The True Reformation

Adam och Eva Del 3 – Ledarskapet i NT
Undervisning: Elvor Ohlin

Ledarskapet i NT

Studier i Bibeln och därtill undervisning, erfarenheter och Guds bekräftan på många sätt och till många, har övertygat mig om att det från Guds sida inte finns någon nivåskillnad mellan man och kvinna eller någon ”ordning”, så att bara män kan vara ledare i församlingen. Adam och Eva fick samma kallelse och uppgift av Gud själv (1Mos 1:27-28). Det är mer än uppenbart i alla tider att Gud har utrustat och bekräftat både män och kvinnor i alla funktioner, om det så gäller predikan, ledarskap eller andra uppgifter i församlingen. Gal 3:28 kan här ses som en ”nyckelvers” för Guds rike. Debora i GT, var kallad av Gud och framstår som ett av exemplen, som pekar fram emot det Nya förbundet.

Gal 3:26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och (eller) kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Från Adam Clarkes bibelkommentar: …Enligt den välsignade kristendomens anda, har de (kvinnorna) lika rättigheter, lika privilegier, och lika välsignelser, och låt mig tillägga, de är lika användbara.

Vi kan inte förvänta oss att det ska bli synligt i alla församlingar i den här tidsåldern innan Jesu återkomst, men vi borde kunna förvänta oss att det ska bli mer och mer synligt i de bibeltrogna församlingarna. Så har det varit i alla äkta väckelser och vi ser det exempelvis i väckelsen i Kina, framför allt bland de förföljda kristna.

Bland väckelsens redskap är inte bara män, som det ibland låter som när det berättas om väckelsehistoria. Nej, det är bara det att kvinnorna ofta “glöms bort”, kanske därför att män lättare kommer ihåg män. Det kan också bero på bristande kunskap eller förutfattade meningar.

I Guds församling ska synsättet vara förankrat och grundat i Guds ord. Grunden är ingen tidstrend. Då kan det lika snabbt vända och så är man tillbaka i mänskliga traditioner eller lagiskhet. Vi behöver den helige Andes ljus över Bibeln, så att vi ser Guds rike. Problem uppstår när vi upphöjer ämbeten eller tjänster på ett felaktigt och köttsligt sätt. Bibeln är främmande för sådant positions- och nivåtänkande.

Där en ensidig uppmaning till kvinnans underordnande ges, är gudsbilden ofta hård och dömande, oavsett om det kommer från män eller kvinnor. “Ty bokstaven dödar men Anden ger liv.” (2 Kor 3:6). Lagiskhet leder till förblindelse och hårdhet. När Anden får leda och uppenbara upptäcker vi Guds rikes principer: “underordna er varandra”, “var så till sinnes som Kristus Jesus var…” etc.

Profeterna i GT som föredömen

Framgångsteologin passar som hand i handske för syndanaturen som vill ha makt, en upphöjd position och beundran. Då beskriver vi kanske Bibelns människor på det sättet, som vi själva strävar efter att bli. När Bibeln talar om profeterna som föredömen, handlar det inte om en hög status och kändisskap, makt eller herradöme. Nej, i Jakobs brev står det att de är föredömen i “att tåligt uthärda i lidanden“, Jak 5:10. Det står att “Elia var en människa, med samma natur som vi” (1917 års övers.) eller “Elia, som också fick lida…” (SFB), Jak 5:17. Lidandet var en följd av det budskap som de förmedlade. Det var inga smickrande, inställsamma budskap som gjorde dem populära och inte heller hotelser för att tvinga folket till underkastelse och lydnad under sig själva. Sådana budskap stod de falska profeterna för och sådana fanns det gott om, precis som det gör idag.

Guds profeter fick tillrättavisa, varna och avslöja mörkret likaväl som att uppmuntra och visa på Guds lösningar. De avslöjade synden och ställde folket inför ett val. Mänskligt sett hade de inget att vinna men allt att förlora och Satan gjorde allt för att förgöra dem men Gud höll sin hand över dem.

Korsets väg är lidandets väg men det är också läkedomens och upprättelsens väg. Guds vågskål kan väga tung i “nöd-skålen” men “nåd-skålen” kommer alltid att väga tyngst i det långa loppet (Rom 8:18, 2 Kor 4:17). Pingströrelsens första kvinnliga föreståndare Wasti Feldt sa till oss vid flera tillfällen: ”Den som inte har gått igenom lidanden, har heller inget djup i sin förkunnelse”.

Den som står bakom kvinnoförakt – och annat förakt – är Satan själv. Timoteus mötte förakt för att han ansågs vara för ung för sin uppgift. Paulus ville inte att han skulle låta föraktet få ingång i hans liv så att han drog sig tillbaka.

