det som är Gud! (1 Kung 18:39) Då hörde Elia bruset av regn (1 Kung 18:41)