1Tim 4:12 Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet.
(KJ) 1Tim 4:12 Let no man despise thy youth; but be thou an example of the believers, in word, in conversation, in charity, in spirit, in faith, in purity.
…men var en förebild för de troende, i ord, i samtal, i kärlek, i ande, tro och renhet.

Det finns en frestelse för alla oss som predikar, att “stryka medhårs” för att bli populär. Därför prövar Gud våra hjärtan. Paulus skrev om detta och om att vara “betrodd” därför att han inte försökte vinna egen popularitet eller vinst genom budskapen.

1Tess 2:3 Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter. 4 Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.

Val av församlingsledare

Det första och viktigaste är naturligtvis att söka Guds ledning i alla stora beslut, eftersom det är den helige Ande som kallar och utrustar var och en. Att vara ledare i församlingen handlar om andlig mognad och ödmjukhet, gudsfruktan och insikt i Guds ord. Den som har en hög befattning i samhället kan vara minst lämpad och den som har en enkel status kan vara mest lämpad – eller tvärtom. Andlig mognad har inte med status, yrke eller kön att göra och det är ganska fantastiskt i Guds församling. I Apostlagärningarna kan vi läsa att det var under bön och fasta som Anden visade vilka han hade utvalt för en viss uppgift.

Apg 13:2 När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: “Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till.” 3 Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem.

När företagstänket eller “världens ande” tas in i församlingen bygger man på mänsklig förmåga och kraft, mänskligt resonemang och mänskliga planer. Den som har en position som chef eller vd i samhället blir en självklar ledare i församlingsledningen. Sådant har ibland fört med sig att man tar in frimurare mitt i församlingsledningen, vilket är minst sagt förödande, för det sprider andlig död omkring sig. Det gör också att ledarskapet handlar om positionstänkande. Om vi människor väljer att lita på vårt eget förstånd istället för på Gud, får vi också ta konsekvenserna av det. (Ett skrämmande exempel på vägvisare är, där man kallar kända världsliga politiker och ekonomer för att lära pastorer och andra församlingsledare om ledarskap. Den som inte känner Jesus och inte har Guds Ande, kan inte leda Guds församling eller visa på Guds väg. Då uppmuntras det som är köttsligt och oandligt istället).

1Kor 2:14 En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

För övrigt löser sig många praktiska uppgifter naturligt. En kassör måste rimligtvis kunna en hel del om ekonomi. Den som är vaktmästare kan inte “ha tummen mitt i näven“, som vi säger. Den som planerar för ett församlingsläger, bör ha viss organisationsförmåga osv. Gud har skapat och utrustat oss på olika sätt. Var och en får tjäna med den utrustning han eller hon har. Men även här är vi beroende av Guds ledning, på samma sätt som med de andliga tjänsterna och gåvorna, så att var och en kommer in i sin rätta uppgift.

Tjänande ledarskap

Företagstänket har öppnat för [pyramidliknande] maktstrukturer i många församlingar och skapar maktmänniskor och småpåvar. När sådana ledare med rätta kritiseras, upptäcker man till sin förvåning att de tror sig “lida för Kristus”. Sådana strukturer är också en farlig “tillvänjning” för den antikristliga världsreligionen och världskyrkan som Bibeln har förutsagt och som får allt tydligare konturer idag, i den organiserade ekumeniken. Den står för maktkoncentration och hierarki. Problemet är inte bara en tidstrend utan finns mycket närmare än så, nämnligen i vår fallna (synda)natur.

Att vara kung i GT handlade inte om att imponera med makt och få egen vinst och rikedom. Gud gjorde klart vad som gällde för att få det viktigaste av allt, nämnligen Guds välsignelse.

Jer 22:14 Ve den som säger: “Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar” och gör åt sig stora fönster, klär huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg! 15 Är detta att vara kung, att tävla med cederträ? Din far åt och drack, men han utövade rätt och rättfärdighet, och då gick det honom väl. 16 Han skaffade rätt åt den bedrövade och den fattige, och då gick allt väl. Är inte detta att känna mig? säger HERREN. 17 Men dina ögon och ditt hjärta står endast efter egen vinning, och att utgjuta oskyldigt blod, att utöva förtryck och våld.

Jesus visade oss Guds ledarskapsmodell i tjänande och det är enbart möjligt genom Andens utgjutande och påverkan i våra liv.

Matt 20:25 Men Jesus kallade dem till sig och sade: “Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. 26 Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. 28 Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Anarki

Det “allmänna prästadömet” är inte ämnat att leda till anarki i församlingen. Enskilda medlemmar kan ställa till stora problem, likaväl som maktlystna ledare. Bibeln är tydlig med att församlingen ska ha ledare som är goda föredömen och att ödmjukheten gäller alla.

1Petr 3:8 Till sist, var alla ett i själ och sinne, visa medkänsla, älska bröderna [bröderna och systrarna], var barmhärtiga och ödmjuka.

Goda och dåliga föredömen

Ledare som är goda föredömen ska respekteras och efterföljas.

3 Joh 1:11 Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud.

Heb 13:17 Lyd era ledare och rätta er efter dem, ty de vakar över era själar och skall avlägga räkenskap. Se till att de kan göra detta med glädje och inte med tungt hjärta, för det skulle inte vara lyckligt för er.

Ledare som är dåliga föredömen och som leder fel, ska man dra sig undan och absolut inte följa.

Rom 16:17 Jag uppmanar er, bröder [bröder och systrar], att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.

2Tim 3:8 Liksom Jannes och Jambres satte sig upp emot Mose, står dessa människor [anthropos] emot sanningen. Det är människor med ett fördärvat sinne. Deras tro håller inte provet.
3:13 Men onda människor och bedragare skall göra framsteg – till det sämre. De bedrar och blir själva bedragna.

1Tim 6:3 Om någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan…
1Tim 6:11 Men du gudsmänniska [anthropos], håll dig borta från sådant!…

Män och kvinnor som förebilder

Att det behövs och bör finnas både män och kvinnor som förebilder, är en självklarhet. Inom vissa sammanhang lär man att kvinnor endast får undervisa kvinnor. Sådant är ett mänskligt påfund och har inget stöd i Bibeln. En annan fråga som styrs av mänskliga påfund, är när homosexfrågan buntas ihop med ämnet kvinnliga präster/pastorer. Det är två helt skilda saker och ska aldrig blandas ihop!

Jes 2:11 Ty människornas stolta ögon skall förödmjukas, männens högmod skall bli nerböjt, och HERREN ensam skall vara upphöjd på den dagen.

Slut på gubbvälden med andra ord… Gud kan pröva våra hjärtan med att använda just de redskap (budbärare) som vi har lätt att se ned på och ringakta eller rent av förakta. Det är nämligen synd att ha anseende till person, enligt Jak 2. Om det handlar om att göra skillnad utifrån status är det lika allvarligt som att göra skillnad utifrån ålder eller kön. Guds redskap är för övrigt ofta “den som ingenting är” i världen, för att ingen ska kunna berömma sig (1 Kor 1).

Jak 2:1 Mina bröder [/systrar/”syskon”], ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor. 2:8 Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. 9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. 10 Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.

Vi måste ha klart för oss att orsaken till att hela samhället ser ut som det gör, är på grund av människans synd och Gud informerade om konsekvenserna. Före syndafallet rådde harmoni, balans och jämlikhet mellan Adam och Eva. I hela skapelsen rådde harmoni, för allt som Gud hade skapat var mycket gott och Guds kärlek var drivkraften. Synden fanns inte och därför inte heller maktkamp eller nivåskillnad. (Läs mer om det i del 1 och del 2 i Adam och Eva-serien).

Exempel på olika översättningar

Översättningen kan ha stor betydelse. Här är några exempel där översättningen i Svenska Folkbibeln (SFB) och 1917 års översättning i vissa fall visar på översättarnas egen åsikt, istället för grundtextens ord.

Svenska Folkbibeln
1Petr 1:12 Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem (rätt enligt grundtexten – gäller både män och kvinnor) som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.

1917 års översättning
1Petr 1:12 Och det blev uppenbarat för dem att det icke var sig själva, utan eder, som de tjänade härmed. Om samma ting har nu en förkunnelse kommit till eder genom de män (fel enligt grundtexten) som i helig ande, nedsänd från himmelen, hava för eder predikat evangelium…

Paulus skriver om ledare i plural (och om Diotrefes som var ett dåligt föredöme):

Svenska Folkbibeln
3Joh 1:8 Därför är det vår plikt att sörja för sådana (rätt enligt grundtexten – gäller både män och kvinnor), så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen. 9 Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som älskar att vara den främste bland dem, vill inte ha med oss att göra.

1917 års översättning
3Joh 1:8 Därför äro vi å vår sida pliktiga att taga oss an sådana män (fel enligt grundtexten), så att vi bliva deras medarbetare till att främja sanningen. 9 Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som önskar att vara den främste bland dem, vill icke göra något för oss.

Paulus skrev om mänsklig visdom och Guds visdom:

Svenska Folkbibeln
1Kor 1:20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare (klyftiga) (rätt enligt grundtexten – gäller både män och kvinnor)?

1917 års översättning
1Kor 1:20 Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män?…(fel enligt grundtexten)

Om ledarna i Jerusalem:

Svenska Folkbibeln
Gal 2:6 De som ansågs betyda något – hurdana de en gång varit gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personen – mig ville dessa ansedda (rätt enligt grundtexten – gäller både män och kvinnor) inte ålägga något mer.

1917 års översättning
Gal 2:6 Och vad angår dem som ansågos något vara – hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen – så sökte icke dessa män, (fel enligt grundtexten) de som stodo högst i anseende, att pålägga mig några nya förpliktelser.

Det Paulus skriver om förkunnare gäller både män och kvinnor – i positiv eller negativ bemärkelse. Här är det den gamla översättningen som är korrekt:

Svenska Folkbibeln
1Tim 6:3 Om någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan, 11 Men du gudsman (fel enligt grundtexten), håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.

1917 års översättning
1Tim 6:3 Om någon förkunnar främmande läror och icke håller sig till sunda ord – vår Herres, Jesu Kristi, ord – och till den lära som hör gudsfruktan till, 11 Men fly sådant, du gudsmänniska (anthropos = människor, rätt enligt grundtexten – gäller både män och kvinnor), och far efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, ståndaktighet, saktmod.

Timoteus blir uppmanad att ge vidare den undervisning han har fått, till andra män och kvinnor (!) som i sin tur kan undervisa andra:

Svenska Folkbibeln
2Tim 2:2 Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, (anthropos = människor, rätt enligt grundtexten – gäller både män och kvinnor) som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra.

1917 års översättning
2Tim 2:2 Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen, det må du betro åt män (fel enligt grundtexten) som äro förtroende värda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.

Äldste – församlingsledare

När Paulus skrev till Titus om att utse äldste står det inte “han skall” i grundtexten, utan “varande… hållande…”, alltså i presens particip-form utan uttalat kön. Att inte motsvarigheten till “en enda kvinnas man” nämns, är ganska naturligt. Här är nämligen enda tillfället där det står “han” i sammanhanget. Om det gällde månggifte (vilket de flesta tror)  behövdes ingen sådan uppmaning till kvinnor. Detsamma läser vi i 1 Tim 3, som är riktat till församlingsledare och församlingstjänare, där också orden “en enda kvinnas man” står med.

Paulus lägger till “är det kvinnor bör de på samma sätt…”, 1Tim 3:11. Här menar jag att  hela sammanhanget förklaras eftersom det syftar på tjänsterna i församlingen! Allt som räknas upp gäller på samma sätt kvinnorna – både församlingsledare och församlingstjänare. Detta stämmer överens med Guds rikes helhetssyn i det Nya förbundet, där man och kvinna är ett i Kristus (Gal 3:28) och den övriga undervisningen i den här serien.
KJ översätter: “Even so (must there) wifes (be) grave…” men det visar snarare på översättarnas egen åsikt i detta fall. Grundtexten säger: “Även kvinnor på samma sätt” eller som SFB översätter helt korrekt: “Kvinnorna skall på samma sätt…” eller 1917 års översättning: “Är det kvinnor så bör de…”

När vi läser breven i NT som skrevs till församlingsledare, är det uppenbart att kvinnor fanns med både som mottagare och genom hälsningar i avslutningen av breven.

Tit 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste [presbuteros] efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. 7 Församlingsledaren [episkopos] skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, (fel enligt grundtexten)
[Grundtexten: …som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Inte varande självgod,…] inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig…
Tit 1:9 Han skall hålla sig till (fel enligt grundtexten) [Grundtexten: Hållande sig till lärans tillförlitliga ord…] lärans tillförlitliga ord…

Paulus uppmanade Timoteus att anförtro budskapet till “pålitliga människor” [anthropos]. SFB översätter helt korrekt här. Ordet anthropos betyder människa/människor och syftar både på män och kvinnor.

2Tim 2:1 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. 2 Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor [Grundtexten: anthropos – både män och kvinnor], som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra.

1Tim 3:1 Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar [han] sig en god uppgift.
[Grundtexten: Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, önskar/åstundar sig en god uppgift. = “han” saknas]
2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 3 [Han] får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. 4 [Han] skall ta väl hand om sin familj och se till att [hans] barn lyder och visar all respekt.
[Grundtexten: 3. Inte missbrukande vin eller vara våldsam, vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär, tagande väl hand om sin familj, barn hållande i lydnad och visa respekt. = “han” saknas]
5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall [han] då kunna ta hand om Guds församling?
[Grundtexten: 5. För om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur Guds församling kunna sköta? = “han” saknas]
6 [Han] skall inte vara nyomvänd, så att [han] blir högmodig och döms av den som förtalar honom.
[Grundtexten: 6. Inte nyomvänd, för att inte sedan blivit högmodig, må falla i djävulens dom. = “han” saknas]
7 [Han] skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att [han] inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.
[Grundtexten: 7. Måste själv (autos = själv – han eller hon) ha gott anseende bland dem som står utanför, för att inte få dåligt rykte och fastna i djävulens snara.]
8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete. 10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem. 11 Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. 12 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. [Han] skall ta väl hand om sina barn och sin familj.
[Grundtexten: 12 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man, sina barn väl ledande och sina hus]
13 De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus.

Som jag förstår Bibelns undervisning består församlingsledningen av de äldste (en del församlingar har valt benämningen församlingstjänare eller församlingsledare), av vilka en del är kallade till “bönen och ordets tjänst”, alltså predikotjänsten (Apg 6:4), som vi kallar pastor, evangelist, missionär etc. I större församlingar kan man ha ett förkunnarteam, där olika förkunnargåvor framträder. Oftast är dessa anställda av församlingen och det är helt i sin ordning. Paulus valde själv att avstå från lön i Korint, som han egentligen hade rätt till.

1Kor 9:14 Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet.

1Kor 9:18 Vad har jag då för lön? Jo, att som förkunnare av evangelium få lägga fram det utan kostnad och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig. 19 Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler.

Ordet som översätts äldste (eller församlingsledare) är presbuteros som egentligen har med ålder att göra, den som är äldst eller äldre. Tillvägagångssättet som var vanligt förr, att den äldre fungerade som en slags mentor för den yngre, är alltså bibliskt. Erfarenheter med Gud får vi i det dagliga livet och andlig mognad sker inte på en dag. Mognad handlar om att lära känna Jesus och Guds vägar. Att låta enbart ungdomarna styra och vara i centrum, är inte bibliskt. Bibeln uppmanar till respekt för äldre och det saknas helt i en del församlingar idag. Mångfald och respekt måste ju finnas i alla åldrar.

Manliga äldste och kvinnliga äldste

Paulus tar också upp äldstetjänsten i 1 Tim 5:1-2 och 5:17-19. Här översätts ofta texten med “äldre man” och “äldre kvinna”. Enligt Thayer´s Lexicon handlar texten om tjänst och borde därför översättas “manliga äldste” respektive “kvinnliga äldste”.

1Tim 5:1 Gå inte hårt fram mot en äldre man [presbuteros = äldste]. När du förmanar honom, så tala som till en far [= manliga äldste]. Förmana yngre män  som bröder, 2 äldre kvinnor [presbuteros = äldste] som mödrar [= kvinnliga äldste] och yngre kvinnor som systrar, i all renhet.

Paulus var själv en av de äldste som predikade och undervisade.

1Petr 5:1 Jag uppmanar nu de äldste [presbuteros] bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: 2 var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den…

1Tim 5:17 Sådana äldste [presbuteros] som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning.

Klagomål på en församlingsledare eller “äldste”, ska ske på två eller tre vittnens utsago, skriver Paulus (1 Tim 5). Om en församlingsledare begår en synd öppet, ska det däremot tillrättavisas inför alla (v 20). Då får ingen partiskhet, förutfattad mening eller människofruktan hindra och inget anseende till person. Det är vid avskiljning till äldstefunktionen som Paulus varnar för att ha för bråttom med handpåläggning.

1Tim 5:19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning. 21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt. 22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.

Grundtext och grammatik

Grammatik i hebreiska och grekiska [pluralis av presbuteros som exempel]:

• enbart män – maskulin form [presbuteros]
• både män och kvinnor – maskulin form [presbuteros] (obs!)
• enbart kvinnor – feminin form [presbuteras]

Avskiljning av äldste i församlingen:

Apg 14:23 Därefter utvalde de åt dem äldste [presbuteros, flertal] för var särskild församling och anbefallde dem efter bön och fastor till Herren, som de nu trodde på.

Presbuteros = ambassadör, äldste, äldre (ålder)
Ordet beskriver funktion och tjänst (jmf episkopos)
Översätts: äldste, församlingsledare

Apg 11:30 – nämns här första gången om församlingsledningen i Jerusalem

Äldste = föreståndare = församlingsledare

Äldstekåren utgör ett team som här visar att det är desamma som föreståndarna i NT. Ordet för föreståndare brukar därför stå i plural. Vi har ett exempel i Apg 20, där det framgår att de äldste [presbuteros – plural] och församlingsföreståndarna [episkopos – plural] är samma personer. De två orden beskriver olika sidor av samma tjänst: utrustning och uppgift, att föda och att vaka över. Detsamma ser vi i Tit 1:5-7 och i 1 Petr 5:1-4 som också visar att äldste [presbuteros] och församlingsledare [episkopos = “biskop”] är olika uttryck för en och samma uppgift och gäller samma personer.

Apg 20:17 Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig de äldste [presbuteros]. Och när de hade kommit till honom..
28) ..så ha nu akt på er själva (gäller samma personer som i vers 17) och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt er till föreståndare [episkopos], till att vara herdar [poimaino = att föda, vägleda, mata, ge näring] för Guds församling som han har vunnit med sitt eget blod.

1 Petr 5:1 till de äldste [presbuteros] bland er ställer jag nu denna förmaning, jag som själv är en av de äldste och en som vittnar om Kristi lidanden och som jämväl har del i den härlighet, som kommer att uppenbaras: 2 Var herdar [poimaino = att föda, vägleda, mata, ge näring] för Guds hjord, som finns hos er och vaka över [episkopeo (från episkopos)] den…

Filipperbrevet är skrivet till alla de heliga, församlingsföreståndarna (de äldste) och församlingstjänarna.

Fil 1:1 Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna [episkopos, 1917 – församlingsföreståndare] och församlingstjänarna [diakonos].

Episkopos = övervakare, väktare, vårdare (översätts ibland “biskop” och används felaktigt för en högre position)
Ordet beskriver ledarens karaktär och uppgift (jmf presbuteros) – i evangelierna betecknar det dem som är satta ”att stå framför, att gå i spetsen och leda” (proistemi) och förvaltare (oikonomos). Ordet episkopos översätts “bishop” på engelska och därav kommer benämningen “biskop” på svenska.
Översätts: församlingsledare, församlingsföreståndare, vårdare
Beskrivning av episkopos:

• Tit 1:6-7     ledare, församlingsföreståndare
• 1 Tim 3:1    ledare
• 1 Petr 2:25 [själens] vårdare (om Jesus)
• Apg 20:28  ledare, föreståndare

Proistemi = att sätta före/över, leda, gå i spetsen, övervaka, ha uppsikt över, väktare, försvarare, stödja
Översätts: församlingsföreståndare, stöd, ledare

• Rom 6:1-2 stöd (om Febe som därmed var föreståndare/församlingsledare enl. grundtexten)
• 1 Tess 5:12 föreståndare, ledare
• 1 Tim 5:17 församlingsföreståndare
• 1 Tim 3:5 ..sköta, förestå, ta hand om
• Rom 12:8 (satt till) föreståndare, leder

Oikonomos = förvaltare, övervakare, ombud, predikant (guvernör)
Översätts: förvaltare, värd

• oikos = bostad, hem, hushåll (underförstått familj)
• nomos = mat eller bete (foder) för djur (får), lag, förordning
• oikonomos – en Guds förvaltare som är satt att vaka och därmed också skydda och varna

Äldste i singular (ental):

• Rom 9:12 ”Den yngre skall tjäna den äldre” (om ålder)
• 1 Tim 5:1   ”en äldre (ålder) man må du inte tillrättavisa med hårda ord”
• 1 Tim 5:2 ..”till äldre (ålder) kvinnor såsom mödrar”
• 1 Tim 5:19 ”upptag inget klagomål mot någon av de äldste (ledare) om det inte styrks av två eller tre vittnen”

Bland de äldste ingår förkunnare/predikanter. Alla församlingsledare/äldste är inte förkunnare (men det verkar som alla förkunnare, även apostlarna dvs. missionärerna i NT var äldste precis som Paulus, så att de utgick ifrån en församling):

1 Tim 5:17 äldste [presbuteros] som är goda församlingsföreståndare [proistemi, se ovan] må aktas dubbel heder värda, först och främst de som arbetar med predikan och undervisning

Förkunnare har någon (ofta en blandning) av tjänstegåvorna/förkunnargåvorna:

Ef 4:11 ”Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare”. (För att uppbygga Kristi kropp, v 12)

Pastor är latin och betyder herde – ingår bland förkunnargåvorna

Herdesinne

Gemensamt för alla ledare är herdesinnet, även hos dem som inte är utpräglade “herdar och lärare”. Jesus är överherden, den högste, den store och den gode herden (Joh 10), och herdesinnet ska också känneteckna Guds församlings ledarskap.

1Petr 5:1 Jag uppmanar nu de äldste [presbuteros] bland er, jag som själv är en av de äldste [sum-presbuteros] och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: 2 var herdar för Guds hjord [= herdeskap, ledare med herdesinne] som finns hos er och vaka över den [episkopeo – fr episkopos], inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 3 Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. 4 När den högste herden (Jesus Guds Son) uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar. 5 Likaså ni yngre, underordna er de äldre [presbuteros – här om ålder – både män och kvinnor]. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.

Hebr 13:20 Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår Herre Jesus Kristus, upp från de döda, 21 han må fullkomna er i allt gott, så att ni gör hans vilja. Och må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.

En kropp med olika lemmar

Församlingen kallas Kristi kropp. Med en större uppgift följer ett större ansvar. Gud har förordnat det så, att alla behövs och alla är lika värdefulla. Den som verkar oansenlig i våra ögon har Gud gett en större heder och de som vi tycker är svagast, är så mycket mer nödvändiga. Vi kanske har en del att (åter)upptäcka och lära här. En församlingskropp som fungerar, visar på Guds fantastiska mångfald. Alla har en uppgift som Gud har bestämt och lagt ned och vi är alla beroende av den helige Ande och varandra, både när det gäller plats och utförande.

1 Kor 12:20 Men nu är lemmarna många och kroppen en. 21 Ögat kan inte säga till handen: “Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: “Jag behöver er inte.” 22 Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga. 23 Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, 24 något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, 25 för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. 26 Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. 27 Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar.

Först och främst utväljer Gud ledare som är goda föredömen för församlingen. Jag tror att apostlar i följande vers avser dem som planterar församlingar, därför nämns de “först”. De är banbrytare. Idag är missionärer som startar församlingar ett exempel och det betyder inte att de är stationära i församlingen. Precis som Paulus drar de kanske vidare till nya fält och onådda folkgrupper.

28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Förkunnargåvorna i Efesierbrevet 4:

Ef 4:11 Och han gav några till apostlar [apostolos], andra till profeter [prophetes], andra till evangelister [euaggelistes] och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.

När vi läser om “apostlarna och de äldste” i Apostlagärningarna, syftar apostlarna framför allt på de tolv, men de blev efter hand fler. Varken Paulus, Andronikus eller Junia hörde till de tolv men de räknades som apostlar (1 Petr 5:1, Rom 16:7).

Apg 15:6 Apostlarna [apostolos] och de äldste [presbuteros] samlades då för att behandla frågan.

Apostlar [grek. apostolos] betyder budbärare, den som skickas/utsänds eller en ambassadör (för evangeliet). Roten är apostello som betyder “sänd på ett uppdrag, sänd från en plats till en annan”.

• apo = från, framåt
• stello = att sända
• apostolos – Guds ambassadör som är sänd att gå framför

Definition: “att sändas ut som en lie bland korn(skörd)” och “att kastas till skördefältet“. Det beskrivs även “att vara villig att gå från en plats till en annan dit Gud sänder”. Ursprungligen är ordet från sjöfartsterminologi, speciellt i militära expeditioner, där det sägs ha innebörden “att sända över vatten, fullastad och rustad för ett uppdrag”. Sammantaget kan vi summera att det handlar om skördearbetare och banbrytare i Guds rike.

Profeter [prophetes] här syftar nog framför allt på profetisk förkunnelse men ofta kallas även de med en profetisk nådegåva för profeter.

• pro = att gå före
• phemi = att tala, ropa ut, tala om någons tankar, förutsäga
• prophetes – roten kan härledas från att lysa upp, få att lysa = [att gå före och lysa upp]

Evangelister [euaggelistes] är de som kommer med goda nyheter, evangeliets förkunnare. Ordet kommer från [euaggelizo] som betyder att evangelisera, att förkunna goda nyheter. Även om alla troende är kallade att vittna om Jesus, finns det vissa som kallas “evangelister” därför att de har en särskild gåva i att förklara evangeliet och nå människor, oavsett om det är predikanter eller inte.

• eu = goda, bra
• aggelos = budbärare, ängel
• euaggelistes – budbärare med goda nyheter

Herde [poimen] och lärare [didaskalos – instruktör] verkar höra ihop och dessa är ofta stationära och står för den kontinuerliga undervisningen.

Väktare

I herdekallet ingår väktartjänsten [episkopos] men den tycks alltför många ha lagt på hyllan. Det är obekvämt att varna för populära “vargar”. Man kan ju bli kallad “kritisk” eller “bakåtsträvare…” Är man mest rädd om sitt eget skinn eller är man rädd om hjorden? Beror det på andlig omognad? Då borde de äldre gå före. Varningar ska utfärdas när det finns orsak, oavsett om ingen vill lyssna. Alla i herdefunktion bör ha detta klart för sig, även om det finns några som har en mer framträdande “väktaruppgift” eller profetisk tjänst.

Jes 56:10 Hans väktare är alla blinda, de märker inget. De är alla stumma hundar som inte kan skälla. De ligger och drömmer, de älskar att slumra. 11 Men de är glupska hundar, de blir aldrig mätta. Och de skall vara herdar, de som ingenting förstår! De går alla sin egen väg, var och en söker sin egen fördel, allesammans.

Paulus ord till församlingsledarna i Efesus, borde aktualiseras som aldrig förr. Det vilar ett ansvar på varje förkunnare och varje ledare när det gäller vaksamhet och att varna för “vargar i fårakläder”. Äkta kärlek [Guds agape] visar sig i omsorg och att man skyddar och varnar fåren för det som kan leda vilse, skada eller splittra.

Apg 20:28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över [episkopos], till att vara herdar [poimaino] i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Sammanfattning:
Enskilda ledare i Gamla Testamentet pekar framåt på Jesus Kristus/Messias. Det gäller Mose (profet), Aron (överstepräst), Josua (härledare), Debora och Gideon m fl (domare), David (kung) m fl. Deras enskilda liv visar också hur Gud kallar, fostrar och leder oss människor på ett fantastiskt sätt.

Vi kan konstatera utifrån bibeltexterna att församlingsledningen i NT utgörs av en grupp/ett team av ledare. Det är män och kvinnor som kallas äldste (presbuteros), församlingsföreståndare (episkopos, “biskop”) eller församlingsledare. Bland dem ingår förkunnare som har en speciell kallelse att predika och undervisa, stationära eller resande. Hos dessa framträder olika gåvor som apostel, profet, evangelist eller herde och lärare.

Alla ledare skall ha ett herdesinne, även om inte alla är utpräglade herdar (“pastorer”) och lärare. Pastor är det latinska ordet som betyder herde – vilket är en sida av förkunnargåvorna – men alla ledare beskrivs som herdar. På engelska används också ordet pastor för herde. Under NT:s tid benämnde man ofta förkunnarna efter den förkunnargåvan eller de förkunnargåvor som var särskilt framträdande. Benämningen pastor användes inte på samma sätt som idag, utan det talades om dem som förkunnade, predikade eller tjänade i evangeliets tjänst etc.

Apg 13:1 I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare…

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus…

Till detta kommer församlingstjänarna, som avlastade och underlättade för förkunnarna, så att de kunde ägna sig helt åt “bönens och ordets tjänst” (Apg 6:1-4). Församlingen byggs upp av Anden och Guds ords predikan och undervisning.

Att vi använder benämningen “pastor” som vi gör idag, tror inte jag är något problem om inställningen är att ledarna utgör ett team, där pastorer ingår. En pastor kan där verka som profet, lärare eller evangelist i sin förkunnelse, beroende på den personliga utrustningen han eller hon har. Detsamma gäller reseevangelister/resande förkunnare. En församling är inte utan herde om ingen pastor är anställd, för alla församlingsledare är ämnade att vara herdar. Men Ordets predikan måste tillgodoses på ett eller annat sätt.

Först som sist är det församlingssyn med allas lika värde och beroendet av den helige Andes ledning och kraft som är det viktigaste. Församlingen tillhör Gud och vi människor är förvaltare och redskap. Ett bedjande ledarskap som söker Guds vilja och väg, är nödvändigt och livsviktigt. Annars riskerar församlingen att bli en “skrällande symbal” eller som en förening eller ett företag utan Ande och liv eller till och med en lagisk och livlös “kropp”. Men en levande och sund biblisk församling med Jesus och Guds ord i centrum och beroende av den helige Ande, är trots våra mänskliga fel och brister, det Guds redskap och ljus som den är ämnad att vara.

Vi kan härmed konstatera att all hierarki med olika “ämbeten” och där man skiljer på äldste, biskopar eller föreståndare, saknar stöd i Bibeln.

Vissa påstår att kvinnor kan tjäna på alla sätt och alla områden precis som män – UTOM att vara församlingsledare. Men då gör man genast en nivåskillnad och rangordning där en uppgift upphöjs över andra – och så är man tillbaka under syndafallets konsekvens och är blind för Guds rike! Exempel: “Kvinnor kan vara allt utom äldste” men genom det har man upphöjt äldstetjänsten till något högre än pastorstjänsten, evangelisttjänsten osv.

I alla tider har Gud kallat och sänt ut oräkneligt antal kvinnor i tjänst, där de har tjänat som apostlar, profeter, evangelister, pastorer/herdar, bibellärare, äldste och församlingsledare, församlingstjänare och i alla slags nådegåvor. Tidvis har möjlighet till den tjänst som Gud har lagt i deras liv varit hindrade i hemförsamlingarna. Kanske är det därför som Gud istället sände ut dem i mission till andra länder, för Guds verk kan ingen människa stoppa.

En dag kommer allt detta stå fram i ljuset och var och en skall få sin lön från Herren själv – och det gäller både män och kvinnor.

/Elvor Ohlin

LÄNKAR
Adam och Eva Del 1 – Man och kvinna i Guds rike >> & >>
Adam och Eva Del 2 – Ska kvinnan tiga? >> & >>